
När en känd och glorifierad polis hittas mördad skriver Annika om fallet, eftersom hon några år tidigare åkt patrullbil tillsammans med den huvudmisstänkta: den mördades hustru. Alla bevis pekar på hustrun, men A kommer naturligtvis på, som enda person, att så inte är fallet. Skinn-på-näsan- Annika är inte mycket sämre än Superhjälte-Carl-Hamilton.
Jag tycker nog att genren är tämligen ointressant, men det finns alltid vissa behållningar också, t.ex. i samhällsskildring och kritik av densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar