Romanen lades i händerna på mig av min svärmor som frågade om jag ville läsa den innan hon tog sig an den själv. Kanske var det därför jag något motvilligt närmade mig den, eller så beror det på att Allt för min syster av samma författare inte tilltalade mig speciellt mycket.Vanishing acts är originaltiteln som antagligen ska anspela på det trolleritrick som omnämns ett par gånger i berättelsen. Den svenska titeln Försvinnanden sammanfattar handlingen: Delia Hopkins lever medelklassigt förortsliv med barn och fästman och spårar upp försvunna människor med hjälp av sin hund i sitt yrke. En dag knackar polisen på dörren och arresterar Delias pappa för kidnappning. Delias värld rasar samman när hon inser att hon är det barn fadern anklagas för att ha fört bort.
Läsaren får följa Delia, fästmannen Eric, bästa vännen Fitz och fadern Andrew där bitar ur respektive persons liv utgår från händelser som berör dem alla. Man får alltså alla fyra personers synvinkel på sådant som händer och fast än det är smart gjort så tycker jag att det blir tradigt.
Problemet med Allt för min syster var att jag upplevde den som en Harlequinbok. Upplägget var smärtsamt enkelt att förutse och innan jag vände blad hann jag ibland tänka att: bara hon inte stormar ut nu efter att ha sagt "Jag vill aldrig mer se dig igen". Men så blev det. Och det är samma sak i den här boken. Det är lite klyschigt och trots att det är rätt bra berättat så är det ointressant. Jag känner mig som en lässtropp när jag tänker att romanen skulle passa en ovan läsare som inte har så stor erfarenhet, varken av oväntade vändningar eller av spänningslitteratur. Eller av kärlekshistorier. ´
Lässnobb är mitt nya epitet.
5 kommentarer:
Haha! Jag som tyckte att den här boken var riktigt underhållande! Jag gillade särskilt hur hon skuttade i tid och mellan olika karaktärer, samtidigt som hon höll samman historien på ett intressant sätt ändå...
Jag gillar Jodi Picoult på nåt vis även om jag inte var helt begeistrad i Försvinnanden. Jag tyckte däremot verkligen om Allt för min syster. Det jag gillar med författaren är att hon ger flera sidor av karaktärerna. Ömsåm "håller" man med dem, ömsom tycker man att de gör alldeles fel.
I Försvinnanden var det intressant att pappan/morfadern ju hade gjort något brottsligt, fast man ju ändå höll på honom.
Du kan lämna Den tionde kretsen av samma författare därhän. Jag tyckte att den var sämst av de tre.
Det är verkligen inte min typ av bok, men jag gillar den emellanåt. Det är en konstig personlighetskluven känsla. Det jag däremot gillade med Allt för min syster är diskussionen om designerbäbisar och rätten till sin egen kropp.
Jag gillar verligen Jodi Picoult. Kanske för att jag började med boken 19 minuter, som jag tycker var verkligt bra. Jag skulle hoppas att du skulle läsa den eller skulden, och på så sätt få en annan bild av henne.
Jag tror faktiskt att jag måste läsa "19 minuter". MÅnga av mina elever läser den och tycker att den är jättebra. Kanske har jag varit för hård mot Piccoult, för "Allt för min syster" fascinerar mig med det fina temat och diskussionen om vem som har rätt till sin egen kropp och till sitt eget liv. Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar