Evert Grens engageras personligt när han utreder en grov misshadel av en man som fått sparkar mot huvudet. Detta påminner honom om hur han förlorat sin ungdomskärlek på samma sätt: hon är nu rullstolsbunden med grava neurologiska skador.
Våldsmannen Grens utreder visar sig vara en f.d. dödsdömd fånge från USA som flytt sedan personer i maktposition på fängelset iscensatt hans död och smugglat ut honom. Mannen, John, är oskyldigt dömd för mordet på Edward Finnigans dotter.
Romanen känns lite långsökt mot slutet, kanske för att Sverige är inblandat och man har svårt för att tänka sig sitt hemland i ett sådant sammanhang som presenteras, men det är ett fint porträtt som tecknas av Grens och den nyanställda Hermansson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar