Kaddish på motorcykel - Leif Zern

Själva titeln, Kaddish på motorcykel, ramar in den här berättelsen fint. Författaren Leif Zern berättar om sin uppväxt i efterkrigstidens Sverige som son till Simon, en sällsamt assimilerad ortodox jude. När farmodern dör utförs alla ritualer; revan i klädnaden, tvagningen, begravningen och... kaddish, bönen över den döda. Detta ska göras två gånger per dag under elva månader. Judendomen kan framstå som en mycket pliktetisk religion, men författaren filosoferar kring detta på ett sätt som gör det lättare att förstå. Halacha presenteras här mer som avsikten att bygga rum av helighet kring livet, än att handla om lagar och regler. Halacha är mer vägen än lagen, någonting man följer. Utan ritualer och lagar blir vi inte bättre än djur. Lagen gör oss till människor.

Problemet uppstår när familjen åker ut till sommarhuset. Ska pappan åka med familjen ut, eller stanna inne i stan? Om han stannar i stan bryter han inga regler när han tar sig till synagogan. Om han åker ut till sommarhuset måste han bryta mot reglerna om att färdas med hjul och handskas med pengar, till exempel på shabbas, sabbaten. Sällan har jag läst så finstämd beskrivning av ett folk i minoritet. Hur diskussionerna går kring det välsignade polettsystemet, där vissa menar att man kommer undan hanteringen av pengar, medan andra menar att det är att sätta likhetstecken mellan poletter och pengar. Jag skrattar högt flera gånger när jag läser den här boken. Leif Zern berättar att det i shul inte diskuteras hur man ska tro eller ens vad man tror på, utan vilka regler som är viktiga och hur man kan omtolka dem för att passa in i ett samhälle som inte är anpassat till en abrahamitisk religion med tusenåriga anor.

Det här är ett mycket kärleksfullt och lågmält porträtt av en far som håller sina plikter utan att förlamas av dem. Det finns en ortodoxi över sättet att leva, men det blir aldrig fanatiskt. Det blir en palett över en religiös tro som ofta krockar med samhället, men med filosofiska förklaringar till varför någonting givet kan ses på ett annat sätt utan att ge avkall på kärnan i poängen. Till exempel fortsätter inte författaren med sina filosofistudier trots att hans professor (och uttalad religionskritiker) uppmuntrar honom. Detta efter att tillsammans med sin far ha sett uppsättningen av "Den tionde mannen" som anspelar på minjan, att det krävs tio män för att kunna fira gudstjänst.

I övrigt presenteras det judiska livet med allt vad det innebär. En jude, vad är det? Leif Zern anses av vissa bara vara en halv jude, eftersom han mamma inte är född judinna. Andra menar att han är precis lika judisk, eller icke-judisk för den delen, som någon annan. Här resoneras om tallis och tefillin, om chevran, conversos och maranos. Här nämns jizeit och jiskor och förklaras för den som inte vet vad det innebär. Jag visste innan vad det betydde, men aldrig har jag väl fått det presenterat för mig i en kontext som gör innehållet begripligt och inte minst motiverat. Den mörkare sidan av innehållet är naturligtvis antisemitismen, det ständiga hotet som kulminerar i och med andra världskriget. Det ser olika ut, presenteras i olika former och av alla typer av människor. Det är mer eller mindre tydligt och mer eller mindre uttalat, men det svider lika mycket varje gång.

Jag vet inte vad som tilltalar mig mest med den här boken. Om det är det judiska, som gör att min förståelse för det judiska livet blir större, eller om det är det kärleksfulla porträttet av en far. Det spelar kanske ingen roll. Bra är det i alla fall.