Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjärnan var paj och amningen gick det så där med) och att en kompis sa att jag borde börja.

Jag började blogga för att hålla reda på vad jag hade läst. Det blev en typ av bokläsningsdagbok och jag fattade ingenting när helt okända människor började kommentera sådant som jag hade läst och som de också hade läst. Själv skulle jag aldrig komma på tanken (då) att leta efter vad andra hade skrivit om sådant jag också hade läst. Jag hade bokklubben och en massa fint folk omkring mig IRL och det räckte.

Sedan började förlagen höra av sig. Jag skrev tillbaka till en trevlig människa på Piratförlaget att hon nog hade kontaktat fel person, för jag var bara en mammaledig lärare som satt uppe i Piteå och läste. Hon skrev tillbaka på ett sätt som fick mig att förstå att hon antingen log eller skrattade högt åt mig, att nej, det var medvetet mig hon försökte nå för att fråga om jag ville få lite böcker i utbyte mot att jag läste dem. Ja, och bloggade om dem.

Det var stort då, i alla fall för mig, så jag sålde mig. Inte bara till henne, utan till en massa andra. Stressen alltså, i alla fall den första tiden. Sedan skrev jag min första negativa recension och bokförlaget (inte Piratförlaget) surade ihop. Då däremot, då kickade amningshjärnan in. Kom inte här och kom, tänkte jag. Efter det skrev jag till samtliga kontaktpersoner, att om uppriktiga omdömen inte var välkomna göre sig ingen av dem heller besvär.

Läsningen har ändrats för mig. Tidigare läste jag ut böcker, även om de inte var bra. Det skulle jag aldrig göra idag. Tiden är för värdefull och hjärncellerna likaså. Jag läser bara bra böcker och jag läser bara av lust. Jag har inga guilty-pleasures längre, utan bara pleasures. Skit samma om jag läser en tredje bok om något bageri runt hörnet eller en bokaffär på Seine. Även om det är sockervadd så mår du bra av socker ibland (och låt ingen påstå något annat). Förutom det söta behöver du också det bittra, störande, rörande, spännande och roliga.

Nu finns jag på Instagram, under användarnamnet Bokgalleriet. Om det av någon anledning skulle finnas fler sådana användare så är mitt förnamn samma som Jesu moder. Efternamnets första led är ett träd besläktat med plommon men som också hör till rosväxterna. Latinsk benämning är prunus padus. Efterledet i efternamnet är detsamma som om du skjuter och missar, eller Nils Poppes efternamn på Fabian. 

Det här är Bokgalleriet. Over and out.