fredag 28 november 2008

Smärtans hus - Jo Nesbø

En Harry Hole-thriller som berättar om den tidiga tiden med Rakel och Oleg, om Beate Lönn och hur hon träffade Halvorsen. Rätt intressant att få några saker klarlagda, men samtidigt stör det mig att jag inte läst böckerna kronologiskt. Nu har jag typiskt nog börjat med Rödhake, ytterligare en tidigare bok. De fungerar fristående också, men nu vet jag ju vilka som kommer att dö och vilka som får barn och vilka som gör både ock.

Ett ovanligt bankrån slutar med att en bankanställd skjuts på nära håll. Polisen har svårt att komma till rätta med vad som hänt och åt vilket håll de ska styra utredningen. Samtidigt mördas en av Harrys tidigare flickvänner och mördaren styr spåren åt Harrys håll. Utredaren har minst sagt fullt upp och det blir många vändningar och många oväntade drag innan kriminalromanen/thrillern är över.

Jag gillar ju som sagt Harry och tycker ännu mer om det faktum att han, trots att han är ytterligare en försupen polis som har svårt för nära relationer, när han öppnar sin kylskåp ändå inte fyllt den med pilsner. I hans kyl står getost. Så norskt och jordnära.

torsdag 20 november 2008

Gå dit hjärtat leder dig - Susanna Tamaro

Efter tio med Malou är kanske Sveriges svar på Oprah (ett mycket svagt sådant) och då är Malous boktips svar på Oprahs bokklubb. Det var Peter Jöback som hade läst denna roman, som Malou glatt överraskat berättade var en av hennes största läsupplevelser. Mer krävdes inte för att jag skulle beställa hem den från bibblan och det är jag glad över.
Olga får reda på att hon bara har en kort tid kvar att leva och bestämmer sig då för att skriva brev till sitt barnbarn Marta som rest sin väg. Det blir en form av dagbok där Olga berättar allt från sin dagsform och hur hunden mår till hur hon växte upp och vad som format henne. Det blir bekännelser om egna misstag och förklaringar till de livsval hon gjort. Man förstår att Olga och Marta grälat och att läget mellan dem blivit ohållbart. Därför gör nu Olga bokslut som om hon förstått att de inte kommer att återse varandra i livet.

Det handlar egentligen om tre generationer kvinnor där Olgas dotter Ilaria, alltså Martas mamma, spelar en stor roll. Olga förklarar sina egna tillkortakommanden och berättar hur hon anser att det påverkat Ilaria. Ilaria i sin tur dog i en olycka efter att hon fått reda på moderns svek och Olga fick då vårdnaden om Marta.

Det är en varm berättelse om en gammal människas syn på ungdomen, religionen, livsval, kärlek och svek och som läsare sitter jag och hoppas att Marta kommer att komma tillbaka och läsa mormoderns dagbok. Av Olgas beskrivningar låter det dock som om Marta kanske bara kommer att fnysa åt hennes försök att ställa allt till rätta. Lika viktigt som det är för Marta att läsa dagboken, lika viktigt var det för Olga att skriva den.

Lite ovanlig, men mycket trevlig läsning.

lördag 15 november 2008

Hennes värdaste saker

Jag läser i DN att barnboksförfattaren Pija Lindenbaum har fått Astrid Lindgrenpriset och hon säger själv att det hemskaste är att det betyder väldigt mycket, eftersom hon alltid tvivlar på det hon gör. Gulle dä, tänker jag då. Hur kan hon tvivla på sina fantastiska alster som får i alla fall mig och min son att både fnissa och skratta högt.

Jag känner igen både mig själv och min son när vi läser om Gittan som gärna åker pulka med Nils, men som avstår när det är många barn som åker i backen och därför blir lite för stökigt för henne. Det är dock ingenting mot för vad som väntar när hon kommer hem och där hittar tre älgbrorsor som kommer att stöka till det ännu mer när de får följa upp till hennes rum... Då är det bra att ställa bort sina värdaste saker.

Lill-Zlatan och morbror Raring är så rolig att man bara måste läsa boken för att se allt skoj. Vår fyraåring är inte lika begeistrad i den som jag är, men det kanske kommer. Jag gör nya försök om ett tag = )

Nej, hurra-hurra för ett bra pris till en bra författare. Hoppas hon aldrig tvivlar på sig själv igen.

Mörkt vatten - Joyce Carol Oates

Kelly Kelleher följer med en senator från ett fjärdejulifirande i en bil, trots att denne både druckit och tagit med sig en färdknäpp i bilen. De har bråttom eftersom de vill hinna med en färja och senatorn tar en genväg som slutar med att de sladdar av vägen och hamnar i det mörka vattnet. Sedan får läsaren spendera den kvalfyllda sista tiden Kelly Kelleher har kvar i livet.

Berättandet pendlar mellan att berätta om den fest hon lämnat tillsammans med senatorn till att berätta om föräldrarna och hur de format henne. Men främst sitter läsaren fast i nutiden tillsammans med Kelly som långsamt går emot sin drunkningsdöd. Många kapitel slutar med orden "medan det mörka vattnet fyllde hennes lungor och hon dog". De första kapitlen slutar med orden "skulle hon dö? -så här?"

Baksidestexten talar om vad romanen handlar om och hänvisar till händelserna 1969 i Chappaquiddick som om det vore självklart vad som hänt då. Självfallet hade jag ingen aning om vad som åsyftades, så jag googlade för att få veta att det var då senator Edward Kennedy var inblandad i den bilolycka där hans mycket tillfälliga flickvän Mary Jo Kopechne drunknade. Detaljerna till denna skandal stämmer mycket överens med handlingen i Oates roman och självklart tillför det extra intresse för läsningen.

Sex och politik är intimt förknippade med varandra i den här romanen som med sina knappa 160 sidor får ansees vara en kortroman, men trots sitt magra omfång är beskrivningarna och förhållandena utbroderade och man har många bilder och mycket att fundera över när man läst färdigt. Jag känner att jag undvikit tegelstenen Blonde, men känner mer och mer att jag nog måste läsa den också. Först ska jag försöka få tag på Dödgrävarens dotter, som vi ska läsa i min bokklubb och det känns roligt att få diskutera sin läsning med någon annan.

Oates är ständigt aktuell men förbisedd när det gäller Nobelpriset i Litteratur, men man kan ju hoppas att denna produktiva dam ska bli uppmärksammad ett annat år.

onsdag 12 november 2008

Djur - Joyce Carol Oates

Gillian är dryga fyrtio år när hon på ett konstmuseum står inför en totempåle som får henne att minnas tillbaka på sin tid på ett kvinnocollege i New England under 1970-talet. En mordbrännare härjade vid den tiden och de unga kvinnorna väcktes ofta av brandlarmen och tvingades ut ur sina bostäder innan faran meddelades vara över.

Hon är förälskad och nästan besatt av sin lärare i poesi Andre Harrow, ett sinnestillstånd som hon delar med i stort sett alla sina klasskamrater. Harrow är gift med den karismatiska konstnären Dorcas och detta par utser med jämna mellanrum en flicka från colleget som får äran att bli Dorcas praktikant. När det är Gillians tur blir sig hennes liv aldrig mer likt.

Förutom hotet som hela tiden lurar i och med mordbränderna börjar flickorna vid Catamount College vända sig mot varandra av avundsjuka och missunsamhet. Gillian förstår att hon är långt ifrån ensam om att ha varit utvald av paret Andre och Dorcas och hon kan också märka av hur de andra flickorna blivit märkta av sina upplevelser. Flickorna eggas att avslöja detaljer som borde vara av privat natur och den ena går längre än den andra. Gillian vill inte dras med i den karusellen, men får kritik för detta.

När Gillian lämnas ensam att vakta parets hus går hon in i rum hon blivit förbjuden att vistas i och snart ser hon vilka hemligheter som göms därinne. Gillian fattar ett beslut när hon vaknar upp och förstår att hon varit nära döden och detta för läsaren tillbaka till platsen där berättelsen började: i konstmuseet. Där får allt sin förklaring och det är både oväntat och spännande.

Det här är första romanen jag läst av Joyce Carol Oates och av vad jag förstår, inte den allra bästa. Djur ska väl närmast betraktas som en kortroman, men jag tyckte mycket bra om den. Spelet mellan människorna och hur psykiska påfrestningar kan ge sig uttryck beskrivs detaljerat och stämningen är mycket tät. Om det här enligt Oatiska mått mätt inte är så bra så kan jag knappt vänta på att läsa mer av henne.

torsdag 6 november 2008

En plats i solen - Liza Marklund

Det verkar vara ett populärt litterärt grepp att låta två historier berättas parallellt, en som utspelas en generation tillbaka och en som utspelar sig i nutid, och som sedan går upp i varandra i slutet när allt är klarlagt. Camilla Läckberg, Arnaldur Indridasson och nu Liza Marklund.

Annika Bengtzon skriver om en familj som gasats ihjäl nere på spanska solkusten och snubblar av en händelse in på både två och tre sidospår. Det handlar om familjer hon tidigare skrivit om, om Kattungen som bränt ner hennes hus och om knarkmaffian som tvättar pengar nere i Spanien. Mitt i allt detta kämpar Annika mot motsättningar på jobbet och att få vardagslivet med barn och separerad make att fungera.

Jag har inte läst mycket av Liza Marklund och har väl egentligen inte varit överförtjust när jag läst någon av de tidigare romanerna, men här är det ändå lite mer av allting: lite mer spänning, lite mer finesser i berättelse och överraskningsmoment och lite mer beskrivande svep. Helt okej, faktiskt.

tisdag 4 november 2008

Snömannen - Jo Nesbø

Jag har gjort det kolossala misstaget att lyssna på den här ljudboken medan jag promenerar ensam på mörka byavägar. Jag blev så "skittus" och mörkrädd att jag knappt vågar gå upp och söva om min son i ett mörkt rum. Så mörkrädd att jag inte vågar stå med ryggen mot garderoberna. Snömannen är med andra ord en läskig och bra Harry Hole-roman som bjuder på läskig spänning.

Efter att Harry Hole får ett brev personligt adresserat till sig upptäcker han att en seriemördare härjar i Oslo och att mördaren har intresse av att det är just Harry som ska utreda morden. Mördaren mördar kvinnor som varit otrogna och fått barn med andra än den man de lever tillsammans med. Männen är ovetande om att de inte är barnens biologiska fäder och mördaren har därför detta som påtryckningsmedel för att försäkra sig om att han kan träffa kvinnorna utan att de vågar berätta för någon. Mördarens signum är en snögubbe som står och tittar upp mot husen där kvinnorna bor.

Jo Nesbø bygger upp en ruggig stämning där man känner krypande obehag och läsningen bjuder på många oväntade vändningar. Och sedan vill jag påminna om att författaren skänker intäkterna från sina böcker till läsprojekt där analfabetismen är hög. Det finns alltså många anledningar till att köpa och låna hans böcker.

Ragga som du shoppar - Lin Jansson

Rent generellt kanske du inte borde följa råd som någon ger dig på fyllan, men när det gäller det här, att ragga som du shoppar , är jag b...