Mariam är harami, en oäkting, med en bitter och samtidigt utstött mamma. Fadern är närvarande när det passar honom och Mariam inser inte hur han sviker henne förrän hon gifts bort 14 år gammal med en äldre man som inte är snäll mot henne.Det går ibland våldsamt till, inte bara i hemmet, utan även i Kabul där det bor. Motstånd mot talibanerna bestaffas hårt och författaren beskriver på ett bra sätt den vanliga människan i Afghanistan.
Starka män är svaga och svaga män är starka, invånarna både hånar och fruktar talibanerna, smugglar in både tv-apparater och filmen Titanic... Mariams våldsamme make gifter om sig, eller rättare sagt tar han sig ytterligare en fru, i den 14 åriga Laila, när Mariam inte kan ge honom barn. Mariam är då i 35-årsåldern, men är mycket äldre i själen. Laila är då redan gravid med grannpojken, som rest sin väg.
Till en början är Mariam och Laila oförenliga, men blir snart varandras livlinor. De behandlas båda mycket illa och försöker fly tillsammans, vilket nästan blir deras död när maken finner dem. Hosseini skriver fantastiskt vackert och skriver om obehagliga saker utan att det blir frosseri i det äckliga eller det blodiga. Det kan handla om allt från misshandel till sprängningarna av de jättelika buddhastatyerna, talibanernas terror, svälten och behandlingen (eller rättare sagt icke-behandlingen) av kvinnor i nöd på sjukhusen, införandet av burqa...
Jag tycker nog att Tusen strålande solar är snäppet bättre än Flyga drake. Kanske är det kvinnoporträtten jag fängslas av, för romanen berör mig om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar