onsdag 27 augusti 2014

Allt som är - Janne Teller

För mig är Janne Teller framför allt författarinnan som skrev Om det var krig i Norden. När jag åter gör mig bekantskap med henne är det i novellsamlingen Allt som är.

I åtta noveller presenteras olika människoöden i ett modernt samhälle: identitet, frustration, gränssökande, gränsdragande... Den unge mannen som sitter i polisförhör efter att ha misshandlat en annan - frågan varför är oklar - tycker att motivet är självklart, men omvärlden kan inte förstå. Finns det ens något att förstå? Novellen heter Varför.

I Gult ljus förföljer mig en känsla av underliggande obehag. Sonen som upptäcker att pappan gör något fruktansvärt får till följd att han måste rädda sig själv och sina syskon - men till vad? Sådant som inte har hänt ännu ligger som ett hot och i strävan efter en bättre framtid gör pojken vad han tror att han måste.

Upplevelsen i novellen Den turkiska mattan är så jobbig! Flickan ser sin pappa förhandla om priset på en turkisk matta under en semester. Hon förstår inte deras sätt att tala till varandra, pappan och försäljaren, men båda tycks veta hur de ska agera. Försäljaren bjuder på te och pappan tar i hand för att avsluta förhandlingarna. Sedan säger pappan att han bara skojar och försäljarens ansikte rasar. Skammen hos den lilla flickan bränner så mycket att den färgar av sig på läsaren.

Janne Teller berättar på så många olika sätt: rasande, maniskt, skamset, räddhågset... De här berättelserna snurrar omkring i huvudet flera varv efter avslutad läsning.

Bok och bild från förlaget.

måndag 25 augusti 2014

Cress - Marissa Meyer

Efter Cinder (Askungen) och Scarlet (Rödluvan) är det nu dags för Cress (Rapunzel) att få sin saga omdanad till att utspela sig i ett framtidssamhälle med cyborger, flygande skepp och stora samvälden.

Cress har trotsat drottningen och som straff är hon satt som fånge i en satellit som snurrar i omloppsbana runt jorden. Tack vare att hon är en av världens bästa hackare klarar hon av att ta kontakt med ett speciellt skepp, på vilket Cinder, Wolf, Scarlet och Thorne befinner sig. Hon behöver räddas från sitt stålfängelse, men i övrigt klarar hon sig alldeles utmärkt på egen hand. Hon är inte lika stark som sina föregångare Cinder och Scarlett och dessutom har hon utvecklat en senpubertal förtjusning i Thorne, om vilken hon är beredd att tro enbart gott om.

Det drar ihop sig till världskrig och efter det att den här samlingen människor har kommit ifrån varandra och hittat varandra, även om någon blivit tagen till fånga och placerad på månen, utlovas nu en rafflande fortsättning. Här finns en länk till hemsidan som räknar ner antalet dagar, timmar, minuter och sekunder till dess nästa bok, Fairest, kommer ut.

Jag har läst den här boken på engelska och det går hur bra som helst, trots att jag alltid tror att det ska vara snudd på omöjligt. Jag är barnsligt förtjust i den här typen av böcker, just för att jag alltid har gillat sagor. Underbart tidsfördriv.

lördag 23 augusti 2014

Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

I Chimamanda Ngozi Adichies roman  Americanah konstaterar huvudpersonen Ifelmu att hon aldrig var svart förrän hon kom till USA. Med tanke på att hon härstammar från Nigeria är det ett uttalande som kan verka märkligt, men Adichie tar god tid på sig att utreda hur det kan komma sig.

Ifelmu och Obinze träffas som unga i ett Nigeria som inte kan erbjuda mycket: lärarna på universitetet får inga anslag för forskning och deras löner fryser inne. Elektriciteten kommer och går.

När Ifelmu får ett stipendium för att studera vid Princeton i USA åker hon före, men har tillsammans med Obinze planerat att ses där. När han vägras inresetillstånd tar deras liv olika vändning. Ifelmu lär känna ett Amerika som inte motsvarar hennes förväntningar och insikten att hon är svart gnuggas in i henne oavsett vilka situationer hon hamnar i. Olika händelser leder till att Ifelmu slutar höra av sig till Obinze och han förstår inte vad som har hänt eller vad han har gjort.

Obinze vistas som illegal invandrare i England ett tag, men deporteras efter en tid tillbaka till Nigeria. Där träffar han en kvinna som blir hans fru, de får barn och han gör karriär genom fastighetsaffärer som inte är helt rumsrena. När Ifelmu en dag hör av sig måste allt som hänt sedan de senast hörts av komma upp till ytan och de lär känna varandra på nytt, nu som vuxna och med många erfarenheter med sig i ryggsäcken.

Det är svårt att säga vad den här romanen handlar om, för den måste upplevas. Det är en kärlekshistoria, både mellan de unga tu och till Nigeria. Det är också en samtidsskildring av ett USA som säger att rasismen och rasfrågan är något som hör historien till, men som samtidigt är lika medveten om den fortfarande. Romanen är en massa annat också och det är svårt att ta in allt. Den är tät och händelserik, samtidigt som den är riktigt långsam och detaljerad. Det är omöjligt att skumläsa. Det slutar med att jag måste gå tillbaka för att försöka bena ut vad som har hänt.

I USA startar Ifelmu en blogg där hon anonymt bloggar om ras, och bloggen blir snabbt framgångsrik. "Om att förstå Amerika för en svart icke-amerikan" lyder en vanlig fras och sedan levereras insiktsfulla och träffsäkra iakttagelser av sådant som ingen vill tala om högt. Ett bostadsområde som kallas mixat av mörkhyade innebär 40% svarta. Ett mixat område för vita innebär att det bor 9% mörkhyade där. Når siffran 10% så flyttar de vita. En afroamerikan är aldrig föremålet för skönhetsvård eller modereportage. Hårkurer ska säljas in hos människor som inte har afrokrull. Håret är en genomgående symbol i boken och är väl värd att läsas enbart utifrån detta perspektiv. Ett annat perspektiv: I samma stund som Ifelmu stiger ner på nigeriansk mark upphör hon att vara svart igen.

Efter avslutad läsning slår det mig: hur kan en bok om en nigeriansk kvinna som levererar sin syn på det här sättet trollbinda en snart medelålders kvinna bosatt i norra Sverige? Kanske är det det allmänmänskliga och den rappa tonen, men det är så mycket mer också.

torsdag 21 augusti 2014

Gregor - blodets förbannelse, Suzanne Collins

Gregor måste bara ner för ett rådsmöte. Det ska gå snabbt och han måste ta Boots med sig, för annars riskerar landet Regalia att råka ut för tråkigheter.

Nå, det går inte snabbt. Ingenting går som det ska, faktiskt, för Gregors mamma följer också med och senare visar det sig att de inte kan åka hem. När Gregor förstår att han i allra högsta grad är huvudperson i ytterligare en profetia sammanfaller det med att han får reda på att hans fladdermus Ares är svårt sjuk i en mystisk pest som inte går att bota. När även hans mamma insjuknar och riskerar att dö tvekar han inte, utan beger sig ut på sökandet efter boten.

För tioåringen är det här oerhört spännande och Suzanne Collins drar sig verkligen inte för att ha ihjäl sina karaktärer. Det är lite jobbigt, både för mig och sonen, men inte lika jobbigt som att inse att pesten är framtagen för att användas som en typ av biologiskt vapen i krigsföringen mot andra varelser - raser. Motsättningarna mellan de olika arterna och sättet de regerande, de människoliknande regalierna, håller andra - gnagare, råttor, möss, myror, i schack genom att skära av deras tillgångar till vatten och förnödenheter ger en samtidspolitisk kommentar som jag inte var riktigt beredd på.

Ett riktigt snyggt drag är de korta passagerna i varje bok som gör att Gregors förhållande med grannfrun Mrs Cormaci djupnar. Hon ställer frågor, hjälper honom, förstår att någonting pågår och hon menar väl. Det är mycket tack vare denna vänskapsväv som jag vill läsa de kommande delarna.

Nu är resten av bokserien beställd så att vi kan läsa om hur det går för Gregor. Det här är fantastiska högläsningsböcker, både för barn och vuxna.

Jag beställer böckerna från Glansholms: bra priser och överlägset bäst service.

tisdag 19 augusti 2014

Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson

Bok två om Leo Junker tar sin början i ett vinterstormigt Stockholm, natten till Lucia. En forskare hittas död i en gränd och enda vittnet är en sexårig pojke. Pojken kan inte ge några närmare detaljer för att hjälpa polisen med utredningsarbetet, men Leo Junker upptäcker snart att en tredje person förutom mördaren har befunnit sig på mordplatsen.

Utredningen för polisen in på olika områden: det utredningstekniska arbetet krockar med forskaretiken, för hur ska källskyddet bevaras om polisen behöver veta namnet på personen som kanske vet något? Högerextrema grupper ligger i konflikt med vänsterreaktionära och när fanatiker finns på båda sidor finns det ingenting som är självklart.

Leo Junker som person är lika intressant som fallet han är kopplad till. Som aktiv i tjänst får han inte äta de mediciner han anser sig behöva. Om den klassiska detektiven i andra sammanhang har problem med alkohol och auktoriteter så är Junker mer svensk i sin problematik. Det är upplyftande, faktiskt, och lite spännande.

Välskrivet är det också och jag tycker att Christoffer Carlsson har mognat i sitt författarskap. Det finns inga lösa trådar, utan berättelsen är snarare att likna vid ett hårt hopsnört nystan. De eventuella tåtar som finns kvar lovar bara att det kommer en fortsättning för Leo Junker. Beskrivningen av det svenska samhället är välgjord och oerhört detaljrik, speciellt när grupper med politiska förtecken presenteras. Det är inte bara mordoffret och polisarbetet som står i fokus, utan lika mycket gärningsmannen och samhället som har svikit de svaga. Det är precis det här som gör att jag tänker på Christoffer Carlsson som arvtagare till de fenomenala Sjöwall/Wahlöö.

Har gått att läsa som följetong i DN och finns att köpa här och här
Bok och bild från förlaget


Nej och åter nej - Nina Lykke

Månadens bokklubbsbok är Nej och åter nej , av Nina Lykke. Är den hysteriskt rolig? Ja. Är den svart och cynisk? O, ja. Är den ett lyckopi...