I Jagform berättar Sira om hur en skrivmaskin av märket Hisparo-Olivetti förändrade hennes liv. Under åren läsaren får följa Sira presenteras förföraren Ramiro, en hastig flytt till Marocko, överlevnadsinstinkter som får Sira att börja sy igen och därigenom också bekantskaper med människor från världens olika hörn. Bland de mer betydelsefulla personerna kan nämnas Rosalinda Fox och Marcus Logan. Dessa två förändrar Siras liv mer än vad hon någonsin trott var möjligt.
Verkar romanen innehållsrik? När allt detta har presenterats återstår ungefär 400 sidar av den nästan 700 sidor långa romanen. Många kapitel avlsutas ed cliffhangers värdiga Dan Brown (fast mycket bättre) och jag bara måste läsa vidare. Samtidigt som boken utvecklas till en spännande spionroman är den också så spansk. Ignacio vandrar moloket sin väg när han blir lämnad av Sira, men återkommen när historien som best behöver honom. De (ibland) långa historielektionerna om det spanska inbördeskriget och historiska skeenden innan Andra Världskrigets utbrott gör också att Sira så sakteliga tillåts att utvecklas från en utsatt till en självständigt driftig kvinna. Detta är så snyggt gjort!
Titeln på boken har sällan placerats så snyggt infogat i en roman som den gjorts i denna. "I tiden där emellan" lyder de sista orden och jag kan stänga boken med ett litet leende. Det känns som om jag har sett en miniserie i fyra delar där huvudpersonen har tillåtits växa och förändras samtidigt som följeslagaren, läsaren, önskar att allt ska ordna sig för henne. Och det gör det också. Typ. Eller? Är inte det också lite typiskt spanskt? Att det är lite magiskt (inte övernaturligt) och lite mystiskt. Slutet ligger lite i betraktarens öga. Vissa stör sig på det, men inte jag. Jag fick precis det slut jag ville ha: ett lyckligt.
Ps: Jag vill passa på att slå ett slag för en bokhandel som försöker slå sig in på marknaden bland de stora hajarna - Fritz & Ståhl. Pocketversionen av den här boken finns att köpa där för 49 kr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar