Det är någonting med gömda bibliotek och böckers besjälning som lockar mig och kanske var det därför jag tyckte så mycket om C.R. Zafóns roman Vindens skugga. När Ängelns lek så kom ut ville jag inte gå in med allför höga förväntningar och lyckades väl inte riktigt med den saken.
Zafón flörtar med de som läst Vindens skugga, där bokhandlaren Sempere har en viktig roll och där hemligheten om De bortglömda böckernas gravkammare avslöjas för huvudpersonen, David Martín.
Läsaren får följa David Martín under tidigt 1900-tal i Barcelona, från hans ungdom där han hyser författardrömmar av stora mått till när han i medelåldern till det yttre inte åldrats, men till det inre sålt sin själ till ett alltför högt pris.
Det är så många trådar som tvinnas samman: hans livs kärlek gifter sig med hans bästa vän och välgörare, vilket orsakar samtliga lidande. Martín flyttar in i ett hus, blir god vän med bokhandlare Sempere, får en inneboende ung kvinna på halsen och tecknar ett avtal med en förläggare som ber honom skriva en mycket märklig bok, trots att han redan är bunden till ett annat förlag.
Hemligheten om De bortglömda böckernas gravkammare avslöjas för honom och han placerar sin enda roman i en av hyllorna i utbyte mot en bok med kuriöst innehåll. Sedan börjar besynnerligheterna avlösa varandra. Byggnaden han huserar i var tidigare bebott av en man som led av samma vanföreställningar han själv börjar få. Sedan visar det sig att samme man har skrivit den bok Martín valde ur böckernas gravkammare, på samma skrivmaskin som han själv nu skriver på. Förläggaren som betalat honom bra för att skriva en bok Martín inte tror på går inte att undkomma och varhelst förläggaren rör sig slutar med våld och död. Martín har snart polisen i hälarna och ingen tror att han är oskyldig.
Frågan är också om han är det. Frågan är om förläggaren ens existerar. Mycket tyder på att han är en vanföreställning. Det mystiska vävs ihop med en kriminalhistoria samtidigt som skräcken ständigt är närvarande. Jag kanske är lite trött mot slutet, för jag får inte riktigt ihop det. Jag får för mig att flickan han tar hand om på bryggan är den kvinna han femton år tidigare varit hopplöst förälskad i. Tiden verkar ha gjort en loop, vilket också förekommer på andra ställen i romanen.
Jag är imponerad över översättningen. Jag vet inte vad det är som gör att språket och tonen är så bra, men översättaren Yvonne Blank har gjort ett fantastiskt jobb.
Avslutningsvis - Läs den!
torsdag 30 april 2009
torsdag 9 april 2009
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius
Med en lektion som inbjöd till stilla läsning klämde jag den här ungdomsromanen på under en timme idag. Gunnar Ardelius berättar i Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket kärlekshistorien om Morris och Betty och gör detta på ett rätt intressant sätt. Baksidestexten är en kort prosatext som sammanfattar hela boken:
"Morris och Betty", han sätter händerna för hennes ögon och berättar. "Vi är på film nu, det här är historien om oss, där kärleksparet får varandra i den första scenen. Alla andra människor färgas grå och vi blir röda som körsbär. I en scen som visas på trailern säger han att de hör ihop som Hennes & Mauritz."
Hon tar bort händerna från ögonen. "Det måste hända någon sorgligt också, annars vill inte se filmen."
"Okej, hans pappa är manodepressiv och mamman är en komplett fruktkaka."
"Inte sånt tråkigt, det ska finnas något att gråta åt, annars är det ingen riktig kärlekshistoria. Slutet ska vara sorgligt."
"Nej, de lever lyckliga i alla sina dagar."
Bettys och Morris kärlek är stark och så överväldigande att den nästan är skrämmande för dem ibland. Känslan av att vara utlämnad åt någon annan, att någon ser ut att kunna läsa ens tankar, att man inte kan låta bli att berätta de där hemligheterna man egentligen svurit på att aldrig avslöja för någon. Ändå tar kärleken slut och frågan är just hur den kan göra det? Falling in love är enkelt att förstå, men vad är det som gör att man slutar älska. "När vet man att det är slut?" / "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig".
En ovanlig men läsvärd roman.
"Morris och Betty", han sätter händerna för hennes ögon och berättar. "Vi är på film nu, det här är historien om oss, där kärleksparet får varandra i den första scenen. Alla andra människor färgas grå och vi blir röda som körsbär. I en scen som visas på trailern säger han att de hör ihop som Hennes & Mauritz."
Hon tar bort händerna från ögonen. "Det måste hända någon sorgligt också, annars vill inte se filmen."
"Okej, hans pappa är manodepressiv och mamman är en komplett fruktkaka."
"Inte sånt tråkigt, det ska finnas något att gråta åt, annars är det ingen riktig kärlekshistoria. Slutet ska vara sorgligt."
"Nej, de lever lyckliga i alla sina dagar."
Bettys och Morris kärlek är stark och så överväldigande att den nästan är skrämmande för dem ibland. Känslan av att vara utlämnad åt någon annan, att någon ser ut att kunna läsa ens tankar, att man inte kan låta bli att berätta de där hemligheterna man egentligen svurit på att aldrig avslöja för någon. Ändå tar kärleken slut och frågan är just hur den kan göra det? Falling in love är enkelt att förstå, men vad är det som gör att man slutar älska. "När vet man att det är slut?" / "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig".
En ovanlig men läsvärd roman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...