fredag 2 december 2016

Kaninjägaren - Lars Kepler

Joona Linna är mer intressant än någon annan huvudkaraktär när det gäller svensk kriminallitteratur. Kanske inte sett till alla tider, men just nu är det så i alla fall. Kom ihåg det. Han är svårt utmanad av han den där Sebastian i Rosenfeldts och Hjorts serie, men där Sebastian är ett ömhjärtat svin är Linna den där superhjälteprotagonisten som jag bara önskar en gungstol att röka pipa i när han till slut har styrt upp all ondska i världen.

Det börjar med en krypande känsla av att någonting inte är som det ska. Den där krypande känslan i nacken av att någon står bakom dig. Ett litet knäppande ljud, som om någon precis hade tagit ett steg ute i det andra rummet. En skugga som rörs ute i den dunkelt upplysta trädgården. I boken Kaninjägaren är det just kaninjägaren som är ute på hämndturné och beskrivningarna är isande. Kaninjägaren ställer sig nämligen alldeles tyst och väntar på att den tryckande kaninen ska tro att den är upptäckt och när den flyr slår han till. Morden är bestialiska, men sett till vad som bestraffas så är det i mördarens huvud ett alldeles passande straff. Nitton minuter plågas offren innan dödsstöten sätts in och allt började i ett sällskap där personerna i nutid är högt framstående samhällsmedborgare.

Joona Linna avtjänar ett fängelsestraff när Sveriges utrikesminister blir mördad. Det finns ett vittne och säkerhetspolisens metoder är minst sagt ljusskygga när det gäller att få ur henne information. Det är också tydligt att offren kommer att bli betydligt fler och Joona är den bäst lämpade att komma förövaren på spåren. Saga Bauer är ännu tuffare än tidigare och tillsammans blir de ett oövervinnligt radarpar, även om deras chefer har olika syn på vad som måste göras och hur slutresultatet ska se ut. Det blir som vanligt en katt-och-råtta-lek med actionfyllda sidor i högt tempo med många scener innehållande både helikoptrar och vidöppna landskap där jägare och villebråd kämpar för sina liv. Läs på egen risk.

Bild lånad av förlaget.

söndag 23 oktober 2016

Pestan - Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson

När en underlig farsot börjar härja i Mariefred dröjer det inte länge förrän desperata invånare börjar se sig om efter någon att skylla på. Viggo och Alrik hamnar i trubbel som vanligt, men inte ens de kan anses vara skyldiga när till och med Layla och Anders son blir smittad. Sjukdomen, som börjar kallas pestan, blir Iris nöt att knäcka och hon har sina sätt, eftersom hon är en mycket kraftfull häxa. Vad hjälper det när byborna börjar uppföra sig som bönder med högafflar och facklor och plötsligt känner en obetvinglig lust att bränna någon på bål?

Författarna drar sig inte för att ta kål på kära karaktärer. Det är högt tempo och många berättelser som ska tvinnas ihop. Ändå kände sonen lite grann det som om det här var en transportsträcka - och då kan det vara bra att som vuxen ha läst samma bok. Efter att ha pratat om innehållet och de fantastiska bilderna kan ett litet ljus gå upp och planterade händelser kan skapa ännu högre förväntan inför nästa bok, Vitormen. SOM vi längtar!

Bild lånad av förlaget.

torsdag 6 oktober 2016

Skymningsflickan - Katarina Wennstam

Katarina Wennstam, vilken hjältinna. Hon skriver om svåra saker på ett enkelt sätt. Hon skriver om viktiga frågor på ett brännande sätt. Sedan skriver hon också om svåra saker som fortsätter vara svåra. Det finns inga lyckliga slut, men i slutet känns det ändå bättre än vad det gjorde i början.

Den som har läst Wennstams tidigare böcker känner igen några av karaktärerna: Shirin Sundin, som efter uppbrottet med sin man byter efternamn till Nouri. Identiteten som svensk-persisk är böljande, för ibland är den persiska delen av henne i vägen när hon försöker ta sig fram, men lika ofta är det en flottig kebab vid sidan om sin taxikörande bror hon lika gärna vill ha. Särskilt när hennes älskare samlar sina intellektuella kamrater för långa middagar med animerade samtal. Shirin försöker förklara för sin bilkörande mamma, hon med den tjockt målade kajalen och av mascara tunga ögonfransar, hur det svenska rättssystemet fungerar. Modern jämför det med hur det var i Iran, men Shirin försöker förklara att det inte spelar någon roll för brottsoffren i Sverige att det är värre i ett annat land.

En annan karaktär vi känner igen är Charlotta Lugn. Hon är sjukskriven på grund av en ihållande migrän, men det tjänstefel hon begick medan hon hade medicinerat sig ligger också över henne som en blöt, skamfylld filt. Hon vaknar upp ur sin bortdomnade tillvaro när polisen gör ett besök några trappor ner i hennes hyreshus där en ung flicka ylar om nätterna. Flickan, som heter Molly, berättar senare för Charlotta om den våldtäkt hon har utsatts för. Förövaren var en läkare, men han friades från alla misstankar.

Sedan följer en lång och plågsam inblick i hur det svenska rättssystemet fungerar och inte fungerar. Det är skarpa formuleringar om skuldbeläggande av offret, om kränkande frågor i rättssalen och om domar och straffpåföljder som inte lever upp till det förväntade. Men som sagt: det känns ändå lite bättre i slutet än vad det gör i början. Det mest viktiga i den här boken är just att Katarina Wennstam visar på det juridiska spelet, där åklagaren och försvarsadvokaten gör vad de kan och säger det de behöver säga för att vinna målet. Det är plågsamt, men viktigt.

Bild lånad av förlaget.

lördag 24 september 2016

Björnstad - Fredrik Backman

Mest av allt är det här en hyllning till kvinnan och sedan handlar det en hel del om hockey också. 

Det har, som vanligt, varit en fröjd att läsa en Fredrik Backman-bok, inte bara för att jag levt en tid när jag har känt mig helt illitterat. Det är lite som att säga hej då till en kär vän att vända sista bladet i den här boken och en liten, alltså en liiiiten, tröst är att det finns en fortsättning som väntas 2017. Samtidigt är det lite som med att vänta in nästa säsong av Walking Dead och Game of Thrones - jag blir rädd för att jag ska hinna dö innan jag får veta hur det går. 

Alla som har varit med i en klubb och spelat förstår vad som beskrivs i den här boken. Alla som aldrig var med förstår också, för sporten fungerar så. Antingen är du med eller så är du inte det och alldeles oavsett om du var inne eller ute så bestämde någon annan sig för att det sade någonting om din personlighet. Just precis det beskriver Fredrik Backman i den här boken. Också, för mest handlar det om kvinnan. Styrkan, klokheten, vreden, oron, utsattheten. 

Det backmanska uttrycket känns igen. Det är stora formuleringar om vad sporten, kärleken, mindervärdeskomplexet, övertro, förmågan att kunna ta en förlust, att bli avskedad, att ha varit framgångsrik och sedan inte vara det längre – vad allt det gör med en människa. I centrum står Maya, dotter till sportchefen, som går på en fest som i sin tur ska förändra hela samhället. Där finns klubbens stora stjärna, Kevin, som så öppet har blivit beundrad att han själv har börjat tycka att han förtjänar det. Bredvid hans sida finns problembarnet Benji, med större kärlek och både tjockare och ömtåligare hud än vad någon kan föreställa sig. En Benji som ser det ingen annan vill se, men som inte heller låter någon annan se hans egna största hemligheter. Där finns också Amat, som härdar sig själv på hockeyplanen och som pantar burkar för att hjälpa sin mamma att få dagar, veckor och månader att gå ihop, inte bara ekonomiskt. Det handlar om vad hockey kan betyda för ett samhälle och vad som kan hända när samma samhälle är redo att offra nästan vad som helst av kärlek till spelet. Hockeyn som bara är ett spel och samtidigt allt. 

Det är stundom så vackert skrivet, kärleken till sporten och kärleken människorna emellan, att ögonen tåras. Rent dramaturgiskt sitter det en svart klump som växer under hela läsningen, eftersom det snabbt står klart att någonting kommer att gå väldigt, väldigt fel. Det gör det också, men det går också bra, tack och lov. Min enda, minimala invändning mot berättandet i just den här boken är att barnen, femton- och sjuttonåringarna, är gamla själar hela högen, så mogna att de nästan överträffar sina föräldrar i att ge goda råd om vad som är bäst när hjärtat har brustit. Det fungerade hundraprocentigt i ”Min mormor hälsar och säger förlåt” medan det här mer blir sjuttioprocentigt.

Sedan är det naturligtvis roligt också, även detta på backmanskt vis. Sådana där formuleringar som att du går till byns enda pub om du är sugen på ett lokalt kok stryk. Det är fint. Skratt och gråt går hand i hand och när det är över känns händerna tomma. Läs den. 

Bok och bild från förlaget

måndag 8 augusti 2016

Väckelse - Stephen King

När jag tror att jag inte kan läsa länge letar jag fram en Stephen King-roman. Lyckligtvis finns det många att välja mellan. Olyckligtvis är alla inte lika bra. Lyckligtvis var den här bra.

Sexåriga Jamie leker med sin födelsedagspresent, en persedellåda med soldater och allehanda krigstillbehör, när en skugga faller över honom. Det är den unge pastorn Charles Daniel Jacobs som fått anställning i ortens lilla kyrka, men det är också en man som kommer att förändra livet inte bara för den unge Jamie. Det uppstår ett speciellt band mellan den unge pastorn och den lille pojken under en tid när det fortfarande inte fanns några misstankar mot att skicka ett litet barn med en kyrkans man och det uppstår inga situationer heller som kan misstas för någonting annat, men bara det att King nämner det - så där i förbigående - så får jag ändå onda aningar.

Det är en fantastisk pastor den lilla orten får, för alla unga kvinnor faller för honom och alla unga män blir hopplöst förälskade i hans söta fru. Deras lilla pojke vinner samtligas hjärta, trots att han är efterhängsen och måste underhållas under söndagsmötena. Allt är frid och fröjd på ett sätt som det måste vara: utopin fungerar under sjuttiotalet sidor innan helvetet kan braka loss. Pastor Jacobs experimenterar med elektricitet, inte bara i sina visuella predikningar, utan även på sin fritid i mer kontroversiella sammanhang och när Jamies bror Con tappar rösten söker de sig till pastorn för ett helande. Helad blir han och Guds ingripande är tydligt.

När Jacobs hustru och lille son dör i en bilolycka ställer sig pastorn i predikstolen för att hålla en skräckpredikan där han jämför tron på Gud med att teckna en försäkring hos ett stort bolag: bolaget/Gud lovar stort, men när katastrofen är ett faktum finns inget att hämta ut. Ett avskedande senare och ett avsked mellan pastorn och Jamie senare är uppbrottet totalt. Jacobs kallar Jamie för sin Alfa och Omega, men det är inte de enda bibliska referenserna som haglar i den här boken.

Jag, som har rötterna i tältmöten och märkliga människor som fått säga märkliga saker utan att någon kritiskt har ingripit, slukar innehållet i den här romanen ganska girigt. När läsaren får följa Jamie i trettioårsåldern är han avdankad musiker men framgångsrik heroinist - som det ofta är i Kings böcker: det finns ett beroende och på olika sätt handlar det om att övervinna det svaga köttet med en stark ande.

Vad händer med människan efter döden? Det är en av mänsklighetens största frågor och den  besvarar King på sitt sätt genom att utgå från Lovecrafts rader "Det är ej död som för evigt vilar och i evigheten bryts även dödens pilar". Musikreferenserna haglar lika tätt som bibelcitaten och jag gillar't. Vilken berättare han är.

Bild lånad av förlaget.

tisdag 12 juli 2016

Så har jag det nu - Meg Rosoff

Det är svårt att sätta ord på hur det är att läsa den här boken, men det är inte svårt att läsa Meg Rosoffs Så har jag det nu. Handlingen tar sin början i att den 15-åriga Daisy reser från sin styvmor och far i New York till en moster och kusiner som hon aldrig har träffat tidigare. Daisy kommer inte överens med styvmodern och har bland annat gjort uppror genom att inte äta. När hon träffar sina släktingar på andra sidan Atlanten börjar hon förstå att läget är ohållbart: ingen kommenterar det, men alla förstår.

I kusinskaran finns Osbert, Isac, Edmond och Piper och de kryper närmare än någon annan har gjort i Daisys korta liv. Piper klistrar sig fast vid henne som den storasyster hon aldrig haft medan Edmond föder känslor i henne som hon aldrig känt förut och verkligen inte borde känna för en kusin. När hennes moster Penn måste resa till Oslo måste alla barnen klara sig själva och ungdomarna får alla möjligheter att leva ett helt fritt liv.

Det bekommer dem inte särskilt mycket att bomber detonerar i London eller att det rapporteras på nyheterna att ett krig har brutit ut. Ute på landsbygden blir barnen inte berörda förrän elektriciteten försvinner och vattnet inte går att pumpa ur kranen. När myndighetspersoner börjar knacka på och läkaren så småningom besöker dem för att försöka få tag på medicin börjar de förstå att omvärlden har påverkats mer än de kan ana. Så kommer den dagen när kusinerna evakueras och hamnar på olika gårdar, men Daisy smider tidigt planer på att ta sig tillbaka till Edmond och med sig har hon den nioåriga Piper.

Det här är en berättelse om allt möjligt: om vuxenblivande, om att förstå krigets fasor, om att hitta sin plats i världen, om att överleva, om att aldrig kunna gå tillbaka till den du en gång var efter att ha sett döda, ruttna kroppar och om att kunna förlåta. Årets ALMA-pristagare är ingen lättviktare, men är klart läsvärd!

Lögnaren - Nora Roberts

Det här är inte ens guilty pleasures, utan mer en koll att jag fortfarande är läskunnig. Det är jag. Om du behöver öva på att skumläsa så är det här boktypen för dig. Det är något med Nora Roberts som jag gillar: det är en helt okej story, med den unga änkan som städar ur huset inför flytten tillbaka till rötterna. I den avlidne makens papper framträder en man hon inte känner: en man med skulder, flera identiteter och med en nyckel till ett bankfack som hon först inte kan hitta. Familjen och vännerna hon återvänder till är en galen, högljudd och mycket kärleksfull samling som i och för sig kan underhålla läsaren ett tag.

Det jag inte gillar är de ändlösa konversationerna och sidospåren med dialoger om än det ena, än det andra - samt det faktum att huvudpersonen, Shelby, är bra på precis allting och har en förmåga att mycket lättvindigt komma över att hennes man var en enda stor bluff. I övrigt får du det du betalar för: en söt historia med en pistol som riktas mot hjältinnan i slutet innan solen går ner och allt slutar lyckligt.