Här är Stjärnmärkt,uppföljaren till Farlig förmåga och det är dags att få reda på hur det ska gå för de tre systrarna Cahill som alla tre är häxor i ett alternativt New England. Brödraskapet stiftar lagar som fängslar kvinnor till hemmet och som kraftigt begränsar deras frihet. Lagar stiftas som säger att osedliga böcker ska brännas och dessutom förbjuds flickor att lära sig att läsa. Det är inte länge sedan jag läste citatet som lyder att "Där man bränner böcker bränner man så småningom också människor". Detta gäller även i New England.
En av systrarna Cahill är den utvalda som kommer att få de gåvor som krävs för att bjuda motstånd mot förtrycket mot kvinnor. Cate tror att det är hon, men väntar förgäves på de varsel som ska vara ett av tecknen på utvaldheten. Hennes ärelystna syster Maura anstränger sig för att vara den utvalda och hennes bitterhet har bara frodats sedan systrarna senast sågs.
Den yngsta systern Tess däremot, är oskuldsfullheten personifierad och har ett rent hjärta som alla runt omkring genast tilltalas av. När Cate börjar misstänka att det är Tess som är den utvalda blir hon rädd för att de andra delarna i profetiorna också ska slå in. Den delen som gör henne mest rädd är att en av systrarna ska komma med läkedom och död. Med tanke på att det är hon själv som har starka läkeegenskaper undrar hon över delen med döden.
En av de få ljuspunkter som finns i hennes liv är Finn som också har lämnat den lilla hemorten för att bo i storstaden nära Cate. De träffas i hemlighet och smider planer för att trots allt kunna vara tillsammans. När Maura hotar Cates lycka bildas en spricka i Cates hjärta och andra egenskaper än de hon hittills har visat upp träder fram. Bokens slut ger samtidigt ett löfte om mycket mer och det om något är väl härligt.
Något som är riktigt lyckat med den här bokserien är att det medeltida samhället med kvinnors undanskymda roll och kraven på hennes kyskhet blandas upp med kärlek och heta kyssar på biblioteket. Mitt bland alla krinolinkjolar och korsetter finns också ett modernt grepp som tydligt kopplar in läsnyfiktenheten. Jessica Spotswood kombinerar nytt och gammalt på ett alldeles lysande sätt.
Bok och bild från förlaget.
söndag 23 februari 2014
torsdag 20 februari 2014
Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld
Man måste älska en bok som innehåller följande formuleringar:
- Kommunalrådskorrekt
- Den gravida surdegsbitchen
eller:
- Ibland vill man bara ga dig en high-five. I ansiktet. Med knytnäven.
Och med "man" menar jag jag. I Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going får läsaren följa Joanna, en vanlig tonåring med vanlig damp. Hon beskriver sin adhd med att det är som att ha femtio kanaler påslagna samtidigt i huvudet. Den här vanliga tonåringen med sin vanliga damp säljer kondomer med utgånget datum för att få ihop pengar till medicin så att den adhd:n åtminstone kan dämpas. Hint om hennes hemsituation: pappa mår inte jättebra och författarmamman får inte jättemånga stipendier eller bokkontrakt på den ungdomsroman hon skriver.
Jenny Jägerfeld kommer att bli en ungdomsklassisk författarinna. Det kändes så redan efter Här ligger jag och blöder och efter den här känns det ännu mer så. Allt är dråpligt, roligt, varmt, kärleksfullt, brutalt och mycket, mycket mänskligt. Mitt i allt det fina finns det fula och mitt i det fula finns något fint. Beskrivningarna av Joanna och skolan, av Joanna och Audrey, av Joanna och kompisarna - allt är som det skulle kunna vara och om man slänger in lite storstad och oförstående vuxna är berättelsen komplett. Det är så snyggt gjort och oerhört läsvärt.
Blink-blink till vuxenvärlden, men också helt naturligt eftersom Audrey jobbar på biografen: "Energilampor alltså. Guds gåva till Roy Andersson. Jag såg ut som ett grönt lik där inne på toan."
Bok och bild från Gilla förlag.
- Kommunalrådskorrekt
- Den gravida surdegsbitchen
eller:
- Ibland vill man bara ga dig en high-five. I ansiktet. Med knytnäven.
Och med "man" menar jag jag. I Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going får läsaren följa Joanna, en vanlig tonåring med vanlig damp. Hon beskriver sin adhd med att det är som att ha femtio kanaler påslagna samtidigt i huvudet. Den här vanliga tonåringen med sin vanliga damp säljer kondomer med utgånget datum för att få ihop pengar till medicin så att den adhd:n åtminstone kan dämpas. Hint om hennes hemsituation: pappa mår inte jättebra och författarmamman får inte jättemånga stipendier eller bokkontrakt på den ungdomsroman hon skriver.
Jenny Jägerfeld kommer att bli en ungdomsklassisk författarinna. Det kändes så redan efter Här ligger jag och blöder och efter den här känns det ännu mer så. Allt är dråpligt, roligt, varmt, kärleksfullt, brutalt och mycket, mycket mänskligt. Mitt i allt det fina finns det fula och mitt i det fula finns något fint. Beskrivningarna av Joanna och skolan, av Joanna och Audrey, av Joanna och kompisarna - allt är som det skulle kunna vara och om man slänger in lite storstad och oförstående vuxna är berättelsen komplett. Det är så snyggt gjort och oerhört läsvärt.
Blink-blink till vuxenvärlden, men också helt naturligt eftersom Audrey jobbar på biografen: "Energilampor alltså. Guds gåva till Roy Andersson. Jag såg ut som ett grönt lik där inne på toan."
Bok och bild från Gilla förlag.
måndag 17 februari 2014
Fablehaven del 2: Aftonstjärnans hämnd - Brandon Mull
Lästips för barn i åldrarna 9-12, men det är lika spännande för en som är 35 år gammal. Aftonstjärnans hämnd är den andra delen i bokserien om Fablehaven, skriven av Brandon Mull. Jag - eller min man - läser högt för nioåringen varje kväll och vi nästan tävlar om att vara den som läser. Så spännande är det.
Första delen, Den förbjudna skogen, har jag skrivit om här och det är i den boken läsaren får lära känna syskonen Seth och Kendra som under en sommar hos sin farfar kommer till insikt om att deras farfar är föreståndare för ett reservat för magiska varelser.
I Aftonstjärnans hämnd har det gått nästan ett läsår sedan Seth och Kendra lämnade Fablehaven. När de väl återvänder gör de detta hals över huvud, eftersom Aftonstjärnans sällskap jagar dem. Oväntade hjälpare är några nya karaktärer: Vanessa, Tanu och Coulter.
Det blir oerhört spännande när det visar sig att det är svårt att avgöra vem som är vän och vem som är fiende. När fienden infiltrerar Fablehaven och andra hjälpare jagar bort ett hot - vad är det då som säger att de nya hjälparna inte är nya fiender?
Den mytiska inramningen finns kvar och syskonparet mognar ikapp med sina uppdrag och jag tycker att det är oerhört bra. Här finns älvorna, satyrerna, golemen, nissarna, trolldrycksmästare och specialister på magiska djur. Sonen tycker att det är ungefär hur spännande som helst och jag försöker jaga bort maken så att jag får äran att kvällsläsa.
Nu är vi inne på del tre, I skuggornas makt.
Utgiven av Rabén & Sjögren.
Första delen, Den förbjudna skogen, har jag skrivit om här och det är i den boken läsaren får lära känna syskonen Seth och Kendra som under en sommar hos sin farfar kommer till insikt om att deras farfar är föreståndare för ett reservat för magiska varelser.
I Aftonstjärnans hämnd har det gått nästan ett läsår sedan Seth och Kendra lämnade Fablehaven. När de väl återvänder gör de detta hals över huvud, eftersom Aftonstjärnans sällskap jagar dem. Oväntade hjälpare är några nya karaktärer: Vanessa, Tanu och Coulter.
Det blir oerhört spännande när det visar sig att det är svårt att avgöra vem som är vän och vem som är fiende. När fienden infiltrerar Fablehaven och andra hjälpare jagar bort ett hot - vad är det då som säger att de nya hjälparna inte är nya fiender?
Den mytiska inramningen finns kvar och syskonparet mognar ikapp med sina uppdrag och jag tycker att det är oerhört bra. Här finns älvorna, satyrerna, golemen, nissarna, trolldrycksmästare och specialister på magiska djur. Sonen tycker att det är ungefär hur spännande som helst och jag försöker jaga bort maken så att jag får äran att kvällsläsa.
Nu är vi inne på del tre, I skuggornas makt.
Utgiven av Rabén & Sjögren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...