Mycket "fransk" bok om fyra sargade, vilsna och ensamma människor; Camille, Franck, Filibert och Paulette. Alla dessa hamnar, mycket tack vare den försiktige Filou (Filibert) i samma lägenhet, hans, och utvecklar starka band.Motstridiga känslor väcks mellan Camille och Franck, men ingen av dem vågar bejaka dem. Tillsammans är de dock mindre ensamma. Titeln är så vacker! Boken är lite underlig, men man blir glad och lite upplivad av innehållet.
Om jag stör mig på något så är det författarinnans förkärlek till punkter... De får representera så mycket... Uteblivna repliker... Avslutande tankar... om någon övertar ordet... Om du förstår vad jag menar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar