Jag läste Yasmin Crowthers "Saffransköket" och gillade den lite sådär lagom. Själva handlingen engagerar inte mer än nödvändigt medan sådant som förekommer i periferin känns mer intressant. Saffransköket handlar om en resa, lika mycket en inre som en yttre, när Maryam reser tillbaka till Iran efter att hennes dotter råkat ut för en personlig tragedi som hon lastar sig själv för. Maryam flydde en gång Iran för att slippa slöjtvång, äktenskap med en man hon inte valt själv samt för att inte behöva utstå förödmjukelser. Ju mer jag läser om den här världen, desto mer förstår jag hur lite jag vet.
Jag fascineras i den här boken av beskrivningen Crowther gör, dels när det gäller det brittiska sättet att tänka, dels det iranska. Maryam är länken mellan dessa två synsätt och man förstår vilka häftiga kulturkrockar som kan utlösas och hur det måste kännas att aldrig riktigt känna sig hemma. Maryam förlikar sig aldrig med livet i England, men när hon kommer till Iran är inte det heller hennes hem. Tyvärr är inte Maryam speciellt sympatisk som person och därför har jag svårt att känna för henne fullt ut. Dottern Sara reagerar dock på exakt samma sätt som jag själv känner att jag skulle göra, vilket gör den slutliga upplevelsen positiv i alla fall. Någon som har fler tips på böcker från mellanösternområdet? Lämna gärna ett tips!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
2 kommentarer:
Om du inte redan har läst Khaled Hosseinis 'Flyga drake' så kan jag varmt rekommendera den.
Ja, jag har läst den och det är nog en av mina starkaste läsupplevelser. Jag satt provvakt när jag läste om vad som hände i gränden och började gråta. Var tvungen att avbryta läsningen för att läsa ostört en annan gång. Jag tyckte hemskt mycket om Tusen strålande solar också.
Skicka en kommentar