måndag 29 juni 2015

Mylingen - Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson

Alltså, Åsa Larsson och Ingela Korsell som berättare och Henrik Jonsson som illustratör gör att vi går omkring med ben skrangliga som överkokt spaghetti här.

Det här var den läskigaste hittills, det är vi överens om både jag och sonen. Vi började med Mylingen sent en kväll, ni vet en kväll när man egentligen har lagt sig för sent för att hinna med någon högläsning, men när ens barn tittar på en med ögon som ber om läsning så kan man inte säga nej - svensklärare eller ej. Så vi läste första kapitlet. Ett efterlängtat kapitel som slutade mitt i en gastkramande cliffhanger som gjorde att vi var tvungna att läsa bara ett till. Sedan inträffade det som gör mig varm i hjärtat varje gång: sonen lägger sig och läser, frivilligt. Länge. När han kom för att berätta om vad boken handlade om var ögonen stora och näsan lite blek. Han vågade inte somna själv. Dagen därpå läste han ut boken och kunde lämna den till mig - och jag förstår honom. Goodness så spännande.

Alrik och Viggo råkar i nya svårigheter när Allhelgonahelgen närmar sig. Det är en tid när mörka krafter växer sig ännu starkare och den här gången är det fler barn som befinner sig i dödlig fara. Ett syskonpar, en flicka och en pojke, kvävs nästan till döds efter att ha hemsökts av en flicka, men ingen tror på dem och deras pappa vill inte prata om det. Estrid och Magnar förbereder sig inför den stundande helgen samtidigt som de försöker hämta sig efter tidigare attacker. En svarthäxa har slagit sig ner i byn och alla tecken visar på att hon växer sig starkare. Samtidigt träffar Alrik den mystiska flickan Iris som verkar betydligt äldre än vad hon utger sig för att vara.

Det är ungefär hur spännande som helst och jag kan inte låta bli att testa sonen med några kontrollfrågor. 
"Vad tror du om det där med att Alrik och Viggo verkar börja utveckla speciella förmågor? Att Alrik känner böckerna tala till honom och att Viggo jobbar på med sina trolleritrick?"
    Sonen ler och förstår precis vad jag vill höra. "Att Alrik kommer att behöva klara sig själv med att hitta information i böcker, kanske om Estrid och Magnar inte är där. Och Viggo kommer nog att kunna få någonting att försvinna, kanske en sak som inte får komma i fel händer."
Bra. Goda hypoteser, min unge lärling. 

Mitt i all nordisk mytologi och svensk folktro med mylingar (för det är vad den lilla flickan är), impar och hemliga bibliotek finns också det socialrealistiska, som är minst lika fängslande och hjärtknipande. De två bröderna jämför det övernaturligas längtan efter svart magi med sin mammas alkoholism, de tycker inte om chips och dricka på fredagen eftersom det var vad de fick av sin mamma innan hon försvann ut och kanske inte kom tillbaka och de är ständigt rädda för att deras problem i skolan ska göra att Anders och Layla vill skicka tillbaka dem.

Gör nu så här: köp böckerna. Det enda som eventuellt skulle kunna hindra er från att läsa dem med en gång är att ni kanske vill vänta med att läsa fram till dess nästa del/kommande delar ges ut, för väntan är olidlig. Nu håller vi på med den fjärde boken, Bjäran, och den utlovar lika hög spänningsfaktor.

2 kommentarer:

Camilla sa...

Dessa böcker har verkligen satt fart på sonens läslust! Vi är också skakiga och har planerat att besöka Mariefred i sommar för att se om alla platserna finns på riktigt ...

M sa...

Vilken bra idé! Det gör ju bara allt mer verkligt och roligare att läsa resten av serien. Elias har redan nedräkning och säger att "Nu är det bara sex böcker kvar."

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...