OBS! För kännedom: Stor spoilervarning längre ner i den här texten.
Jag trodde aldrig att jag skulle dras till den här typen av litteratur. Jag trodde aldrig heller att jag andlöst skulle vänta på en uppföljare. Jag intalade mig själv att 279 kr på Akademibokhandeln är för dyrt för att köpa - att jag kan vänta till dess jag står först i kö på biblioteket. Det kunde jag inte. Jag beställde den på Adlibris för 200 kr fraktfritt istället.
De första tolv tar vid där del ett, Flickan från ingenstans, slutade. Jakten på de tolv försökspersonerna fortsätter. De som är smittade med ett virus som förvandlar de bitna till blodtörstiga viraler. Ingenting för dig? Det trodde jag inte om mitt läsarjag heller, men det här är riktigt bra.
Justin Cronin fräschar upp minnet för den glömske och jag kommer snabbt in i vem som är vem. Nya karaktärer presenteras och de är föräldrar, barn eller barnbarn till de människor och varelser som man lärt känna i del ett. Det är ett snyggt drag som gör att hela berättelsen blir ännu mer intressant.
Handlingen då? Jo, nu bär det av. Nu ska de tolv, som i ärlighetens namn bara är elva efter förra bokens avslutning, ringas in och dödas. Ändå är det inte jakten som står i fokus, utan mer hur de olika människorna klarar sin vardag. Hotet från de kringvandrande viralerna vilar hela tiden över överlevarna, men samtidigt måste de äta, skita, älska och undgå att bli dödade av andra i sin närhet. Människorna har i de olika kolonierna bildat mer eller mindre hierarkiska system som används för gott eller ont. Selekteringen av människor där de tilldelas ett identitetsnummer visar många likheter med behandlingen av judar i Andra Världskrigets utrotningsläger. Hoppet lever dock och motståndsrörelserna når stora framgångar bl.a. genom att många också är redo att offra sina liv för ett högre syfte. Justin Cronin verkar inte ha någonting emot att ta livet av sådana som läsaren har fäst sig vid, utan kan tvärt om låta dem försvinna ur handlingen på de mest brutala vis.
Som religionsvetare tycker jag att bibelanalogierna är mäkta intressanta, även om det kanske är en övertolkning från min sida. Men 12 viraler och 12 Israels stammar. En frälsare - Amy, flickan från ingenstans. Amy som är hälften människa, hälften någonting annat och som efter ett avgörande ögonblick (OBS! Stor spoilervarning) kan man se offret, uppståndelsen och den kroppsliga förvandlingen direkt hämtat från bibeln.
Som så många andra "mittenböcker", då det här är del två av tre, handlar det i De första tolv om att utveckla intrigen efter den inledande prologen. Visst blir det en del transportsträckor, men det är ruggigt bra gjort. 683 sidor flyger förbi och sedan sitter man där och längtar till avslutningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar