Jag vet att jag har tittat för mycket på TV när jag nästan översätter vissa klyschiga repliker till polisengelska. - OK partner, I owe you one. Mons Kallentoft har nog också sett för mycket på TV.Hur ofta säger ni personens namn när ni talar med någon? - Ja, Malin, jag förstår vad du menar. Förresten Malin, du ser tagen ut. Hur många människor idag - inklusive de riktigt gamla - säger fröken eller ni vid tilltal? Jag vill verkligen inte snacka ner den här boken, men det är så mycket med det skrivtekniska som stör mig. Huvudpersonen får presentera sina många arbetskamrater när hon sitter och tänker: och du Börje som går hem till din sjuka hustru varje kväll och...och du Karim som är andra generationens invandrare som inte gör sig några ursäkter...och du Johan med sjuka barn hemma, har du fått sova någonting i natt...
Om du skulle tala om ditt alibi för en mordkväll, skulle du då använda ordet "älskare" när du berättade var du var? Trodde väl inte det, men det gör två personer vid två olika tillfällen i den här berättelsen. Nej. Jag skulle nog säga att jag var hos en bekant och inte göra såpa av alltihopa.
Intrigen då? Detta ska tydligen vara första delen i en triologi om kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen. En man som skriver om en kvinna och inte speciellt övertygande. Kanske är detta bara prologen och nu när alla är introducerande kan det bara bli bättre? Hedendom ska tydligen vara ett tydligt spår genom berättelsen, men det är inte tydligt för mig. Jag vet inte heller om man kan förvänta sig några svar om mordet och överfallen som begicks i denna bok i nästa, utan jag är bara väldigt tveksam till att läsa om Malin Fors igen.
Som om inte plattityderna är tillräckligt omfattande så har Malin Fors som huvudrollsinnehavare av denna deckare dessutom alkoholproblem. Finns det inga nyktra utredare, varken i USA eller i Sverige?
April 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar