Fifty shades of Grey, av E. L. James

Det verkar vara populärt att hata Fifty Shades-böckerna. De som inte hatar boken älskar den. Eller? Det är inte helt självklart att säga att man älskar en sådan här bok och med "sådan här" menar jag en erotikklassad kioskroman med SM(och några fler förkortningar som jag inte kommer ihåg just nu)-inslag.

Smaken är som baken, skriver en vän på FB när vi talar om boken. Samma vän, för övrigt, som har sett till att boken hamnade hos mig. Jag har hört så mycket om den att jag till slut bestämde mig för att läsa den. Jo, smaken är som baken. Som baken Christian Grey vill smiska. Den är delad och tack och lov för det.

Det här är inte bra. Jag visste inte vad jag skulle skriva om Fifty shades, så jag googlade. Det visade sig att SvD:s recensent redan hade skrivit allt som behöver skrivas om den. Läs här! Jag har egentligen ingenting mer att tillägga.

Jag varken älskar eller hatar den här boken. Om läsarna söker sig till den för att bli matad med sexskildringar undrar jag om det inte finns en massa noveller och romaner alldeles gratis på nätet - av ungefär samma kvalitet. DN drar sitt kulturella strå till stacken och försöker förklara intresset med en hänvisning till folksagorna, men om jag ska vara ärlig tror jag inte att de stora massorna tänker på folksagor alls när de läser det här, även om temat känns igen. Det finns nämligen ingen handling. Det lilla som skrivs mellan samlagen är bara transportsträckor fram till nästa samlag, nästa ställning, nästa grej som ska prövas på. Däremot är väl denna bok en fantastisk möjlighet för läsare att, ganska rumsrent, ta hem lite porr utan att någon bakom en disk höjer allt för dömande på ögonbrynen.

Anastasia, denna oskuldsfulla skönhet, som i sin ungdoms knoppning nu hamnar i bestens sexkammargemak, är fruktansvärt ointressant som person då hon i alla avseenden saknar både karaktär och personlighet. Som hon suckar och flämtar och drar efter andan skulle det inte förvåna mig om hon lider av svår astma. Hon känns inte tidsenlig över huvud taget och då avses inte andningsbesvären.

Och Grey. Jag fattar. Med superkropp och fruktansvärd barndom måste han räddas, detta självupptagna, kontrollerande och svartsjuka monster: Odjuret, Fantomen på Operan, vadhanänskaföreställa. Det finns ingenting som förklarar varför hon faller för den här mannen.

Filmas ska det också och trailern ligger redan ute. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker bara att det ser sorgligt ut. Jag menar, det finns duschkrämsreklam som är sexigare än det här. Nu kanske en uttolkare av text sitter och rynkar på pannan åt hur tydligt det ändå blev att jag mer avskyr den här boken än älskar den. Ja, det är väl just så. Hit me!