Jane Greens roman heter Mellan raderna på svenska, men det engelska originalet Bookends passar mycket bättre. Här får läsaren träffa ett kompisgäng under slutet av universitetstiden, mest för att få en uppfattning om vilka de är. Trettio sidor senare har det gått tio år och innehållet sitter lika bra som handen i handsken, som vore det en Helen Fielding- eller Marian Keyes-roman.
I den här berättelsen är det Cath som står i centrum, trots att hon är långt ifrån den mest färgstarka av karaktärerna. Hon är halvt framgångsrik som revisor på ett företag som hon inte längre trivs lika bra med att arbeta för. Hon träffar regelbundet Simon, som skulle vara en perfekt livskamrat om han inte hade varit homosexuell och om han inte ständigt hade varit kär i den som skulle kunna vara Den Rätte, men själv har hon gett upp om kärleken. Cath och Simon bjuds hem på vänliga middagar hos barndomsvännen Josh och hans färgstarka fru Lucy. Deras son Max, även kallad Djävulsynglet, tycker inte om Cath men älskar däremot den skandinaviska barnflickan Ingrid (!).
Hela berättelsen tar fart på riktigt när Lucy övertalar Cath om att de borde öppna en bokhandel tillsammans. Hon tycker att de ska klippa säkerhetsrepen och göra sådant som de alltid drömt om, så sagt och gjort, snart står de där med målarpenslar och inköpslistor. Mäklaren som har sålt dem lokalen, den allt annat än mäklarmässige James, visar tydligt sitt intresse för Cath, men så fort de försöker träffas händer det någonting som gör att Cath behövs annorstädes. Mitt i gruppens trettio-någonting-liv knackar det förflutna på dörren i form av Portia, tjejen som verkligen stod i gruppens centrum den där gången för tio år sedan, och då ställs allt på sin spets. Hur mycket har de egentligen förändrats under de tio år som gått och hur kommer de att reagera nu när de ses igen?
Jag trodde att den här boken skulle vara lite lättsammare än vad den faktiskt var, men det finns en svärta och en bitterljuv igenkänning i allt från relationerna till återblicken på det egna jaget sedan man tagit steget ut i det verkliga vuxenlivet. Bookends, som Caths och Lucys bokhandel alltså kommer att kallas, är också titeln på en riktig bladvändare som passar bra både en solig och en mulen dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar