Violeta är konstintendent och lämnar sin familj samt en framgångsrik karriär i Chicago för att vara med i Barcelona när en fresk föreställande hennes farmor Teresa ska flyttas. Konstnären är Amadeo Lax och Violeta är hans enda barnbarn. När målningen flyttas för att möjliggöra att huset byggs om till konstmuseum efter Amadeo, uppenbarar sig ett dolt rum, och det de finner där inne blir startskottet för en djupare historia.
Läsaren får i De gömda rummen följa med till Amadeos far och mor i sekelskiftets Barcelona och sedan växlar de olika kapitlen mellan olika perspektiv: Violeta i nutid och den Violeta som gick bort i unga år; Amadeo och hans bror Juan; Amadeos unga fru Teresa; hennes svärmor Maria med det lyckliga och arrangerade äktenskapet; spiritistsällskapet; trohet, otrohet, kärlek och våldsamma gärningar.
Romanen är händelserik, snyggt sammanfogad och skönt icke-tillrättalagd. Vissa mysterier förblir mysterier, även om huvudpersonen tror sig ha kommit på svaret på gåtan. Okej, jag köper inte att någon återger repliker och meningsutbyten i brevform som det görs i den här boken, men what the håken. Det är ju bra i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
Signe är femton år och går i nian. Hon är den tysta typen som har alla rätt på alla prov och som ingen ser eller lägger märke till. Inte lä...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar