Jag har ett etikettsystem för den här bloggen. Från början användes det för att dela in böckerna i olika fack. Nu är taggarna färre och färre. För den här boken, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, skulle jag behöva plocka fram etiketterna igen. Eller så kanske inte använda några etiketter alls? Diskbänksrealism meets hilbilly-feelgood?
Gott och blandat blir det med olika typer av texter. Korta brev från Amy, åldring i Iowas bortglömda avkrok Broken Wheel, adresserade till Sara, trettionånting bokhandelsexpedit från Haninge, låter oss förstå att kvinnorna kommit i kontakt med varandra genom sitt gemensamma intresse, böcker. Deras förhållande växer fram och med detta även tanken om att Sara borde komma och hälsa på. Visum skaffas och resan genomförs. När Sara väl kommer fram möts hon av meddelandet att Amy gått bort. Därför kommer det sig att Sara tas om hand, nästan adopteras, av stadens få invånare. I stort sett alla är ensamstående och det dröjer inte många sidor förrän äktenskapsmäklerskan i mig börjar para ihop människor. (Och ja, jag läste slutet i förväg för att se hur rätt jag skulle få. 10 av 10, just sayin'.)
Många av bokens kapitel gör kärleksfulla anspelningar på olika litterära verk, allt från Jane Austen till
Förvecklingar blir det, med både realistiska och romcom-iska förtecken, och jag blir ganska förtjust. Visst skulle Tom kunna få lite mera blod och färg och visst skulle Gertrude kunna fälla lite fler oneliners, men på det stora hela fick jag precis det jag behövde: några timmars stilla läsning mer än väl passande Mallorcasemestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar