Ny roman av Michael Connelly, detta författargeni inom sin genre. Jag har gett upp många andra kriminalförfattare, men Connelly har en ohotad plats i min läsekalender så länge han levererar så här bra.
I Fallet presenteras egentligen ingenting nytt. Harry Bosch är sitt vanliga jag: en hängiven polis med utmätt tid inom polisstyrkan som kör sitt eget race trots att han har en duktig partner vid sin sida. Hemmavid väntar femtonåriga dottern som tar hans inställning till jobbet med ro. Hon visar snarare intresse för hans arbete och kan till och med bidra med en eller annan iakttagelse som sedan visar sig stämma.
Omslaget liknar minst sju andra böcker av samma författare. Innehållet är sig riktigt likt också. Det är välskrivet. Trots att Harry B tenderar att bli en alltför schablonmässig figur, så engagerar han fortfarande mig och mitt intresse, så jag följer honom gärna några bladvändare till om böckerna fortsätter hålla så här bra kvalitet.
lördag 20 april 2013
onsdag 3 april 2013
Jane Eyre som serieklassiker - Charlotte Brontës roman i nytappning
Jag har haft svårt bestämma mig för vad jag tycker om serieromaner och jag kan inte säga att jag har kunnat bestämma mig ännu. Jag har läst Jane Eyre som serieklassiker och tycker att själva läsupplevelsen är fantastisk. Historien behöver knappast presenteras, utan för mig är det bilderna som är själva grejen.
För den trogna Brontë-följaren finns det knappt en filmatisering av den här boken som man inte har sett. Jag tycker att den här serieromanens Rochester påminner om Timothy Dalton och hjältinnan Jane ser ut som Charlotte Gainsbourg. Det bästa av två filmatiseringar alltså.
Det är originalhistorien i sin korthet naturligtvis. Tiden hemma hos den sadistiska mostern, tiden på flickskolan, den trevande karriären som guvernant och sedan mötet med Mr Rochester. Den galna kvinnan på vinden och de vindpinade hedarna - allt finns med.
Jag funderar ibland över vem som läser sådana här böcker och förvånas lite när jag ser åldersindikationen på klassificeringen: 12-15 år. Kanske är det alldeles lysande att rikta sig till läsare i den här åldern som känner nyfikenhet gällande en sådan här omtalad klassiker? Du får huvuddragen presenterat med uttrycksfulla bilder som även ger fina beskrivningar av tidstypiska miljöer.
Serieromanen är klart läsvärd och både vacker och uttrycksfull.
För den trogna Brontë-följaren finns det knappt en filmatisering av den här boken som man inte har sett. Jag tycker att den här serieromanens Rochester påminner om Timothy Dalton och hjältinnan Jane ser ut som Charlotte Gainsbourg. Det bästa av två filmatiseringar alltså.
Det är originalhistorien i sin korthet naturligtvis. Tiden hemma hos den sadistiska mostern, tiden på flickskolan, den trevande karriären som guvernant och sedan mötet med Mr Rochester. Den galna kvinnan på vinden och de vindpinade hedarna - allt finns med.
Jag funderar ibland över vem som läser sådana här böcker och förvånas lite när jag ser åldersindikationen på klassificeringen: 12-15 år. Kanske är det alldeles lysande att rikta sig till läsare i den här åldern som känner nyfikenhet gällande en sådan här omtalad klassiker? Du får huvuddragen presenterat med uttrycksfulla bilder som även ger fina beskrivningar av tidstypiska miljöer.
Serieromanen är klart läsvärd och både vacker och uttrycksfull.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...