Uppföljaren heter Hades: Halvgudarna föds som arketyper och liknar därför sina historiska föregångare: den sköna Helena, Akilles, Paris, Hektor, Medusa, Ares, Eris, Daphne... Gudarna och halvgudarna kan inte bli sjuka i kroppsliga sjukdomar som sådana vanliga människor insjuknar i. Den enda sjukdomen de kan drabbas av är galenskap och Helena förstår att någonting mycket allvarligt händer henne när hon utsätts för de svåra prövningar hon är född att göra. Plötsligt skadar hon sig och hon börjar oförklarligt blöda näsblod. Oraklet förebådar stora olyckor för henne och Helena misstänker att hon inte har lång tid kvar att leva.
Hennes uppdrag är dessutom av den arten att hon förstår att det kanske bara kan sluta på ett sätt: hon är en nedstigare och måste besöka Hades, dödsriket, som till stor del påminner om ett helvete, må vara ett mycket geografiskt sådant. Hon lever åtskild från Lucas, men dras trots det till honom. Inte blir det lättare när hon i dödsriket möter Orion, en i rakt nedstigande led ättling till Adonis. Denna vackre man har förmågor som ingen annan i gudahistorien kan mäta sig med, men ändå kan Helena inte fullt ut lita på honom.
Det här är omåttligt spännande och dessutom väldigt välskrivet. Josephine Angelini arbetade som bartender innan hon sålde rättigheterna till böckerna för ett sjusiffrigt belopp. Det gjorde hon rätt i (det sjusiffriga beloppet, bartenderjobbet kan jag inte uttala mig om). Det här är riktigt bra. Nu måste jag bara ta ställning till huruvida jag ska ställa mig i kö på bibblan för att få tag på del tre, Nemesis, eller om jag ska köpa den för 120 kr på Adlibris. Det andra i bokhögen ska avhandlas först och sedan får vi väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar