Jag erkänner bredvilligt att jag många gånger tänkt på Hanna och Magdalena Graaf, Carolina Gynning, Linda vad hon nu heter från Big Brother och Viktora Silvstedt som Askungen, Snövit och Törnrosa: de är liksom schabloner och bara sidor av en och samma person. Du skulle nästan kunna sätta in Askungen i Snövit och hon skulle ändå bita i det sura äpplet på samma sätt som jag tänker att Carolina Gynning skulle kunna flytta in och ta över efter Viktora S om hon blev sjuk. Man skulle få samma resultat. Men jag dömer för snabbt - naturligtvis.Magdalena Graaf berättar om sin uppväxt och sitt förhållande med den aggressive Jorma - alltså om livet innan systrarna-Graaf-tiden. Hon berättar också om vad som låg bakom den bröstoperation hon valde att göra och om hur hon tänkte under "storhetsperioden" som följde i spåren efter You've got what I want. Det är en inblick i en sargad människas värld där hon ger sin syn på hur hon upplever att andra sett på henne. Jag känner mig träffad, eftersom jag dömt henne på dett sätt hon beskriver. Man har avfärdat henne som en storbystad dumbom, men i boken blir hon människa - på inget sätt felfri - och bilden av henne förändras.
Magdalena Graaf skildrar också Sverige som ett land som sviker redan utsatta personer. Bl.a. ligger räkningar och ökar i skuld medan en person med skyddad identitet håller sig gömd, men när spärren plockas bort får personen brev från Skattemyndigheten m.fl. med krav om återvetalning. Bedrövligt.
Boken är inte välskriven, men mycket engagerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar