Som eld - Sara Lövestam

Det här är så fint! Det är som en romantisk komedi med skämt om måsar och grävlingar som är så dåliga att de blir bra. Det är fingrar som möts när man sitter bredvid varandra i stranden. Det är känslan av hur det känns och hur man vet att det aldrig har känts så förut och det är så fint!

Som eld gör mig lättad eftersom det får handla om två tjejer utan att någon av dem har ätstörningar, har blivit utnyttjad eller uppvisar något självskadebeteende. Lollo beskrivs som kurvig, men är nöjd över att hon kan få till en snygg klyfta mellan brösten när hon solar eftersom hon har så stora bröst. Anna är gänglig och knotig, gör upp eld och lägger ut när. Kvinnor kan, liksom. Det "enda" jobbiga är att komma tillrätta med vem man är och vad man vågar stå för.

Boken är snyggt uppbyggd så att skillnaderna mellan Annas och Lollos hemförhållanden ser gigantiska ut till en början, men snart skiner likheterna igenom. Sara Lövestam har gjort så mycket av vad som utifrån kan verka vara en liten bok, men det är ett Romeo och Julia-tema på många plan: Lollo har rika, pinsamma föräldrar och ska börja på Östra Real till hösten, men först måste hon följa med ut till skärgården för en semester hon helst av allt vill vara utan. Föräldrarna vill detoxa barnen på internet, men viskbråkar själva och dricker rosé.

Annas pappa tar sig en sup, precis som han alltid gör, ute på ön i skärgården där de ska tillbringa sin sommar, som de alltid gör. Allt verkar vara som vanligt till dess Anna träffar Lollo och bjuder med henne ut i båten. Eller, båt och båt, förresten. Den kan inte mäta sig med Lollos familjs vrålåk, men det händer någonting där mellan det att Anna drar ut choken och sedan snurrar igång den gamla båtmotorn. Allt är gammalt som Anna och hennes pappa äger, och ibland räcker inte pengarna riktigt till. Anna bor i Rågsved, bara en sådan sak.

De kommer från olika världar, har olika ekonomiska förutsättningar, ser olika ut och har olika uppfattningar om det mesta, men de passar så förtvivlat bra ihop. Sedan finns det mycket som de har gemensamt också: Annas pappa dricker för mycket och Lollos föräldrar dricker veckans tredje rosé. Båda papporna drar samma historier och samma roliga anekdoter om och om igen, medan tjejerna skäms. Föräldrarna fattar som vanligt ingenting ochSom i vilken tragedi som helst finns det hinder på vägen för kärleken, men som i vilken komedi som helst ordnar det upp sig så man får ett sådant där sug i magen av lycka i slutet.

Bok och bild från förlaget.