En rättegångsthriller av Michael Connelly. Man kan fråga sig hur många gånger han kan komma undan med det, den gode Connelly. Tydligen hur många gånger som helst, för det här är riktigt bra.
Han är dessutom alltid aktuell, Michael Connelly. Här sitter jag, i norra Sverige, och läser om en fiktiv advokat i Californien och tycker att det är hur intressant som helst, för nu beskrivs finansmarknaden och följderna som den ekonomiska kollapsen har inneburit för den lilla människan. Läsaren presenteras för Lisa Trammell, en ensamstående mor som efter skilsmässan står med ett hus som är belånat för en summa större än vad huset är värt på marknaden. Mickey Haller är advokaten som har upptäckt att bankerna inte spelar rent i indrivningen av sina pengar och de förbereder ett ärende för att bestrida bankens övertagande av huset Lisa bor i. När en av de ansvariga bankpersonerna blir dödade blir Lisa misstänkt, men Haller är övertygad om att hela situationen är mycket större än så.
Själva rättegången är också intressant. Beskrivningen av det amerikanska rättssystemet är imponerande nedkortat med precis så mycket information läsaren behöver för att tycka att det är tydligt och intressant. Det är inte bara lagarna som beskrivs, utan även advokaternas upplägg för att slå hål på argumentation, få vittnen att motsäga sig själva samt strategier för att påverka jurymedlemmarna. Grupppsykologi, sociologi och påverkansmedel. Jag tycker att det här är lysande.
Haller som person är rätt intressant också. Här är det i bakgrunden dessutom en diskussion som förs angående hur mycket samvete man kan tillåta sig ha som försvarsadvokat. Hur mycket kan man tillåta utanför lagens råmärken utan att för den sakens skull ha gått för långt i jakt på den riktiga rättvisan? Det visas på ett mycket talande sätt genom att Haller har anställt en ung kvinna, nyutexad från juridikskolbänken.
Det femte vittnet är dessutom ett begrepp som används om en person som kan undvika att svara om han eller hon åberopar det femte tillägget, att tvingas vittna mot sig själv och detta är ett högst aktuellt tillägg att använda sig av i den här berättelsen.
söndag 30 september 2012
fredag 21 september 2012
Artighetsreglerna av Amor Towles
Artighetsreglerna avhandlades hemma hos mig denna afton när bokklubben dinerade tillsammans. Den utspelar sig under det glada 30-talet i ett dekadent New York och läsaren får följa ryssättade Kate under ett händelserikt år. På självaste nyårsafton träffar hon och väninnan Evey den spännande Tinker Grey och triangeldramat kan ta sin början. En bilolycka och några förstulna kyssar senare tar saker och ting oväntade vändningar och läsaren får följa förvecklingarna under året som följer.
Art deco, gangsterfruar, gin och tonic, sekreterarjobb, jazzklubbar, fickpluntor, stugvistelser i Cape Cod, segelsemestrar, hisspersonal, bilturer i en brunfärgad Bentley och middagsbjudningar med ännu mera gin och tonic och ännu fler fickpluntor. Puh. Där är sammanfattningen av vad som upptar människornas liv och tid. Detaljrikt och långsamt går Kate från bar till bar, från pensionatet till sekreterarjobbet, in i hissen och ner till baren...
Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det här är bra eller ej. Meningarna var delade i bokklubben också och största invändningen var nog att det inte riktigt brände till. Det hade gått att göra betydligt mer av den här storyn. Framför allt hade Kate kunnat vara något mer livfull, mer temperamentsfull eller bara full, så mycket gin som det ändå dracks. Boken skrevs upp rejält av DN och bara det borde kanske ha fått varningsklockorna att ringa. Lite ljumma reaktioner från undertecknad alltså.
Art deco, gangsterfruar, gin och tonic, sekreterarjobb, jazzklubbar, fickpluntor, stugvistelser i Cape Cod, segelsemestrar, hisspersonal, bilturer i en brunfärgad Bentley och middagsbjudningar med ännu mera gin och tonic och ännu fler fickpluntor. Puh. Där är sammanfattningen av vad som upptar människornas liv och tid. Detaljrikt och långsamt går Kate från bar till bar, från pensionatet till sekreterarjobbet, in i hissen och ner till baren...
Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det här är bra eller ej. Meningarna var delade i bokklubben också och största invändningen var nog att det inte riktigt brände till. Det hade gått att göra betydligt mer av den här storyn. Framför allt hade Kate kunnat vara något mer livfull, mer temperamentsfull eller bara full, så mycket gin som det ändå dracks. Boken skrevs upp rejält av DN och bara det borde kanske ha fått varningsklockorna att ringa. Lite ljumma reaktioner från undertecknad alltså.
onsdag 19 september 2012
Internationella bokveckan 2012
Fira den internationella bokveckan: Grabba tag i den bok du har närmast, slå upp sidan 52 och plocka ut den femte meningen. Avslöja inte bokens titel. Kopiera reglerna i statusfältet innan du fyller i din mening.
"När hon hade varit gift ett par månader upptäckte hon att att det inte fanns mer att göra."
tisdag 18 september 2012
Härligt oärligt, Ally Carter
Om man måste kontrollera huruvida man fortfarande är läskunnig eller inte så kan man göra det genom att välja en propeller; en bok där man vänder blad i så snabb takt att luggen blåses bort från din panna. Det här är en sådan bok.
Härligt oärligt handlar om Katarina, en sjuttonårig mästertjuv som har gjort sitt yttersta för att lämna sitt oärliga liv. Hon har gått så långt som att skriva in sig på en internatskola och där gör hon allt för att smälta in och vara en vanlig tonåring. Det är bara det att det finns andra som tycker att hon har gjort helt fel val. Stora stölder genomförs och plötsligt befinner sig Katarina i händelsernas centrum. Hennes pappa, som har lärt henne allt hon kan, är riktigt illa ute och behöver hennes hjälp samtidigt som den stöld hon måste utföra verkar helt omöjlig.
Vad kan man då säga om den här boken? Att Katarina, med tanke på hennes sjutton levnadsår, framstår som åtminstone tjugo år äldre än vad hon ska föreställa? Att det är lite typiskt att det måste till ett nästan ointagligt museum med både laserstrålar och avledningsmanövrar som inkluderar rök? Att det dessutom finns en ventilationstrumma som det ska krypas i? Jodå. Allt finns med och det är lite som en Lassemaja-bok fast för tonåringar; formen är given, det är bara innehållet som varierar.
Är det bra då? Jodå. Spännande, fartfyllt, romantiskt, humoristiskt, korthugget... Här är det inte tal om överdrivet långa beskrivningar av känslor eller upplevelser. Saker och ting är tunga eller genanta, svåra eller kittlande, varken mer eller mindre. Det fungerar alldeles utmärkt - och naturligtvis avslutas romanen med löften om fler äventyr. Härligt oärligt.
Härligt oärligt handlar om Katarina, en sjuttonårig mästertjuv som har gjort sitt yttersta för att lämna sitt oärliga liv. Hon har gått så långt som att skriva in sig på en internatskola och där gör hon allt för att smälta in och vara en vanlig tonåring. Det är bara det att det finns andra som tycker att hon har gjort helt fel val. Stora stölder genomförs och plötsligt befinner sig Katarina i händelsernas centrum. Hennes pappa, som har lärt henne allt hon kan, är riktigt illa ute och behöver hennes hjälp samtidigt som den stöld hon måste utföra verkar helt omöjlig.
Vad kan man då säga om den här boken? Att Katarina, med tanke på hennes sjutton levnadsår, framstår som åtminstone tjugo år äldre än vad hon ska föreställa? Att det är lite typiskt att det måste till ett nästan ointagligt museum med både laserstrålar och avledningsmanövrar som inkluderar rök? Att det dessutom finns en ventilationstrumma som det ska krypas i? Jodå. Allt finns med och det är lite som en Lassemaja-bok fast för tonåringar; formen är given, det är bara innehållet som varierar.
Är det bra då? Jodå. Spännande, fartfyllt, romantiskt, humoristiskt, korthugget... Här är det inte tal om överdrivet långa beskrivningar av känslor eller upplevelser. Saker och ting är tunga eller genanta, svåra eller kittlande, varken mer eller mindre. Det fungerar alldeles utmärkt - och naturligtvis avslutas romanen med löften om fler äventyr. Härligt oärligt.
tisdag 4 september 2012
Het lustläsning
Jag brukar säga att jag inte läser av tvång, utan av lust. Nåja, ordet lustläsning kan ha olika innebörd.
I novellsamlingen Het är det just hettan som är grejen. Det är erotik och kärlek, kåthet och osäkerhet, förbjudenhet och tillåtelse i en skön blandning. Det är välskrivet om ungdomar, för ungdomar, av personer i olika åldrar men som inte har glömt av hur det var att vara ung. Novellerna berör teman som verkligen känns aktuella: paret som inte kan sluta ta på varandra, någon som kommer underfund med att den kanske är gay, någon annan som plötsligt är delaktig i en trekant och ytterligare en som har eller inte har ihop det med sin lärare.
Novellformen är inte helt okomplicerad. Pang på-storyn blir mer påtaglig när det handlar om just kärlek. Eller kärlek och kärlek, förresten. Det handlar mest om sex. Det jag tycker är riktigt bra med de här novellerna är att de inte skuldbelägger, de smutsar inte ner, de är inte våldsamma eller sexistiska och bara det är en bedrift. Det finns så många taffliga beskrivningar av sex i böcker, för att inte tala om hur sexscener ibland pressas in helt omotiverat i en film, och då behövs det sådant som är bra.
Problemet med den här novellsamlingen är nog snarare läsaren - alltså jag. Jag är inte pryd av mig, men jag ser inte riktigt tjusningen med att läsa ingående beskrivningar av själva sexandet. Jag fascineras mer av den som bygger upp en berättelse till dess jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och sedan lämnar tillräckligt mycket osagt för mig att fantisera ihop resten. Detta gör t.ex. Lisa Bjärbo och de andra författarna har gjort ett riktigt skrivkonststycke de med och som sagt, lustläsning kan få en helt annan innebörd än den jag har lagt in i ordet tidigare.
Bok och bild från förlaget.
I novellsamlingen Het är det just hettan som är grejen. Det är erotik och kärlek, kåthet och osäkerhet, förbjudenhet och tillåtelse i en skön blandning. Det är välskrivet om ungdomar, för ungdomar, av personer i olika åldrar men som inte har glömt av hur det var att vara ung. Novellerna berör teman som verkligen känns aktuella: paret som inte kan sluta ta på varandra, någon som kommer underfund med att den kanske är gay, någon annan som plötsligt är delaktig i en trekant och ytterligare en som har eller inte har ihop det med sin lärare.
Novellformen är inte helt okomplicerad. Pang på-storyn blir mer påtaglig när det handlar om just kärlek. Eller kärlek och kärlek, förresten. Det handlar mest om sex. Det jag tycker är riktigt bra med de här novellerna är att de inte skuldbelägger, de smutsar inte ner, de är inte våldsamma eller sexistiska och bara det är en bedrift. Det finns så många taffliga beskrivningar av sex i böcker, för att inte tala om hur sexscener ibland pressas in helt omotiverat i en film, och då behövs det sådant som är bra.
Problemet med den här novellsamlingen är nog snarare läsaren - alltså jag. Jag är inte pryd av mig, men jag ser inte riktigt tjusningen med att läsa ingående beskrivningar av själva sexandet. Jag fascineras mer av den som bygger upp en berättelse till dess jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och sedan lämnar tillräckligt mycket osagt för mig att fantisera ihop resten. Detta gör t.ex. Lisa Bjärbo och de andra författarna har gjort ett riktigt skrivkonststycke de med och som sagt, lustläsning kan få en helt annan innebörd än den jag har lagt in i ordet tidigare.
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...