Så var den här, Korsad!
Ky och Cassia separerades från varandra under dramatiska former i första boken, Matchad, och när vi möter Cassia igen är hon fast besluten att hitta Ky igen. Hon är redo att gå hur långt som helst och revanschlystnaden brinner inom henne. Hon vill göra uppror mot staten och har fått tillräckligt många ledtrådar genom hemliga handslag för att kunna påbörja det arbetet. Hennes strävan leder henne bort från allt som hon tidigare känt till, men hon möter den nya världen med stort självförtroende och mod.
Ky däremot, hans strävan leder honom inte bort, utan hem. Han får återvända till den plats där han levt sina första år. Han försöker finna Cassia lika enträget som hon letar efter honom, men det står snart klart att han inte riktigt har samma mål som hon har när det kommer till kritan. I bakgrunden lurar också hotet, både det mot den lilla utbrytargruppen och mot den spirande kärleken mellan Cassia och Ky.
Triangeldramat är spännande: Cassia, Ky och Xander. Xander som Cassia skulle ha matchats mot. Xander med en hemlighet alla andra utom Cassia verkar känna till. Ky har också en hemlighet och är dessutom symbolen för den förbjudna kärleken. Han är en avvikelse och har ingen plats i ett samhälle där deras kärlek skulle kunna fungera öppet.
Så spännande det är! Den där nyfikenheten som man lämnades med i slutet av Matchad väcks tidigt till liv igen och situationen för de båda unga hjältarna (som berättas i vartannat kapitel utifrån Cassias och Kys synvinkel) är fruktansvärd och krävande. Många utsatta människor kan känna igen sig i det här: krigets fasor, detta att ständigt vara rädd och att hela tiden leva i ovisshet och inte veta hur dina nära och kära har det. Titeln gör sig dessutom bra i relation till innehållet, eftersom den här dystra framtidsvisionen börjar presentera sin syn på mänsklighetens bestånd, men samtidigt hålls läsaren på sträckbänken till sista boken innan den fulla innebörden avslöjas.
Nu är det bara att invänta den tredje och sista delen i den här trilogin!
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar