Det här är ytterligare en lättsmält romantisk komedi och konceptet känns igen oavsett om författaren heter Kinsella, Keyes eller Fielding.
Poppy Wyatt befinner sig på ett fint hotell tillsammans med sina vänner, på sin möhippa faktiskt, när brandlarmet går. När kaoset lägger sig märker hon att hennes förlovningsring, tillika den blivande makens släktring, är försvunnen. I samma veva stjäls hennes mobiltelefon och hon saknar alla sina kontakter samtidigt som hon inte kan lägga till nya. När hon hittar en mobiltelefon i en sopkorg bestämmer hon sig för att bara låna den en vecka eller så, eftersom den ändå bara låg där, och sedan hoppas hon att allt ska ha hunnit ordna upp sig. När telefonen ringer och en man presenterar sig som Sam Roxton förändras allt, för han vill ha tillbaka sin telefon och Poppy kan inte lämna den ifrån sig. De kommer överens om att Poppy ska få låna den en vecka med motkravet att hon vidarebefordrar alla meddelanden och mejl som kommer in.
Naturligtvis kan Poppy inte låta bli att lägga sig i när hon får se alla meddelanden. Hon tycker att Sam är för kort i tonen, att han inte bryr sig om ifall någon han fått barn eller om någon har goda idéer att komma med, så hon svarar på några meddelanden. Det hon inte är beredd på är den kedjeeffekt hennes inblandning får och snart är hon insnärjd i en härva av händelser. Samtidigt har hon sin fästman Magnus som hon inte riktigt blir klok på och man behöver inte ha sett många romantiska komedier i sitt liv för att förstå att det inte kommer att bli något bröllop. I sådana här berättelser handlar det mer om att se på vilket sätt författaren ska skaffa undan problemet med en fästman.
Kinsella har t.ex. skrivit En shopaholics bekännelser, som också har filmats. Nya kontakter är lite som den filmen; det blir lite för mycket. Boken är rolig och söt och jag skrattar och ler, men det är ganska många sidvändningar mellan de partierna. Den är helt enkelt ganska pratig och omständlig, precis som ovan nämnda film är. Man vill gärna "snabbspola" bara för att komma vidare till det som är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar