söndag 23 mars 2014

Sagoberättaren - Antonia Michaelis

Det här är en bok som tar sin läsare på allvar. Jag börjar så, så har jag det sagt.

Anna är en duktig flicka. Hon har bra betyg, är duktig på sitt instrument och har tydliga mål. Anna bor i ett vackert hus och har vackra föräldrar och alla sitter tillsammans vid matbordet och pratar inte med varandra. Pappa är läkare och mamma är orolig. Anna sköter sig så fint, så fint att pappa kan fortsätta med att vara läkare och mamma kan fortsätta oroa sig, trots att inget hot existerar.

Så träffar hon Abel. Han går under namnet Den Polske Apotekaren eftersom han kan fixa både tabletter och röka för den som behöver inför en fest. Efter det att Anna har hittat en docka som visar sig tillhöra Abels lillasyster Micha, blir hon nästan besatt av att få veta mer om hans liv. Så kommer det sig att hon tjuvlyssnar på Abel och Micha en dag på ett café. Abel berättar en saga för sin lillasyster och innehållet låter märkligt bekant: allt som händer i sagan har hänt i verkligheten och när personer i sagan dör och det sammanfaller med att människor i den verkliga världen dör blir Anna själv engagerad. Snart är hon rosenflickan i sagan och hennes liv vävs ihop med Abels berättelse. Där finns den hjälpsamme läraren som i sagan blir fyrvaktare. Micha är prinsessan och Abel själv, vad är han? Han kan vara sjölejon, hund, varg eller labb i sagan, alla med olika sidor, och lika omväxlande som han framstår i sagan, lika många ansikten visar han upp i verkligheten.

Det finns en fruktansvärt otäck scen i romanen och sättet författaren har byggt upp detta är fantastiskt bra. Det som börjar som något oskyldigt slutar med att det värsta händer.

Jag är inte jätteförtjust i alla Leonard Cohen-citat, men i övrigt finns det inget som gör att den här boken inte är värd att läsa. Den här boken kommer att ligga kvar hos mig länge.

Utgiven av Opal. Andra har tyckt till här.

Alla mina vänner är superhjältar - Andrew Kaufman

Alla mina vänner är superhjältar. 111 sidors skrattfest och njutning. En galen början, några faktarutor om superhjältevännerna samt ett naaaaw-slut som ger kill i magen och hjärtknip fast på ett bra sätt.

Möt Tom. Tom är kär i Perfektionisten. På deras bröllopsdag kliver Hypno fram och hypnotiserar Perfektionisten så att hon inte kan se Tom. Alla andra kan se Tom, superhjälte eller ej, men alltså inte Perfektionisten.

Möt Tom, nu sex månader senare. Han sitter bredvid sin fru Perfektionisten på ett flygplan. Alla andra kan fortfarande se Tom. Alla utom Perfektionisten. Hon är på väg att flytta till ett annat ställe och om hon kan läka sitt hjärta där innebär det slutet för henne och Tom. Det är bara det att hon inte kan se honom, oavsett hur han försöker ta kontakt med henne. Han kan få henne att hicka, men inte att se honom.

Möt sedan superhjältarna: Soffsurfaren, Örat, Stresskaninen (som anordnar de bästa festerna eftersom alla gäster blir totalt stressfria), Bluffen, Verbet, Minimalisten... Min favorit heter Nåndag, men hon försvinner och det har med hennes namn att göra. Fantastiskt.

Det här är en rolig bok, men också tänkvärd. Faktarutan om Bäraren lyder till exempel så här:
"Bäraren: Bäraren föddes med all världens bekymmer på sina axlar. Det är väldigt tunga bekymmer, bekymmer som väger så mycket att hon har blivit tvungen att utveckla övermänsklig styrka. Bekymren är så tunga att bara hennes superstyrka skulle kunna lyfta bort dem, men hon kan inte använda superstyrkan innan hon blivit av med bekymren och hon kan inte bli av med bekymren utan att använda superstyrkan. Hon framstår därför inte som starkare än en vanlig människa."

Som sagt efter 111 sidor av tokerier och frierier, uppsökning och hemsökning, sitter du med ett leende på läpparna och undrar vem du ska köpa den här boken åt så att den personen också får läsa med ett leende. Ta dig sedan tid att fundera vilken superkraft du själv sitter inne med. Lolit!

Finns att köpa här och här!

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...