onsdag 14 november 2012

Jag väntar under mossan, Amanda Hellberg

Tilda ska bo hos sin morfar, mitt i den svenska urskogen, medan hennes föräldrar gör en kryssning. Idyllen är total med glittrande sjöar, lata dagar i trädgårdsstolar och en kall cola från jordkällaren. När Tilda en dag ska bada med sin morfar ser hon en rörelse i ögonvrån och hon får genast en känsla av att någonting inte är som det ska vara.

Det skrivs alldeles för lite svensk skräcklitteratur och jag är så glad över att Amanda Hellberg axlar det här oket. Formen sitter perfekt: idyll, krypande känsla av att någonting inte stämmer, yttre hot, människor i ens närhet som uppför sig underligt, helvetet brakar lös och sedan kommer upplösningen. Det finns till och med en vag antydan om en fortsättning, men romanen avslutas samtidigt helt och hållet - och det är någonting man som läsare inte är bortskämd med.

Hon är bra, Hellberg. Jag läste Döden på en vit häst när vi valde den till bokklubben och vi läste och ryste så det stod härliga till. Det är samma sak med Jag väntar under mossan och en stor behållning med romanen är att den väver in svenska naturväsen, oknytt, figurer, myter och naturföreteelser i en härlig blandning.

tisdag 13 november 2012

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, av Ransom Riggs

Jacob växer upp med en nära relation till sin farfar Abe. Abe visar underliga fotografier och berättar fantastiska historier om barn med speciella förmågor och Jacob lyssnar gärna och tror på varje ord tills han blir för gammal för sagor. Då tystnar farfadern och Jacob minns mest den goda samvaron med honom.

När Abe blir äldre blir han orolig och verkar förvirrad när han talar om monstren som kommit för att ta honom, att de måste försvara sig och att hotet kommer närmare. Jake tror först att det har att göra med farfaderns barndom som jude på flykt undan nazisterna, men när han hittar sin farfar mördad  och får en skymt av det som tog hans liv börjar han förstå att det kan ha funnits sanning i de förunderliga historier som berättades om de besynnerliga barnen.

I Abes dödsbo hittas några brev samt en bok som lämnats till Jacob. Han förstår att farfadern har gett honom ett uppdrag och han bestämmer sig därför för att resa från USA till England. Där ska han söka upp det ställe som under Abes barndom utgjorde tryggheten i hans liv; Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

 Framsidan är snygg och bokens upplägg är av ett sådant slag att det verkligen lockar till läsning! Författaren har använt sig av fotografier från olika samlingar av anonyma bilder och låtit dem spegla handlingen. Eller om det är tvärt om! Kanske har handlingen fått spegla bilderna? Hur det än är med den saken, så är det briljant!

Huvudpersonen är den 17-årige Jacob och om det är någonting man ska slå ner på så är det att tonårspojkarna inte väljer den här boken, just för att framsidan kan se avskräckande ut. Det här är en perfekt bok för en tonårskille: känslan av alienation, vuxenblivandet, relationen mellan fäder och söner, känslan när man hittar sin plats i livet, det godas kamp mot det onda, kärleken som gör entré... Behöver jag fortsätta?

Läs. Rys. Skratta. Titta på bilderna. Ge den som boktips till kräsna elever. Ge den som boktips till en person som tycker om att läsa. Prata om den.

Bok och bild från förlaget.

måndag 12 november 2012

Den unge Werthers lidanden, återberättad av Oscar K och illustrerad av Lilian Brøgger

Det blir ungefär som när Romeo och Julia spelades in med Leonardo DiCaprio och Clare Danes när Shakespeares originaltext användes i en supermodern storstadsmiljö. Det kanske är en dålig jämförelse, för i Goethes Den unge Werthers lidanden, återberättad av Oscar K och illustrerad av Lilan Brøgger, är berättelsen just återberättad men bilderna visar på en annan tid än den originalet utspelade sig i. Grafitti på husväggarna, stökiga nattklubbar, kortkorta kjolar och genomskinliga toppar.

Ibland funderar jag över varför sådana här böcker skrivs. Det kan ju hända att man uppskattar den även om man inte har läst originalet från 1744, men det måste ändå vara ett ganska litet antal som väljer att läsa just en sådan här bok. "Illustrerad världslitteratur" står det på framsidan och jag tycker att det är ett bra koncept. Om världen ska kunna ta till sig litteratur som är flera hundra år gammal kanske det kan locka någon fler att bekanta sig med en roman om den är bearbetad och illustrerad. Jag roas kungligt (eller är det mer PK att säga dronnligt?) av bilderna emedan jag bläddrar väldigt snabbt förbi vissa partier av texten.

Samtidigt måste man fundera över vad som går förlorat, för det första i en översättning, men för det andra i det att man bearbetar en text. För mycket tror jag, speciellt i en bearbetning. Sedan måste man ju veta en hel del om romanens kontext och samtidshistoria för att kunna få den där extra upplevelsen. Slutet är precis så där blytungt, ångestfyllt och febrigt som det är i originalet. Pistolerna lånas, breven skrivs och hjälten... ja, jag kanske inte ska avslöja allt, men there will be blood och det läcker genom alla lager av bandage.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson

Böcker som får dig att tänka är de bästa. Johanna Nilssons roman Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en ...