onsdag 27 februari 2013
Femtio nyanser, del 2 och 3, av E. L. James
Jag läste ut del två och tre också. Lite på rekordtid skulle man kunna säga. Det var inte så svårt, eftersom jag hoppade över det mesta av det saftiga sexet. Det blev inte så mycket över, kan man säga.
Del två, Femtio nyanser av mörker, är nog den mest intressanta av de tre delarna, eftersom man här får se en rätt ful sida av den kontrollerande Christian. Anastasia Steele får mer skinn på näsan och vore det inte för de ständiga kommentarerna om "my inner godess" samt andningsövningarna varvade med "oh, fuck he's mad!" och "Holy shit!" så hade den varit nästan läsbar. Jag kan ju inte avslöja vare sig händelseutveckling eller slutet, för då riskerar jag väl att bli bränd på bål och friterad i olja (inte nödvändigtvis i den ordningen) men jag tror att jag måste boka en bokkväll med några jag känner för att diskutera det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar