Philippe är son till Maxime och Tania som båda är hängivna atleter. De tränar sina kroppar och beundrar varandras framgångar i olika sammanhang. Philippe själv är född spenslig och blir lätt sjuklig, vilket gör att han ständigt kan se en glimt av besvikelse i sin pappas ögon. Under hela sin uppväxt upplever Philippe en närmast oöverstiglig distans, ett osynligt hinder, som gör de omöjligt för honom och fadern att mötas. Modern är kärleksfull, men hon döljer också någonting för honom.
Som en verklighetsflykt uppfinner Philippe en storebror, mer kraftfull och snabbtänkt än han någonsin själv skulle kunna vara. På sina föräldrars reaktion börjar han förstå att det finns mycket han inte vet, och när han blir äldre kommer sanningen fram genom en bekant till familjen, Louise. Genom henne kan glappet mellan Philippe och föräldrarna äntligen överbryggas. Berättelsen för Philippe och läsaren tillbaka till ockupationen och en krigshärjat Paris där föräldrarna tidigare varit svåger och svägerska och där det faktiskt har funnits en bror.
Jag vet inte varför jag hamnar med näsan i så många böcker som handlar om Andra Världskriget. Den här korta romanen bidrar till att vi aldrig ska glömma och alltid må berätta om det som hände och alla sådana böcker är viktiga.
Efter att ha läst ut romanen roar jag mig med att läsa Anita Goldmans recension i Expressen. Hon talar med självklarhet om bildspråket och psykoanalysen i den här romanen, vilket naturligtvis gått mig mer eller mindre förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar