tisdag 28 januari 2014

Mellan dig och dig - Katarina Kieri

Ni vet hur det blir när en bok blir liggande. Ni vet hur man låter den ligga där för "snart ska jag...". Ni vet hur man dammar av den emellanåt, eftersom man "snart ska...".

Nåja. Jag citerar lokalpatrioterna och säger "Ni vet hur det blir och sen blir det inte av". Men nu blev det i alla fall av. I söndags var jag för trött för att vara uppe och igång men samtidigt för pigg för att somna. Den här boken låg så fint bredvid sängen, nyavdammad och redo, så den fastnade till slut i läsgreppet.

Efteråt ställer jag mig frågan varför jag inte läste den tidigare. Den är ju så fin! Så tänkvärd, så underhållande. Lite hjärtknipande och en påtaglig påminnelse om hur det är att vara sjutton år när allt är ganska svårt.

Boken är skriven i jagform och läsaren får följa Tora under en omvälvande period i livet. Pappa sitter apatisk framför tv:n utan ambitioner eller intresse för omvärlden. Mamma har lämnat hemmet för att bo med en gris. (Att grisen mer är en omskrivning för en grisbonde är en komisk effekt, i alla fall för mig, eftersom jag på riktigt under en lång tid tänkte att mamman nog var en alternativ varelse som hade hittat sig själv i någon typ av tillbaka-till-naturen-tillstånd. My bad, alltså.) Bästa vännen Ivar är inte lika självklar i Toras liv längre och han berättar inte allt för henne längre. Gamla bekantskaper gör sig påminda igen och Tora fattar ingenting. Ibland fattar hon alldeles för mycket, överanalyserar och övertänker både kommentarer och tröjludd. (Tröjluddet är en självklarhet om du läser boken.)

Just det svåra med att vara ung är så snyggt i den här boken. Är det någonting som är läsvärt är det när  man får läsa om svåra grejer på ett lite snyggt och roligt sätt.

Bok och bild från förlaget.

lördag 18 januari 2014

Scarlet - Marissa Meyer

Del två av Månkrönikan heter Scarlet och handlar alltså om flickan med samma namn, eller Rödluvan som vi känner henne från sagorna. Scarlets farmor har varit aktiv som pilot under olika strider och har blivit en beryktad sådan. När hon försvinner avskriver polisen det som en eventuell olycka eller som ett potentiellt självmord. Scarlet är övertygad om att de har fel och bestämmer sig för att göra efterforskningar på egen hand. Någonting märkligt pågår dock omkring henne och när hon är hotad får hon hjälp från oväntat håll. En fighter som livnär sig på att åka omkring och slåss för pengar blir hennes privata stöd och skydd, men Scarlet kan inte bestämma sig för om hon kan lita på honom eller ej. Hon har all anledning att tvivla, eftersom hans namn är Wolf. Så har vi alltså en Rödluva, en farmor och en varg och sagan kan fortsätta.

Samtidigt rymmer Cinder från sin fängelsecell i Nya Beijing. Hon får också hjälp från oväntat håll i den självupptagne kvinnotjusaren Thorne. Cinder måste undvika att måndrottningen får tag på henne samtidigt som hon måste söka upp den doktor som gjorde henne till cyborg. Spåren leder till en liten stuga på den franska landsbygden och samma stridspilot som är Scarlets farmor.

Det är sagolikt trevligt och jag önskar att jag var mer barn än vuxen. Då hade det här varit helt sjukt bra.

fredag 10 januari 2014

Sunset Park - Paul Auster, eller Paulster som jag kommit att kalla honom

Miles Heller lämnar New York efter det att hans styvbror Bobby dött. Tyngd av skuld och skam efter olyckan (?) orkar han inte med att bo tillsammans med sin far och hans hustru Willa, tillika Bobbys mor.

Han lever ett kringflackande liv och lämnar allt vad konst och litteratur heter, trots att detta har inramat hela hans liv och varit en tydligt utstakad väg för honom sedan barnsben. Istället tar han arbete som snabbmatskock eller, som fallet är när romanen tar sin början, med att städa ut bostäder efter vräkta familjer.

Olika omständigheter gör dock att han återvänder till New York, men han håller fortfarande ett visst avstånd till sina föräldrar och till sin styvmor. Han flyttar in i ett hus beläget i Sunset Park, i en byggnad som blivit utdömd och som en trio med konstnärliga ambitioner har ockuperat. Vräkningshotet hänger hela tiden över dem, men i detta sällskap, med barndomsvännen Bing, med illustratören Ellen samt doktoranden Alice, händer någonting med Miles och han kan långsamt börja nysta upp det som hänt tidigare i livet.

I det läsprojekt som svensklärarna på min skola genomför föll den här boken på min lott. Paul Auster. Eller Paulster som han blev i mitt huvud. Vad ska man säga? Vad ska JAG säga? Boken är inte tjock, men den är tät. Den är inte svår, men läsningen går långsamt. Den innehåller dialog, men inga replikmarkörer. Den är som ett isberg där nittio procent ligger under ytan och jag måste djupdyka för att se vad som döljer sig där under.

Sunset Park är ett USA i miniatyr, men längre än så orkade jag inte analysera berättelsen. Det är dock talande att huset beskrivs som hämtat ur Lilla huset på prärien nedsläppt i ett slumområde och det är således långt ifrån den uppväxt Miles har haft i West Village på Manhattan.

En recensent menar att boken är roligare att analysera än att läsa och jag är till viss del böjd att hålla med. Det finns mycket att ösa ur här. I läsprojektet ingår bl.a. att ge förslag på hur man kan arbeta med den här boken. Vad sägs om tematiska studier?

- Sexualitet: de olika personernas inställning till sexualiteten, den egna kroppen och till partnern. Ge exempel, utred och diskutera. Hur utvecklas personernas inställning till sexualiteten under romanens gång?

- Konsten och den liknande konstnären: Miles är lovande inom litteraturstudier, son till en framgångsrik bokförläggare, son till en framgångsrik filmstjärna, styvson till en litteraturprofessor. Miles umgås med Bing som är musiker med specialintresse för jazz som alla andra överger; med Ellen som är illustratör; med Alice som är doktorand med specialintresse för ett USA färgat av krig och recession.

- Döden. Döden, döden, döden och hur döden påverkar karaktärernas liv i kortare eller längre perspektiv.

- Klass och ekonomi - ett USA i förändring.

- Hem och hemlöshet.

Vad man än föresätter sig att utgå ifrån när man läser den här boken kan man i alla fall vara säker på att det inte är dussinlitteratur man tagit i sin hand. Jag som läsare förstår att det här kan anses vara svårt och bra, i ordens mest positiva bemärkelse, men samtidigt går jag omkring med en gnagande känsla av att jag har missat någonting. Att det där isberget kanske var ännu större, trots att jag försökte dyka så djupt. Snyggt är det, men inte enkelt.

Pojken i resväskan - Lena Kaaberbøl & Agnete Friis

Januari månads bokklubbsbok för min del och den ska avhandlas i kväll. I Pojken i resväskan får vi följa Nina Borg som får påringning av väninnan Karin. Karin ber henne hämta ut en resväska på centralstationen i Köpenhamn och får höra att det är bråttom. Man förstår tidigt att Ninas och Karins relation inte är helt friktionsfri och Nina ger sig iväg för att hämta väskan. Den är tung och otymplig och hon öppnar den inte förrän hon kommer till sin bil, allt enligt Karins instruktioner.

I väskan ligger en liten pojke, utmattad och uttorkad, men fortfarande vid liv. Nina, som är sjuksköterska, tar hand om honom och söker läkarhjälp via sina kontakter, men gör allt i hemlighet och väljer också att inte ringa till polisen. Hon söker istället upp prostituerade som kan tänkas tala samma språk som den lille pojken för att hitta någon som kan hjälpa henne att spåra hans ursprung. När hon söker upp väninnan Karin hittar de henne död och på centralstationen har Nina sett en upprörd man som vandaliserar boxen där hon hämtade väskan. Hela berättelsen är en våldsam jakt på sanningen och en stor summa pengar.

I boken får man också följa pojken Mika, pojkens mamma samt olika personer som är ansvariga för bortrövandet. Man slits mellan att bäva för vad syftet med hans bortrövande var och det ligger nära till hands att tänka på pedofiler och trafficking. Ändå bjuder boken på oväntade vändningar som visar att det finns många marknader som ger en bild av Europas baksida. Dessutom ger romanens slut löften om fler böcker om Nina Borg och den tidsfixering hon lider av.

måndag 6 januari 2014

En Engelsman i Paris - Nicolas Barreau

På pijtmåLe skulle man säga "Men så gullat!" om den här boken. Som utarbetad svensklärare på väg tillbaka till jobbet efter en välförtjänt och efterlängtad semester kan man säga "Halleluja, jag är fortfarande läskunnig!". Som litteraturkritiker kan man säker säga någonting mycket snipigt, surt och pretentiöst om bristen på ekvilibrism vad gäller språket eller djupet på karaktärerna. Jag kan inte bry mig mindre om sådana småsaker utan är kvar i "Halleluja, jag är fortfarande läskunnig!". Läsningen lossnade nämligen aldrig för mig under det här lovet, men den här boken - En Engelsman i Paris - lästes ut på under tre timmar. 

Möt André och Aurélie. André är förläggare och har skrivit en bok som han sålt till det förlag han själv arbetar för genom en annan förläggare som har hand om försäljning i England. Ingen får alltså komma till kännedom om att det är André som är författaren och de två männen ger ut boken under pseudonymen Robert Miller. Författarporträttet föreställer den andre förläggarens bror som inte har någon aning om att boken, som lägligt nog också heter En Engelsman i Paris. En roman som heter likadant som boken i boken, hänger ni med? 

Aurélie har blivit sviken och lämnad av Claude och en polis som får syn på henne på en av broarna i Paris tror att hon ska ända sitt liv genom att hoppa ner i det iskalla vattnet. Aurélie försöker försäkra honom om att så inte är fallet, men han tror henne inte så hon går därifrån. När polisen fortsätter följa efter henne slinker hon in på en liten bokhandel och plockar åt sig en bok skriven av Robert Miller. Hon borde vara hjärtekrossad, men när hon börjar läsa boken inser hon att restaurangen som huvudpersonen besöker är den restaurang hon själv äger och driver och att kvinnan i berättelsen är en verklighetsnära beskrivning av Aurélie själv. 

Andrés och Aurélies vägar korsas när Aurélie vill ha hjälp med att kontakta författaren och sedan är stenen satt i rullning. André förälskar sig naturligtvis i Aurélie medan hon bara har ögon för författaren. I vartannat kapitel får man följa förvecklingar, dråpliga sammanträffanden och rökande 85-åringar på kyrkogårdar. 

Hamnar boken på min tio-i-topp-lista? Nej. Var den bra och trevlig att läsa? Bien sûr! C'est tout. 

Nej och åter nej - Nina Lykke

Månadens bokklubbsbok är Nej och åter nej , av Nina Lykke. Är den hysteriskt rolig? Ja. Är den svart och cynisk? O, ja. Är den ett lyckopi...