Vilket sjukt land Den stora draken i väst är. Världens sista supermakt som försvarar både dödsstraffet och utövandet av tortyr. Nu hamnar jag antagligen i något register för att ha uttryckt mig på det viset och blir väl vägrad inresevisum om jag någonsin vill resa dit, men det må vara hänt.Romanen "Den oskyldige mannen" av John Grisham är dokumentär men berättad som en roman. Ron Williamson och Dennis Fritz blir dömda till döden respektive livstids fängelse för ett brott de inte begått och deras "rättvisa prövning" i rätten är ett regelrätt jusitiemord.
Författaren diskuterar förekomsten av felaktiga domar, speciellt sedan man kunnat göra DNA-tester, och menar att systemet är ohållbart. Williamson och Fritz satt fängslade i tolv år innan de blev frigivna och Williamson som hade en bakgrund med psykiska besvär återhämtade sig aldrig. Pressen internerna utsätts för skildras på ett bra sätt och författaren visar också att vården för de fångar som "ändå ska dö" är obefintlig. Om inte det är cynism så vet jag inte vad det annars skulle vara.Dödsstaffet så långt. Att landet i fråga försvarar användandet av tortyr är lika illa. Den avgående presidenten Busken lade in sitt veto mot att förbjuda tortyrmetoder, bl.a. skendränkning. Hur mycket han fick för det kan man bara spekulera i. Han har suttit sina åtta år och kan inte bli omvald denna omgång. Han kommer knappast att bli omvald senare heller, så han kan ta skiten han får för att inta en sådan ståndpunkt. 'Nuff said.
Jag brukar inte läsa Grisham och vet därför inte vad man kan jämföra den här boken med. Den är lite jobbig att läsa för att den nästan bara är berättande. Ingen dialog eller luftigare passager som blicken får flyga över. Men innehållet engagerar.
Mars 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar