Den här ungdomsromanen går från hand till hand, eller från famn till famn, på eleverna på skolan detta år och om jag fick en krona för varje gång jag hört "Du bara måste läsa den!" skulle jag ha en hundring vid det här laget.
Visst är det lätt att förstå varför berättelsen griper tag i läsaren. Vad finns det att inte tycka om? Den våldsamma och på många sätt förbjudna kärleken mellan Isabella och Edward berättas i ett högt tempo och Stephanie Meyer berättar sin syn på hur livet kan leva dels som tonåring dels som vampyr i det lilla samhället Forks.
Isabella Swann är klumpig och är i total avsaknad av kroppskontroll medan Edward är ett vitalt muskelpaket med ett utseende som ett flertal gånger liknas vid perfektion. Motsatserna mellan huvudpersonerna är den givna grunden (trots att Bella på intet sätt framställs som ful) på vilken denna kärlekshistoria vilar. De dansar runt varandra för att lära känna och komma till rätta med sina känslor för varandra. Det är ett bra drag av författarinnan för att få en anledning att berätta alla mytiska inslag från grunden så som hon själv ser det.
Omslagsbilden är lika symbolisk som Isabellas efternamn. Händerna som håller äpplet för tankarna till den förbjudna frukten, eftersom kärleken mellan den unga Bella och den hundraåriga vampyren Edward egentligen inte är meningen ska levas ut. Isabella heter Swann i efternamn, och hon är sannerligen en ful ankunge i den här boken. Det råder dock inga tvivel om att hon innan Twilight-serien är över kommer att utvecklas till en fullfjädrad svan.
Jag är ingen vampyrläsare, men i det här formatet känns det helt okej. Om inte annat vill jag läsa vidare för att se om mina teorier kommer att visa sig vara sanna.
måndag 15 juni 2009
söndag 14 juni 2009
Dödens pendel - Jonas Moström
Det blev en ny bekantskap som jag inledde min sommarläsning med. Torsten Wahlund har berättat Dödens pendel för mig i Mp3-lurarna och deckaren är lagligt överförd till I-poden från bibliotekets digitala lånehyllor.
Det är som deckare är mest: lättsmält, lätt att slå av och på när och hur som helst och sedan lättglömt. Här är det polisen Axberg som med sina kollegor utreder såväl mord som narkotikabrott i Sundsvallstrakten samtidigt som läkaren Jensen är fundersam över ovanligt många dödsfall som avskrivs som plötslig hjärtdöd. Självklart finns det kopplingar mellan polisens utredningar och läkarens teorier och det blir riktigt spännande innan läsningen är över.
Annars är det som sagt som deckare är mest: några original inom poliskåren, en stolpig chef, en skvallrande sekreterare, en huvudperson som har svårt med sina nära relationer (han har dock inte alkoholproblem - ännu) och en läkarkår som går på knäna och drömmer om bättre tjänster på finare sjukhus.
Det ska tydligen finnas någon fortsättning på den här debuten och jag kan tänka mig att Moström kan utvecklas i sitt skrivande så att helhetskänslan för boken blir ännu bättre. Det är dock riktigt trevliga dialoger och inre monologer som känns helt okej och äkta. Det som stör mig med mp3-formatet är att det är inlagt någon typ av ljudeffekter vid inläsningen så man hör bultande hjärtljud ibland och pianoklink som ska förstärka spänningen. Wahlund har dessutom lagt sig till med det många brukar ha svårt för - han ändrar dialekt och använder rösten på olika sätt vid olika tillfällen. Det känns så där "nja" för mig, men i övrigt var det en lättsmält läsupplevelse i en miljö som jag fann intressant.
Det är som deckare är mest: lättsmält, lätt att slå av och på när och hur som helst och sedan lättglömt. Här är det polisen Axberg som med sina kollegor utreder såväl mord som narkotikabrott i Sundsvallstrakten samtidigt som läkaren Jensen är fundersam över ovanligt många dödsfall som avskrivs som plötslig hjärtdöd. Självklart finns det kopplingar mellan polisens utredningar och läkarens teorier och det blir riktigt spännande innan läsningen är över.
Annars är det som sagt som deckare är mest: några original inom poliskåren, en stolpig chef, en skvallrande sekreterare, en huvudperson som har svårt med sina nära relationer (han har dock inte alkoholproblem - ännu) och en läkarkår som går på knäna och drömmer om bättre tjänster på finare sjukhus.
Det ska tydligen finnas någon fortsättning på den här debuten och jag kan tänka mig att Moström kan utvecklas i sitt skrivande så att helhetskänslan för boken blir ännu bättre. Det är dock riktigt trevliga dialoger och inre monologer som känns helt okej och äkta. Det som stör mig med mp3-formatet är att det är inlagt någon typ av ljudeffekter vid inläsningen så man hör bultande hjärtljud ibland och pianoklink som ska förstärka spänningen. Wahlund har dessutom lagt sig till med det många brukar ha svårt för - han ändrar dialekt och använder rösten på olika sätt vid olika tillfällen. Det känns så där "nja" för mig, men i övrigt var det en lättsmält läsupplevelse i en miljö som jag fann intressant.
lördag 6 juni 2009
Boktjuven - Markus Zusak
När döden berättar en historia måste du lyssna.
Om du någon gång ska stjäla en bok, är det den här. Döden har mycket att stå i under Andra Världskrigets nazityskland och det här är hans berättelse när han stannar till hos Liesel Meminger och det hon är med om under några år i den tyska staden Molching.
Porträtten av människorna i Boktjuven är fantastiska, med den karga Rosa Hubermann som blir Liesels fostermamma och som med grovt språk och sträng fostran kan tyckas vara mardrömmen för en vilsen flicka. Det som är så genialt i denna berättelse är hur författaren ändå lyckas visa att Rosa är varm och kärleksfull, fast på ett mycket eget sätt. Det är dock i familjefadern Hans Hubermann Liesel får all den kärlek och ömhet hon så väl behöver och han får henne att känna sig trygg. Det är även Hans som hjälper Liesel att finna orden.
Framförallt handlar romanen om detta - ordens makt, vilket skickligt visas genom att Liesel till en början inte äger orden. Hon kan inte läsa, men stjäl en bok som faller ur en dödgrävares ficka när hennes bror har jordfästs. Det är en handbok för dödgrävare och den blir hennes första byte som boktjuv. Sedan följer ett antal berättelser om hur olika böcker kommer i hennes väg och deras innehåll vävs smidigt in i berättelsen om Liesel och den historiska tid hon lever i.
Genom Hans Hubermann lär sig också Liesel hur en människas handlande kan förändra världen: Genom att gömma en jude i källaren; genom att ge honom en snögubbe; genom att ge honom orden och slutligen; genom att själv skriva sin historia. En historia Döden själv inte kan låta bli att ta vara på när hon tappar den bok hon skrivit och som på ett direkt sätt gör att hon överlever när alla andra dör.
"Jag har hatat orden
och jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt."
Så, om du någon gång ska stjäla en bok så är det den här.
Om du någon gång ska stjäla en bok, är det den här. Döden har mycket att stå i under Andra Världskrigets nazityskland och det här är hans berättelse när han stannar till hos Liesel Meminger och det hon är med om under några år i den tyska staden Molching.
Porträtten av människorna i Boktjuven är fantastiska, med den karga Rosa Hubermann som blir Liesels fostermamma och som med grovt språk och sträng fostran kan tyckas vara mardrömmen för en vilsen flicka. Det som är så genialt i denna berättelse är hur författaren ändå lyckas visa att Rosa är varm och kärleksfull, fast på ett mycket eget sätt. Det är dock i familjefadern Hans Hubermann Liesel får all den kärlek och ömhet hon så väl behöver och han får henne att känna sig trygg. Det är även Hans som hjälper Liesel att finna orden.
Framförallt handlar romanen om detta - ordens makt, vilket skickligt visas genom att Liesel till en början inte äger orden. Hon kan inte läsa, men stjäl en bok som faller ur en dödgrävares ficka när hennes bror har jordfästs. Det är en handbok för dödgrävare och den blir hennes första byte som boktjuv. Sedan följer ett antal berättelser om hur olika böcker kommer i hennes väg och deras innehåll vävs smidigt in i berättelsen om Liesel och den historiska tid hon lever i.
Genom Hans Hubermann lär sig också Liesel hur en människas handlande kan förändra världen: Genom att gömma en jude i källaren; genom att ge honom en snögubbe; genom att ge honom orden och slutligen; genom att själv skriva sin historia. En historia Döden själv inte kan låta bli att ta vara på när hon tappar den bok hon skrivit och som på ett direkt sätt gör att hon överlever när alla andra dör.
"Jag har hatat orden
och jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt."
Så, om du någon gång ska stjäla en bok så är det den här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...