"Som barn och barnbarn till förintelseöverlevare har en syssla som släktforskning onekligen sina unika fördelar och nackdelar. Till exempel är det ganska enkelt att ta reda på när ens släktingar dog, eftersom nazisterna var så pass bra på att dokumentera det de gjorde under kriget. Nackdelarna är väl i så fall att det inte finns särskilt mycket släkt kvar att forska på, och att de grenar av släktträdet som fortfarande existerar numera växer helt i olika delar av världen."
De här orden fångar ganska mycket både tonen och innehållet i Danny Wattins bok Herr Isakowitz skatt. Det är roligt och oerhört tragiskt på en och samma gång. Danny Wattin är barnbarn till fyra förintelseöverlevande och det här är både hans och deras historia. Boken tar avstamp i en skattjakt som tre generationer Wattinare ska göra: Danny, sonen Leo och farfadern. Bilen, med köranvisningar via mobiltelefon, ska ta dem till nästa generations hemstad i Polen där det enligt utsago ska finnas en nedgrävd skatt.
Sammanfattningsvis kan väl sägas att det blir resan som är målet. De olika Wattinarna har alla olika skäl till att åka på resan och inte helt oväntat växer deras sinnelag ihop. Det är en rörande och på många sätt upprörande historia, även om inget direkt är nytt. Ändå är det viktigt att läsa, viktigt att minnas, viktigt att påminna om och viktigt att låta alla som kan och vill berätta sin historia. Sex miljoner förintade judar slås många gånger ihop till en grupp där den enskilda individen blir ansiktslös, men i den här boken får människorna ansikten. De får karaktärsdrag, de ger uttryck för livsdrömmar och mål, för överlevnadsstrategier och historiesyn.
Det blir också en skissad samhällsbild av ett Sverige som förhöll sig neutralt. Den där neutraliteten sätts oftast inom citationstecken och i den här boken blir det ytterligare lite tydligare varför. Det blir också en beskrivning av det svenska folket som ställde upp och de som uttnyttjade, för de som ansträngde sig och för de som tittade bort.
Danny Wattin beskriver sig själv och sin familj i Herr Isakowitz skatt som assimilerade men hela tiden med en sorts judisk mentalitet. "Och här, mitt i den ariska drömmen, bodde vi. De mest assimilerade av Israels alla stammar: förortsjudarna." Det blir en berättelse om människor som gör vad som helst för att passa in, men det visar sig samtidigt vara omöjligt eftersom ingen kan leva historielöst. När historien dessutom har varit så brutal och särbehandlat en hel grupp människor så lever det vidare trots att man inte alltid vill tala om det.
Det här är en varm bok som blottar människor i olika åldrar, som alla kommer till tals eller som lever med sina demoner. Det är kedjerökande fastrar och mostrar, obekymrade farbröder, misshandlande anfäder och matlagande kvinnor. Det är egentligen som vilken släkt som helst, med en samling brokiga karaktärer. Alla är människor och skattjakten blir en resa för att ta reda på mer om människorna och mänskligheten. Jag blir rörd till tårar av en trägalge och skrattar åt att den nioårige Leo ibland verkar vara den mest vuxne i bilen.
Herr Isakowitz skatt är en varm och nära berättelse, väl värd att läsa och berätta om. Uppsala Läser har valt den som boken att läsa för året! Titta här!
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar