söndag 22 januari 2017

Dålig karma - David Safier

Småroligt och underhållande om vad som kan hända om du råkar dö i ett läge i livet när du kanske inte direkt har gjort dina godaste gärningar. Kim Lange är en framgångsrik tv-stjärna som enligt sina kollegor går över lik för att nå sina mål och inte tvekar att sparka en extra gång på den som redan ligger. Dessutom är hon beredd att gå på en tv-gala trots att det är hennes dotters födelsedag och hon visar dessutom gärna sin motvilja när maken Alex ifrågasätter hennes prioriteringar.

Kim går på galan, är otrogen, vinner priset - och dör. Livet passerar revy innan ett starkt ljus får allt annat att blekna bort och sedan står hon där, med sex ben och en gigantisk rumpa, återfödd som myra. Det blir möten med Buddha, som passande nog uppenbarar sig för andra i samma form, så myr-buddha förklarar karmaprincipen för en inte särskilt inspirerad Kim. I kampen för att ta sig ur sitt predikament har hon en annan återfödd vid sin sida, ingen mindre än  den legendariske Casanova. Tillsammans blir de myror, marsvin, katter, hundar, kossor, råttor och skalbaggar och både klättrar och halkar ner i den hierarkiska stegen som karma utgör. Målet är nirvana, eller att återförenas med sin familj, men inget av dem är helt okomplicerat.

Som religionslärare finns en del att önska i beskrivningen av denna återerfödelseroman, men som förälder med sjukt barn är det helt okej underhållning medan en febervarm hand önskar ha någon nära sig i sängen.

lördag 21 januari 2017

Röd Lilja - Nora Roberts

Vid det här laget är det bara att hissa vit flagg, be om ursäkt, krypa till korset... Har du sagt A får du säga B och om du har läst de två första delarna får du läsa den sista. Det är inte bra. Det är faktiskt bara ett utdraget sätt att sno ihop den sista och avslutande delen om de tre kvinnorna som bor på en gård där man ympar träd och försöker ta reda på vem som spökar och varför. Det är varken underhållande eller ens verklighetsflykt vid det här laget, utan bara halvtaskigt. Det är synd. Det fanns större möjligheter, men de dog någonstans på sidan 12.

Svart ros - Nora Roberts

Japp, del två av samma serie. Det är inte ens guilty pleasure utan bara någonting som får dig att slå ihjäl två timmar medan din febersjuke åttaåring vill hålla dig i handen för att kunna somna. Varken mer eller mindre. Kvinnan prånglar ur sig böcker oftare än vad bussarna går här i byn. Jag vet inte om det är en hyllning eller ett sätt för mig att ge mig själv en mental örfil. Vilket som, det fungerar.

Blå dahlia - Nora Roberts

Japp. Läst den. Bra? Inte särskilt. Det är som att äta hamburgare. Du vet vad du får, tycker att det är gott under tiden och efteråt känner du dig lite äcklad. Glöm inte att läsa del två, Svart ros. Lika bra och lika illa.

Tre önskningar - Liane Moriarty

Semesterläsning när den är som bäst, även om det här inte är det bästa Moriarty har skrivit. Som jag förstår det är det här hennes första roman, men inte den första som ges ut i Sverige. Det är inte ovanligt att utgivningen dröjer på det här sättet, utan det bästa ges ut till dess försäljningen är en succé och sedan ges det som är mindre bra ut när det räcker med att sälja utifrån namnet. Nåja. det fungerar.

Jag har läst både Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner, båda två romaner som fick mig att glömma att jag inte var läskunnig. Tre önskningar är snäppet svagare, men klart läsvärd, underhållande och med en skön svärta. Det sticks både gafflar i magar på gravida kvinnor och önskas liv ur personer som sedan blir överkörda.

Här står tre kvinnor i fokus, trillingar och samtidigt är bara två lika varandra medan den tredje kom ur ett eget ägg och med egna drag. En är gravid, en har försökt bli gravid och en har haft ihop det med en systers otrogne man. En specifik händelse speglas ur en restaurangs middagsgästers perspektiv samtidigt som systrarnas individuella berättelser sätter in läsaren i ett sammanhang så att det mystiska ska uppdagas: vad har hänt, varför och hur ska det bli sedan? Jag gillart och tycker att det är både välskrivet och underhållande.

Miniatyrmakaren - Jessie Burton

Det här är en bok att känna på, för det är någonting sammetslent och glassigt på samma gång som kommer att få dig att vilja ha boken i din hand för att sedan ställa i din bokhylla.

Nella, eller Petronella som hon egentligen heter, knackar en dag på en dörr och samma dag förändras hela hennes liv. Hon är ung och bortgift med en framgångsrik handelsman som hon bara har träffat helt kort innan de gifte sig. Det är 1600-talets Nederländerna och en ung kvinna från landet kan egentligen inte önska mer än att få bättre framtidsutsikter än vad Nella har blivit erbjuden. Ändå är det något med maken Johannes som inte stämmer. Han är vänlig, men inte intresserad av henne och det är snarare systern som tar ansvar för att inviga Nella i det nya liv som väntar henne. Inte blir det lättare av att Johannes beställer ett litet dockskåp åt henne. Det är en replika av det hus hon själv lever i och efter en beställning hos en hemlighetsfull miniatyrmakare börjar de små figurerna i dockskåpet att på ett obehagligt sätt att spegla livet som det ser ut i verkligheten. Med kyrkans ögon som ser allt som inte borde existera närmar sig det lilla hushållet en tillvaro som ingen har kunnat förutse, men som oundvikligt kryper närmare.

Det här var en sådan oväntad läsglädje. Slutet är så där, men fram till dess är det trollbindande. Klart läsvärt!

Möss och människor - John Steinbeck

Det finns vissa böcker som jag känner att jag bör läsa. Inte måste, men bör. Det här var en sådan bok. När den stod framför mig på en bokrea kände jag att, okej då. Varför inte. Den följde med hem och har stått i bokhyllan i två år. När det var dags för utlandssemester så blev det alltså dags. Den följde med, blev läst, lämnades till systeryster som tydligen också kände att den kanske borde läsas.

Nå, nu är den läst. Den är också begrundad och jag vet inte vad jag ska säga. Helst av allt vill jag gå gymnasiet igen och tvingas till att paras ihop med klasskamrater som också både nyfiket och motvilligt har läst samma sak som jag. Jag vill trevande kasta ut några tankar om innehållet, som från början till slut har någonting ödesmättat över sig. Det där "den-här-killen-tycker-jag-inte-om-men-av-någon-anledning-tilltalas-jag-av-honom-i-alla-fall" som lever med en under läsningen är väl värt att utforska och sätta ord på.

Det drabbar mig redan i inledningen, där det beskrivs hur författaren har inspirerats av en dikt där det beskrivs hur en person av misstag, när denne flyttar på hö, eller något liknande, och råkar förstöra ett litet musbo, kommer till insikt om att hur mycket någon än ordnar för sig så kan tillvaron när som helst slås i spillror. Det är varken upplyftande eller särskilt ljust för hur du ser på din tillvaro, medan själva berättelsen ger ett tvärsnitt av några personers liv och leverne under en svunnen tid. Ändå är innehållet lika allmängiltigt och gällande nu som då.

Jag antar att det är bra, men kommer antagligen inte att förstå hur bra förrän jag pratar med någon annan om det.