Det här är som Harlequins lite finare kusin. Karaktärerna är lite mer livfulla, handlingen är lite mer fördjupad, miljöerna är inte bara ett nödvändigt ont för att få huvudpersonerna ensamma i ett rum så att de kan kyssas. Även om de gör det också. Trevligt är det i alla fall.
Rachel har förlorat allt: pojkvän, jobb, lägenhet och bil inom loppet av några dagar. I samma veva ärver hon ett hus på landet av sin bortgångna moster. Förutom byggnader och flera hektar mark övertar hon också ansvaret för ett stort antal hundar som blivit övergivna av sina tidigare ägare. I samma hus träffar hon också ett nästan oändligt stort antal karaktärer som blir mer eller mindre viktiga för resten av storyn. Blinkningarna till annan brittisk litteratur som vi känner till; Bridget Jones-böckerna och allt som skrivits av Marian Keyes, finns hela tiden där och jag kan tänka mig att man antingen stör ihjäl sig på det, eller så tänker man på det med familjärt överseende. Jag hör till den sistnämnda.
Jag stör mig egentligen bara på en enda detalj i den här boken och det är när - okej, spoilvarning, läs inte vidare om du inte vill veta...
...det är när Rachel blivit gravid och förhållandet med George beskrivs i ett svep som: de hade träffats två gånger varje vecka under en tid... Billigt. Förtar ett annars skönt berättande.
Skön läsning så här inför sommartiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar