lördag 25 mars 2017

Människorna - Matt Haig

Det här är månadens bokklubbsbok för oss och här kommer en bekännelse: jag presenterade den för mina elever som boktips innan jag ens hade läst det första kapitlet. När de reagerade med skratt och intresse var jag så illa tvungen att läsa den själv, för eleverna har en tendens att vilja diskutera böcker med mig efter avslutad läsning. Ångrar jag att jag har läst den? Absolut inte. Det är är så bra!

Det här handlar om två saker som inte alls intresserar mig egentligen: matematik och utomjordingar. Men det är samtidigt det som är grejen! Utomjordingen, som förblir namnlös, har fått ta över en värdkropp tillhörande en matematiker som har löst det sista problemet, teoremet, som mänskligheten har funderat över och detta innebär ett problem för resten av universum. Hans uppdrag, nu i Andrew Martins kropp, är att eliminera alla människor som kan ha fått vetskap om lösningen på det matematiska problemet. Samtidigt ska han också samla information om denna primitiva ras, dessa neandertalare med utstickande hörselorgan och spetsiga luktanordningar - människorna.

Så följer en beskrivning av mänskligheten, först med avsky och förakt, för det finns ingenting som är tilltalande, anmärkningsvärt eller ens ömkansvärt med livsformen enligt utomjordingen aka Andrew. Att de läser veckotidningar, trots att ingen någonsin blivit lyckligare av det, eller att det verkar finnas en otrolig kollision mellan nakenhet och kläder gör dem obegripliga och från detta perspektiv finns inget att värna om. Men så äter Andrew en smörgås med jordnötssmör. Han lyssnar på Debussy, ser en soluppgång, får en hund, blir vidrörd, omhändertagen och smekt. Trots att människorna är fanatiskt fixerade vid helgerna och att fem av veckans sju dagar bara verkar gå på repeat, börjar han se allt det andra. Han läser Dickinson och det är det som gör honom själv till människa.

Mer komplicerat blir det eftersom han, en överintelligent livsform, måste dela hus med en fru som borde ha lämnat honom för länge sedan och en son som den ursprunglige Andrew för länge sedan har gett upp hoppet om. Där upptäcker han dock det som inte existerar på den plats hans utomjordiska jag har fått uppleva: kärleken. Med en familj som inte förstår honom och uppdragsgivare som sätter allt högre press på honom att avsluta det han blivit sänd för att utföra, skriver han bland annat en lista med värdefulla råd åt "sin" son. Även om du måste läsa romanen för att förstå flera av råden så kommer här ändå ett axplock och iakttagelser:

  • Om fyllorna fick människorna att glömma att de var dödliga, var det bakfyllornas uppgift att få dem att minnas det. 
  • Katolicism är en typ av kristendom för människor som gillar pläterat guld, latin och skuld. 
  • Sikta inte på perfektion. Evolutionen och livet sker genom misstag. 
  • En paradox: det du inte behöver för att leva; böcker, konst, bio, vin och så vidare - är det du behöver för att leva
  • En ko är en ko även om du kallar det för biff. 
  • Krig är svaret på fel fråga. 
Det finns så mycket att ösa ur när det gäller den här boken och jag ser fram emot att få diskutera den med andra människor. 

Bild lånad av förlaget

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter - Elizabeth Gilbert

Jag satt på flygplatsen när sms:et kom om att planet var försenat. Jag hade med mig en bok som jag egentligen inte ville läsa och gick till pockethyllan, belägen i hörnet av Kallax flygplats, en plats som tack vare tillgång och efterfrågan kan sätta befängt höga priser på precis allt. Förutom de engelska deckarna, som jag för övrigt inte alls känner för att läsa just nu, fanns också den här.

Elizabeth Gilbert, författaren, är för mig den person som för evigt kommer att förknippas med Lyckan, kärleken och meningen med livet - en i sig alldeles förtjusande historia som fick kvinnor och en ansenlig mängd män att dra fram sin yogamatta och meditera över livets mysterier. Jag gillade den och tyckte lika bra om filmatiseringen med Julia Roberts. Inte så mycket för att den kvinnan är fantastisk, utan för att Richard Jenkins tar över varenda scen han medverkar i. Men det är en annan historia.

Den här historien däremot, den tog mig med storm. Fråga mig inte varför, för om man försöker sammanfatta innehållet så låter det bara dumt, otroligt ointressant och direkt uttråkande. Det finns egentligen inget äktenskapstycke alls mellan Alma Whittakers föräldrar, den holländskättade Beatrix och den engelske Henry Whittaker, men de är båda intelligenta och så praktiska av naturen att ingen av dem hade kunnat ordna livet för sig annat än att det skulle resultera i en riktig framgångssaga. Henry är driven av en lust att överträffa sina överheter och Bellatrix, hon med den stora kroppen och det kantiga språket. Resultatet blir en storvuxen flicka med sin mors kropp och sin fars ansikte. Förväntningarna på flickan är att hon ska umgås med vuxna, ställa nyfikna frågor, lära sig alla språk hon kan ha nytta av och sedan göra någonting vettigt - inte roligt - med sin tid på jorden.

Alma vet inte alltid hur hon ska uppföra sig med jämnåriga och när familjen plötsligt utökas med den vackra Prudence, en flicka med ett fruktansvärt förflutet som från en dag till en annan förväntas tas emot som en senfödd syster, blir livet ett annat. Prudence är allt som Alma inte är, vacker, tystlåten och utan fallenhet för de naturvetenskapliga ämnena. Skönheten räcker dock för att Alma ska hamna i skuggan när olika män besöker deras storslagna hem i Philadelphia.

Ändå är inte detta den här romanens storhet. När Alma börjar intressera sig för mossor, hur ointressant det än låter, så blommar hon själv upp också. Hennes livsöde är både fascinerande och tragiskt, samtidigt som det är lyckligt och förnöjsamt. Jag är själv överraskad hur Gilbert kan skriva så ingående om botanikens framsteg under 1800-talet och samtidigt väva in samtidspersoner som Darwin och Alfred Russell Wallace. Det fick mig att tro att den här kvinnan hade funnits på riktigt, vilket hon tragiskt nog inte har.

Det här är riktigt, riktigt läsvärt!
Bild lånad av förlaget.

söndag 12 mars 2017

Fangirl - Rainbow Rowell

Det här är en trevlig och lite oväntad historia, både rolig och lite märklig. Kanske ligger behållningen för egen del främst i hur berättelsen om Cath varvas med den fanfiction hon skriver, men även avsnitten ur bokserien som hennes eget skrivande utgår från. Jag har precis haft ett långt samtal med en av mina egna elever som själv skriver fanfiction, men som är rädd för att andra ska få reda på det. Det här vore en alldeles lysande bok för den flickan att läsa, för igenkänningsfaktorn kommer antagligen att vara hög.

Porträtten av Cath och tvillingsystern Wren, identiska till det yttre och diametrala motsatser till det inre, är finstämda och med sköna karaktärer som rumskompisen Reagan och hennes ex Levi ger en fin, sarkastisk ton som behövs för att det inte ska bli tråkigt. Cath blir mer eller mindre dumpad av sin enäggstvilling när de ska börja på college, vilket gör henne så vilsen och osäker att hon laddar upp med flera kartonger fulla av energibars, allt för att slippa gå till matsalen. När Reagan och Levi mer och mer invaderar hennes privatliv öppnar hon långsamt upp sig och både avslöjar sitt skrivande och sina mindre tilltalande personlighetsdrag.

Det här är en roman om att finna sig själv, om att vara förälder åt sin förälder, att tappa bort en syster och att hitta tillbaka till henne igen, men framför allt är det en kärleksförklaring. Jag gillar det här.

Bild lånad av förlaget.

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...