onsdag 8 juli 2015

Nyårskyssen - Nora Roberts

Den sista delen i Roberts trilogi har, namnet till trots, ingenting med nyår att göra. I Nyårskyssen knyts alla lösa trådar ihop, hjälten får sin hjältinna trots att förvecklingar uppstår på vägen och till och med spöket får sin sinnesro till slut. Gott så. Lite avmätt, men med fint driv och oväntat bra språk.

Precis som utlovades i den föregående delen så sparades det mest intressanta paret till sist, med den välorganiserade Hope som möter den närmast primitive Ryder. Det är absolut ingenting nytt, utan snarare tvärt om: det här har jag läst och sett i så många olika variationer att det går hur bra som helst att steka två kilo köttfärs medan man tar sig igenom mellandelen. Men samtidigt det överraskande: att läsa om kvinnor som inte skuldbelägger sig själva eller andra för att de njuter av sex. Det var på tiden, för det är ingen självklarhet. Om det är någonting som petar upp den här bokserien till tre stjärnor av fem så är det väl just en känsla av att det kan få vara sensmoralen. Lättläst och lättglömt, men inte utan värde.

2 kommentarer:

hesan sa...

Det är som lite konstigt med Roberts serier, tre böcker, tre kvinnor osv.. förutsägbart, som skrivet efter en mall men ändå läser man dom..
Trevlig blogg du har, ska läsa lite mer..
Helena.

M sa...

Ibland är det skönt att veta vad man får. Det är ju som en känslomässig investering ibland att läsa en bok och om den slutar olyckligt är hela dagen förstörd :)

Grunden Bois - Här är alla vinnare

Snacka om att det här är en motpol till det mesta vi läser om i världen idag. Vi måste lyfta de här viktiga, självklara värdena att alla...