Joe Goffman återvänder till sin hemstad när hans far har drabbats av en stroke. Omständigheterna skulle kunna beskrivas som pressade för vilken son eller dotter som helst, men om man lägger till att Joe har gett ut en roman som avslöjar hembygdens alla hemligheter, samt tar i beaktning att succéromanen har filmats med två superstjärnor i huvudrollerna och därmed gjort stadens hemligheter till samtalsämnen på allas läppar, så förklarar det varför mottagandet av honom är minst sagt kyligt.
Jonathan Troppers format känns igen: en hemvändande son, en sjuk far, ett taskigt förhållande till syskonen samt en före detta kärlek som nog, mest troligt, var den rätta.
Konceptet fungerar. Det är till och med underhållande och hjärtevärmande från början till slut. Det som tillför lite extra känsla i just den här romanen är delen med den homosexuelle vännen och beskrivningen av småstadens totala brist på acceptans. Det är den detaljen som gör att Tropper kan köra upplägget ett varv till.
En recensent talade om att Boken om Joe skulle ha någonting gemensamt med Jobs bok (alltså Book of Job) , men den kopplingen går mig spårlöst förbi. Jag vill nog framhålla Sju jävligt långa dagar som Troppers främsta roman hittills, men den här är helt klart läsvärd.
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar