Jag vet inte om jag är road eller tycker att den här boken är lite obehaglig. Det finns knappt någonting sympatiskt med huvudpersonen Anna - men ändå är det någonting avskalat sant i Agnes Lidbecks sätt att beskriva hennes liv.
Anna är gift med Jens, som läsaren snart förstår är snäll men tråkig i Annas ögon. De får barn. Anna vaggar barnet, torkar kräks, gör alla grimaser, sjunger alla sånger, badar barnet och smörjer in honom med olja utan dofta (till och med mellan tårna). Ingen ser alla åthävor hon ägnar sig åt, så hon går på alla öppna hus där andra mammor också håller till, och gör allt igen, så att de verkligen ska se vilken bra mamma hon är. Problemet är att alla andra mammor som också är där också vaggar sina barn, hissar upp dem och gör de rätta grimaserna.
Barnen växer upp. Anna önskar att Jens ska slå henne, för då skulle hon kunna gå. Eller att han dog, för då skulle hon bli fri. Men Jens dör inte och han slår henne inte heller. Hon blir inte fri, för hon går inte. Barnen är märkligt fjärran henne och äktenskapet är som ett skådespel. När de en kväll befinner sig på en middag tillsammans med ytligt bekanta träffar Anna Ivan, en författare som i ett annat sammanhang inte skulle vara någon, men som i det här sammanhanget är någon och det finns en kontakt mellan dem. De inleder ett förhållande och samtidigt som Anna får ut någonting nytt undrar hon över om Jens har någon annan. Med Ivan, som är betydligt äldre, blir livet nytt och samtidigt någonting välbekant, när han blir sjuk. Hon gör allt rätt, hjälper honom och smörjer in honom med olja (till och med mellan tårna) och hon står ut. Hon finner sig. Oavsett i vilket skede hon än befinner sig, så finner hon sig.
Det är någonting i prosan som gör att jag gillar det här. Kanske älskar jag det? Eller så avskyr jag det. Det är någonting i den sista meningen som får mig att le, samtidigt som jag biter ihop hårt, för jag vill inte tycka om det. Den här boken är inte lätt, men den är inte svår heller. Vi borde bara läsa den och prata om den sedan. Vem är på?
Bild lånad från förlagets hemsida.
torsdag 26 juli 2018
Rosie Potters lyckliga liv efter detta - Kate Winter
Jag kör hårt med Storytel och hamnade i denna berättelse: Rosie Potter vaknar upp, vilket i sig är ganska anmärkningsvärt - eftersom hon är död. Hon ställer sig upp och får syn på sig själv, med hål i pannan och allt, som om hon har blivit avrättad. Vem skulle kunna vilja henne något ont, eftersom hon inte har några givna fiender?
Snart visar det sig att hennes rumskompis har oanade hemligheter, hon som aldrig har tyckt om Rosies pojkvän och pojkvännen i fråga har ihop det med Rosies arbetsgivares fru. Otroheten och hemligheterna är dock ingenting mot för att den enda som verkar vara medveten om att Rosie inte ännu har gått mot ljuset för att se vad som finns efter döden är hennes brors bästa vän - som hon snart kommer att få starka känslor för. Nu återstår bara att få rätsida på allt, och det är inget som görs i en handvändning.
Det blir dråpligt, underhållande roligt och ganska sorgligt, allt i en skön mix som är ganska typiskt brittiskt. Det är kanske ingen topp-10, men duger fint en varm sommar som denna.
Snart visar det sig att hennes rumskompis har oanade hemligheter, hon som aldrig har tyckt om Rosies pojkvän och pojkvännen i fråga har ihop det med Rosies arbetsgivares fru. Otroheten och hemligheterna är dock ingenting mot för att den enda som verkar vara medveten om att Rosie inte ännu har gått mot ljuset för att se vad som finns efter döden är hennes brors bästa vän - som hon snart kommer att få starka känslor för. Nu återstår bara att få rätsida på allt, och det är inget som görs i en handvändning.
Det blir dråpligt, underhållande roligt och ganska sorgligt, allt i en skön mix som är ganska typiskt brittiskt. Det är kanske ingen topp-10, men duger fint en varm sommar som denna.
Små stora saker - Jodi Piccoult
Mitt uppe i en valrörelse i Sverige, där vi-och-dem-debatten har vässats till, läser jag den här boken och blir mer ödmjuk för varje sida som vänds. "Jag är inte rasist", säger jag tvärsäkert om någon skulle fråga, men efter att ha läst den här boken blir det tydligt för mig att jag ser världen i färg.
Ruth är barnmorska med över 20 års erfarenhet och genomför en rutinundersökning av ett nyförlöst barn när fadern, en Vit Makt-anhängare med svastikatatuering på huvudet och med en konfederationstatuering på armen ber henne lämna rummet. Ruth är mörkhyad. På barnets journal sätts en post-it-lapp, enligt sjukhusstyrelsens beslut, att ingen afro-amerikan får vårda barnet. Ruth sväljer, men hjärtat slår hårt. När hon ändå lämnas ensam med barnet uppstår komplikationer och hon slits mellan sin ed att hjälpa och förbudet att inte få vårda barnet.
Romanen berättar om händelserna ur tre perspektiv; Ruths, faderns och försvarsadvokatens, och visar upp en bild av vår samtid som inte går att värja sig mot. Den privilegierade ifrågasätter inte det självklara, medan den ständigt ifrågasatta försöker spela spelet och le, eftersom det gör allt enklare. När samhället ändå slår tillbaka rämnar allt, men istället för att lyfta frågor från skuggvärlden upp till ljuset sker istället en form av bekräftelse av det som många redan antagit vara en sanning.
Efterordet och författarens tack är lika rörande som innehållet i boken, men du måste läsa boken för att förstå det andra och det här kan mycket väl vara den viktigaste boken jag har läst det här året, kanske det här decenniet (eller mer än så). Finns det något sätt att förklara hur viktig den här boken är?
Dessutom verkar romanen bli filmad med Julia Roberts och den fantastiska, oefterlikenliga och enastående Viola Davis.
Bild lånad från förlagets hemsida.
Ruth är barnmorska med över 20 års erfarenhet och genomför en rutinundersökning av ett nyförlöst barn när fadern, en Vit Makt-anhängare med svastikatatuering på huvudet och med en konfederationstatuering på armen ber henne lämna rummet. Ruth är mörkhyad. På barnets journal sätts en post-it-lapp, enligt sjukhusstyrelsens beslut, att ingen afro-amerikan får vårda barnet. Ruth sväljer, men hjärtat slår hårt. När hon ändå lämnas ensam med barnet uppstår komplikationer och hon slits mellan sin ed att hjälpa och förbudet att inte få vårda barnet.
Romanen berättar om händelserna ur tre perspektiv; Ruths, faderns och försvarsadvokatens, och visar upp en bild av vår samtid som inte går att värja sig mot. Den privilegierade ifrågasätter inte det självklara, medan den ständigt ifrågasatta försöker spela spelet och le, eftersom det gör allt enklare. När samhället ändå slår tillbaka rämnar allt, men istället för att lyfta frågor från skuggvärlden upp till ljuset sker istället en form av bekräftelse av det som många redan antagit vara en sanning.
Efterordet och författarens tack är lika rörande som innehållet i boken, men du måste läsa boken för att förstå det andra och det här kan mycket väl vara den viktigaste boken jag har läst det här året, kanske det här decenniet (eller mer än så). Finns det något sätt att förklara hur viktig den här boken är?
Dessutom verkar romanen bli filmad med Julia Roberts och den fantastiska, oefterlikenliga och enastående Viola Davis.
Bild lånad från förlagets hemsida.
onsdag 18 juli 2018
De polyglotta älskarna - Lina Wolff
I den här berättelsen finns tre perspektiv som alla vävs ihop av ett och samma ting, manuskriptet till "De polyglotta älskarna". I första akten möter läsaren Ellinor som sedan ungdomen känner en märklig fascination för våld. Det har präglat hela hennes vuxenliv, bland annat genom att hennes första pojkvän har fått lära henne slåss. Alltså, på riktigt slåss. "De flesta blir inte förbannade för att de blir anfallna, utan för att de inte kan försvara sig", säger pojkvännen, vilket Ellinor inser vidden av när hon själv råkar ut för ett övergrepp. Som hämnd bränner hon upp manuskriptet, det enda existerande exemplaret i världen, medan mannen som förgripit sig på henne sover.
I akt två är det författaren själv som berättar, vilket för läsaren till en helt annan värld och där hans drömkvinna är just en älskarinna som behärskar många språk. Här förekommer bland annat en blind sierska som till en början fascinerar honom genom sin skönhet, men som inte kan hjälpa honom ens med en spådom eftersom hon inte ser någonting när han besöker henne. Det är någonting i honom som är dämpat och vilande som han måste ta tag i.
I sista berättelsen är det Lucrezia, den föga vackra, föga begåvade adelsdottern som har varit en besvikelse för sin familj redan från barnsben. Hennes mormor dog av brustet hjärta efter ett besök av ingen mindre än författaren till "De polyglotta älskarna" och nu behöver hon hans hjälp. Alla delar förbinds alltså med varandra genom den ännu outgivna boken och det är först när författaren förstår att det inte existerar längre som allt ställs på sin spets.
Det här är på samma gång både en enkel och komplicerad bok. Alla personerna som står i fokus är framför allt ensamma. Inga familjer ringer för att efterlysa, inga vänner hör av sig för att kolla läget och själva har personerna inte heller något behov av att själva söka deras sällskap. Speglar är en återkommande metafor och Lina Wolff räds inte att beskriva det fula i människan. Det här är en typ av bok som du med fördel kan läsa tillsammans med andra så att du får dryfta alla frågor och alla reaktioner som uppstår. Mycket läsvärd och välskriven bok!
I akt två är det författaren själv som berättar, vilket för läsaren till en helt annan värld och där hans drömkvinna är just en älskarinna som behärskar många språk. Här förekommer bland annat en blind sierska som till en början fascinerar honom genom sin skönhet, men som inte kan hjälpa honom ens med en spådom eftersom hon inte ser någonting när han besöker henne. Det är någonting i honom som är dämpat och vilande som han måste ta tag i.
I sista berättelsen är det Lucrezia, den föga vackra, föga begåvade adelsdottern som har varit en besvikelse för sin familj redan från barnsben. Hennes mormor dog av brustet hjärta efter ett besök av ingen mindre än författaren till "De polyglotta älskarna" och nu behöver hon hans hjälp. Alla delar förbinds alltså med varandra genom den ännu outgivna boken och det är först när författaren förstår att det inte existerar längre som allt ställs på sin spets.
Det här är på samma gång både en enkel och komplicerad bok. Alla personerna som står i fokus är framför allt ensamma. Inga familjer ringer för att efterlysa, inga vänner hör av sig för att kolla läget och själva har personerna inte heller något behov av att själva söka deras sällskap. Speglar är en återkommande metafor och Lina Wolff räds inte att beskriva det fula i människan. Det här är en typ av bok som du med fördel kan läsa tillsammans med andra så att du får dryfta alla frågor och alla reaktioner som uppstår. Mycket läsvärd och välskriven bok!
torsdag 12 juli 2018
Bakom stängda dörrar - B. A. Paris
Jack och Grace, det perfekta paret i det perfekta huset med de perfekta middagsbjudningarna. Eller? Det är så länge sedan jag läste den här och jag trodde att jag hade skrivit om den, men fann att jag inte hade det, så här kommer det.
Först är det svårt att förstå vad det här förhållandet går ut på, men allt eftersom relationen mellan de två personerna presenteras tillåts läsaren förstå varför Grace befinner sig i den situation hon är fast i. Det finns yttre omständigheter som gör att hon inte kan slå sig fri från det liv som utifrån ser ut att vara allt igenom perfekt. När sanningen uppenbaras uppstår många situationer av frustration, för många gånger tänker jag att det är väl bara att gå, men det är aldrig så "bara".
Den här boken är rätt spännande och bjuder på en oväntad vändning i slutet. Jag vet inte om jag tycker att det är alltigenom bra, men det fungerar hur bra som helst att underhålla sig med som ljudbok till och från jobbet!
Först är det svårt att förstå vad det här förhållandet går ut på, men allt eftersom relationen mellan de två personerna presenteras tillåts läsaren förstå varför Grace befinner sig i den situation hon är fast i. Det finns yttre omständigheter som gör att hon inte kan slå sig fri från det liv som utifrån ser ut att vara allt igenom perfekt. När sanningen uppenbaras uppstår många situationer av frustration, för många gånger tänker jag att det är väl bara att gå, men det är aldrig så "bara".
Den här boken är rätt spännande och bjuder på en oväntad vändning i slutet. Jag vet inte om jag tycker att det är alltigenom bra, men det fungerar hur bra som helst att underhålla sig med som ljudbok till och från jobbet!
The Hate U Give - Angie Thomas
Det är svårt att sammanfatta vad den här boken handlar om, för den handlar om så mycket. Läs en dagstidning och koppla en samtidshändelse till handlingen, så får du se!
I grunden handlar det om Starr, som kommer från Garden Heights, en stadsdel där allt är en utmaning. Det är också anledningen till att hennes föräldrar har beslutat sig för att skicka henne och hennes syskon till andra sidan floden för att få en utbildning värd namnet. På andra sidan är Starr den coola, för hon är en av få mörkhyade personer som går på skolan. Hon har en vokabulär som passar in och har kompisar med privilegier. Inget konstigt med det.
När Starr kommer hem pratar hon på ett annat sätt, för då får hon inte förhäva sig. Hon skulle aldrig använda ett sådant uttryck, att förhäva sig, för då skulle de andra titta konstigt på henne. Hon är en kameleont som anpassar sig efter sin omgivning, alltid redo att smälta in. En kväll går hon på fest och träffar sin barndomsvän Khalil. Han rör sig i kretsar som de båda vet inte är bra för dem, men hon ser pojken hon växt upp med och som hon vet har så mycket gott i sig. Festen slutar med att ett vapen avlossas och Starr och Khalil åker därifrån. Det i sig är ingenting de är ovana vid, för skjutningar sker runt knuten i området där de bor. När de är på väg hem i bilen stoppas de av en polis som påstår att ena baklyktan på bilen är ur funktion. Polisen uppträder vaksamt och när Khalil kliver ur för att han, provocerad av att han stoppats av ingen annan anledning än för att han är mörkhyad, slutar det med att han blir skjuten och Starr hotas med pistol till dess förstärkning anländer.
Efterspelet handlar om de olika krafterna i det amerikanska samhället och hur alla har olika intressen av hur följderna ska bli. Starr riskerar sitt anseende på skolan, men också ryktet om hur hon står upp för sitt ursprung. Det handlar om polisväsendet och hur väl - eller fel - polisen i fråga har agerat. Det handlar om andra som bara väntar på en anledning att få göra uppror - för det handlar inte bara om en enstaka skjutning, utan om hur människor i hela landet behandlas på grund av sin hudfärg. Titeln, The Hate U Give - THUG är i sig tänkvärd och absolut aktuell att diskutera.
Det här är en oerhört viktig roman och ämnet är, tyvärr, allstädes närvarande. Bild lånad från förlagets hemsida.
I grunden handlar det om Starr, som kommer från Garden Heights, en stadsdel där allt är en utmaning. Det är också anledningen till att hennes föräldrar har beslutat sig för att skicka henne och hennes syskon till andra sidan floden för att få en utbildning värd namnet. På andra sidan är Starr den coola, för hon är en av få mörkhyade personer som går på skolan. Hon har en vokabulär som passar in och har kompisar med privilegier. Inget konstigt med det.
När Starr kommer hem pratar hon på ett annat sätt, för då får hon inte förhäva sig. Hon skulle aldrig använda ett sådant uttryck, att förhäva sig, för då skulle de andra titta konstigt på henne. Hon är en kameleont som anpassar sig efter sin omgivning, alltid redo att smälta in. En kväll går hon på fest och träffar sin barndomsvän Khalil. Han rör sig i kretsar som de båda vet inte är bra för dem, men hon ser pojken hon växt upp med och som hon vet har så mycket gott i sig. Festen slutar med att ett vapen avlossas och Starr och Khalil åker därifrån. Det i sig är ingenting de är ovana vid, för skjutningar sker runt knuten i området där de bor. När de är på väg hem i bilen stoppas de av en polis som påstår att ena baklyktan på bilen är ur funktion. Polisen uppträder vaksamt och när Khalil kliver ur för att han, provocerad av att han stoppats av ingen annan anledning än för att han är mörkhyad, slutar det med att han blir skjuten och Starr hotas med pistol till dess förstärkning anländer.
Efterspelet handlar om de olika krafterna i det amerikanska samhället och hur alla har olika intressen av hur följderna ska bli. Starr riskerar sitt anseende på skolan, men också ryktet om hur hon står upp för sitt ursprung. Det handlar om polisväsendet och hur väl - eller fel - polisen i fråga har agerat. Det handlar om andra som bara väntar på en anledning att få göra uppror - för det handlar inte bara om en enstaka skjutning, utan om hur människor i hela landet behandlas på grund av sin hudfärg. Titeln, The Hate U Give - THUG är i sig tänkvärd och absolut aktuell att diskutera.
Det här är en oerhört viktig roman och ämnet är, tyvärr, allstädes närvarande. Bild lånad från förlagets hemsida.
Delicious - Ruth Reichel
Jag förstår inte för min värld hur man i en svensk översättning kan få Delicious till "Hjärtats skafferi". Försöker man medvetet att jaga bort alla potentiella läsare och istället fånga de redan givna som går igång på sådant som utlovar ett lyckligt slut? Det här är en riktigt trevlig roman som passar mycket bättre att kallas utsökt än den där andra titeln som jag inte tänker skriva igen.
Det är klart! Vi känner till formen: det finns en människa som inte riktigt har kommit till rätta med vad livet ska innebära, men sedan uppstår komplikationer - till exempel om kvinnan i huvudrollen har fått ett jobb som inte är självklart och hennes situation sedan är hotad. Då har hon hunnit träffa en massa människor som på något sätt har blivit aktuella i livet och som kan hjälpa henne att komma tillrätta med allt i slutet.
Det kanske låter banalt, men det är riktigt duktigt berättat och innehåller både en överraskande vändning och två. Jag har läst en massa romaner som handlar om bakning och matlagning på sistone, men den här håller måttet med råge. Författarinnan i fråga är själv kunnig inom ämnet och det märks! Det är recept och tekniker blandat med, hör och häpna, amerikansk historia, för när kvinnorna hade gjort sitt i flygplansfabrikerna under andra världskriget så förändrades allt - och inte bara till det bättre - efter krigsslutet. Jamen ändå. Läs den!
Det är klart! Vi känner till formen: det finns en människa som inte riktigt har kommit till rätta med vad livet ska innebära, men sedan uppstår komplikationer - till exempel om kvinnan i huvudrollen har fått ett jobb som inte är självklart och hennes situation sedan är hotad. Då har hon hunnit träffa en massa människor som på något sätt har blivit aktuella i livet och som kan hjälpa henne att komma tillrätta med allt i slutet.
Det kanske låter banalt, men det är riktigt duktigt berättat och innehåller både en överraskande vändning och två. Jag har läst en massa romaner som handlar om bakning och matlagning på sistone, men den här håller måttet med råge. Författarinnan i fråga är själv kunnig inom ämnet och det märks! Det är recept och tekniker blandat med, hör och häpna, amerikansk historia, för när kvinnorna hade gjort sitt i flygplansfabrikerna under andra världskriget så förändrades allt - och inte bara till det bättre - efter krigsslutet. Jamen ändå. Läs den!
Floden om natten - Erica Ferenick
Meryl Streep spelade huvudrollen i filmen River Wild och iklädde sig då rollen som den frustrerade mamman som kommer på den briljanta idén att dra med hela familjen på forsränning. Några bovar och ett livsfarligt vattenfall senare är Kevin Bacon död och den splittrade familjen kan blanda tårarna med stänket från den vilda floden. Jodåsåatt.
Här har vi den något skruvade varianten på samma tema. Winnifred är rädd för det mesta och har noll tilltro till sig själv. Dessutom är hon fyrtio, barnlös, lämnad av sin man och digital dinosaurie enligt sina yngre kollegor. Det blir inte mycket mer under-dog än så. Jo, förresten. Hennes döve lillebror har tagit livet av sig, vilket är ett trauma för henne, men det låter läsaren förstå att det kan vara bra att veta att hon kan teckenspråk.
Tillsammans med en galen kompis (som får med sina ovilliga vänner, varav Winnifred är en) åker de upp till oländig terräng som inte ens finns på kartan, träffar en snygg guide och ger sig ut på farliga vatten. Det är ungefär det enda som skiljer den här boken från River Wild - ja, och så det där med att kunna teckenspråk. Skurkarna finns med och det livsfarliga vattnet. Ridå.
Här har vi den något skruvade varianten på samma tema. Winnifred är rädd för det mesta och har noll tilltro till sig själv. Dessutom är hon fyrtio, barnlös, lämnad av sin man och digital dinosaurie enligt sina yngre kollegor. Det blir inte mycket mer under-dog än så. Jo, förresten. Hennes döve lillebror har tagit livet av sig, vilket är ett trauma för henne, men det låter läsaren förstå att det kan vara bra att veta att hon kan teckenspråk.
Tillsammans med en galen kompis (som får med sina ovilliga vänner, varav Winnifred är en) åker de upp till oländig terräng som inte ens finns på kartan, träffar en snygg guide och ger sig ut på farliga vatten. Det är ungefär det enda som skiljer den här boken från River Wild - ja, och så det där med att kunna teckenspråk. Skurkarna finns med och det livsfarliga vattnet. Ridå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...