Så långt är allt spännande och bra, men sedan börjar flera historiska trådar spinnas ihop och alla leder till myten om Dracula. Den unga kvinnan ger sig ut för att söka efter sin far som söker sin fru och sin handledare. Dessa i sin tur söker någon annan. Det blir oerhört rörigt när den unga kvinnan genom brev, extremt detaljrika sådana, från fadern får återberättat sådant som han i sin tur har fått återberättat. Tretton kloster och tomma sarkofager senare slutar romanen med ett öppet slut som skulle kunna vara hisnande, men det här är alltför mycket en detaljerad historielektion för att jag ska orka uppbåda ett varaktigt intresse.
De första två-trehundra sidorna är det riktigt bra. Det är en välskriven och intressant berättelse som mer faller under benämningen magisk realism och man kan ana att det är ett mörker inom varje människa som hela vampyrspråket anspelar på. När Dracula sedan i egen hög person börjar medverka framstår han mest som en distingerad gentleman med förkärlek till sitt stora bibliotek, låt vara att han är hemskt törstig. I den här boken är han långt ifrån det största monstret.