söndag 28 juli 2013

Jacobs värld - Jodi Picoult

Jodi Picoult har skrivit sin bästa roman hittills om du frågar mig, Jacobs värld. Jacob är diagnostiserad med Aspergers och har därför sina egenheter. Han färgsorterar sina kläder efter regnbågens färger, men undviker färgen orange, tycker inte om kläder med lappar eller knappar, ser samma program (Crimebusters) varje dag 16.30, tycker inte om beröring, undviker ögonkontakt, kan inte läsa av sociala koder och förstår inte bildliga uttryck. Till sin hjälp i sitt vardagsliv har han mamma Emma och brodern Theo, vars vardag rutas in av Jacobs rutiner. Jacob får t.ex. alltid duscha först och har en färg på maten beroende på vilken veckodag det är.

Jacob är förutom detta dessutom besatt av brottsplatser och har lärt sig allt om fingeravtryck. Han har skapat en egen anordning för att lyfta fingeravtryck och tjuvar åt sig olika föremål för att pröva på sina färdigheter, inte minst till Theos stora förtrytelse. Med sin polisscanner händer det till och med att han cyklar iväg till en brottsplats när han hör ett larm. Polisen kör iväg honom, men Jacob får kontakt med en utredare, Rich, när han faktiskt hjälper polisen att klara upp ett brott.

Ytterligare en viktig person i Jacobs värld är assistenten Jess, som övar Jacob i vardagliga situationer som att småprata, hantera konflikter och att förstå bildliga uttryck. Att hålla sig i skinnet skulle Jacob utan hennes hjälp tolka bokstavligt och därför nypa sig i huden. Allt kompliceras dock när Jess hittas död och allt tyder på att Jacob hade någonting med hennes död att göra. Då kopplas advokaten Oliver in och en sida av rättsväsendet, den som visar att det är viktigare att döma någon än att ta hänsyn till en persons handikapp, målas upp.

Alla kommer till tals i den här boken. Mamma Emma berättar hur det är att ha en autistisk son och hur hon misstänker att barnvaccinationerna har någonting med störningen att göra. Brodern Theo berättar hur det är att inte kunna ta hem kompisar och att bli "guilty by association", både socialt och senare rättsmässigt. Den oerfarne advokaten Oliver spelar med och är skönt öppensinnig inför sin klients speciella natur. Utredaren Rich är skeptisk till Jacobs person och tycker mest att hans beteende pekar på att han är skyldig. Just detta, skiftet av berättarperspektiven, är bokens stora behållning. Det är oerhört skickligt gjort att beskriva samma skeende ur flera personers synvinklar, och Jodi Picoult hakar i de olika perspektiven så att de blir som en kedja genom hela berättelsen.

Upplösningen är intressant, med ett slut som både förvånar och förbryllar, och boken är verkligen läsvärd. Min man, som har arbetat med just aspergerelever, började läsa boken efter det att jag i stora drag berättat vad den handlade om. Han tittar upp nu och då och berättar hur hans elever resonerade och uppförde sig, så det borde ju vara ett kvitto på att det är trovärdigt och intressant.

Utgiven av Lind & Co och här kan du läsa en annan recension.

lördag 20 juli 2013

Farlig förmåga - Jessica Spotswood



Cate, Maura och Tess är systrar i ett sekelskifte där kvinnor är speciellt utsatta, eftersom de när som helst och på vilka grunder som helst kan bli anklagade för att vara häxor. Det stora problemet för systrarna ligger i att de faktiskt är häxor. Cates hela liv går ut på att uppfostra systrarna, dölja och lära dem hantera sina förmågor, samtidigt som dagen för hennes tillkännagivande närmar sig. Samhället styrs av ett brödraskap som predikar kvinnans underordnande, hennes oklokskap och hennes bräckliga sinne. När hon fyller sjutton måste hon därför göra ett tillkännagivande där hon berättar om hon ska gifta sig eller gå med i en systerlig orden där hon förväntas tjäna samhället.

Cate står inte utan giftaserbjudanden och när barndomskamraten Paul friar borde hon vara lycklig. Giftermålet skulle innebära stor frihet och dessutom en möjlighet att se världen. Dessutom tycker Paul om henne och de skulle säkert få det bra tillsammans. När Cate blundar ser hon dock bara Finn framför sig - bokhandlarsonen som oväntat påverkar henne starkare än hon kan hantera. Hennes magiska förmågor slår bakut och orsakar sådana förvandlingar av omgivningen att inte ens systrarnas samlade krafter kan trycka tillbaka förtrollningen.

När hotet om häxanklagagelserna hela tiden hägrar gör det att alla försöker undvika att göra misstänkta handlingar. Därför blir Cate minst sagt förvånad när hon upptäcker att det finns fler av hennes sort och mycket närmare än hon någonsin skulle kunna tänka sig. Det finns också en profetia som säger att systrarna är hotade och att någon av dem kommer att göra någon av de andra illa... Det känns för systrarna otänkbart, men under de pressade förhållandena kan vad som helst hända.

Naturligtvis slutar det så spännande att jag knappt kan bärga mig till dess del två kommer ut. Ändå är inte den här boken, Farlig förmåga, alldeles enkel. Det finns en skön nivå på språket som utmanar och som knyter associationer till långt mycket vidare begrepp än vad som faktiskt nämns. Det är snyggt, tycker jag, och jag tänker då och då att boken både underhåller vana läsare, samtidigt som den utmanar den mer ovane. Systrarna är pryda och vaktar sitt goda rykte, samtidigt som de brännande heta känslorna en tonåring känner beskrivs så bra att man själv får fjärilar i magen. Klassikerna i bokväg nämns, varningar för litteraturens (den romantiska) påverkan uttalas och de kvinnliga dygderna (sömnad, språk och musicerande) framhålls. Bra. Möcket, möcket bra.


Bok och bild från förlaget. 

torsdag 18 juli 2013

Nemesis - Josephine Angelini

Helenas tidigare beslut och handlingar har lett till att gudarna har kunnat lämna Olympen och trots att hon grämer sig över detta förstår hon också att hon har blivit manipulerad. När det drar ihop sig inför den sista striden släpps alla krafter lösa och samtidigt som gott står mot ont är det lika tydligt att gråskalan är svår att förhålla sig till. Det är just den här gråskalan som gör den här boken, eller hela trilogin för den delen, intressant. Jag kan inte avslöja vad som händer med de olika karaktärerna, men deras öden är verkligen inte antingen eller utan bitterljuva i de flesta fallen. Man kan till exempel förlora någon utan att den personen dör och i andra fall finns det andra hinder som verkar oöverstigliga.

Det är blodigt, romantiskt, skrämmande (våldtäkt!) och samtidigt humoristiskt i denna avslutande del, Nemesis.

Det kan låta hur supertöntigt som helst med en berättelse om unga vackra människor som föds som arketyper, bundna att återupprepa historien med blodshämnd, uppror mot sina föräldrar och uppfyllande av profetior. Det är inte töntigt alls, utan tvärt om spännande och läsvärt. Visst är den här trettiofemåriga hjärnan lite i äldsta laget för att fullt ut ta till sig historien om Helena och Lucas, men som svensklärare (med ett i vanliga fall rätt svalt intresse för den grekiska gudavärlden) ler jag och hoppas att någon tonåring med vurm för söta kärlekshistorier ska hitta en stunds njutning i den här bokserien.

fredag 5 juli 2013

Blunda och hoppa - Sarah Dessen

Den här boken kan verka vara av det slag som det går tretton på dussinet av, men inget kan vara mer fel. De tre tidigare böckerna av Sarah Dessen är ganska lika varandra, men den här sticker ut och gör det på rätt sätt. Den är lite svartare, lite vuxnare och lite bättre. Bara en sådan sak att den handlar om sommaren efter high school. Lysande! Det behövs fler böcker om post gymnasium. Lysande #2: att huvudkaraktären, Remy, avverkar pojkvänner och dejter på löpande band och utan skam- eller skuldkänslor. Super gör hon också emellanåt, så hellylleamerikanskan lyser med sin frånvaro och det är just helylletjejen man mött i Dessens tidigare böcker.

Kanske är det inte så underligt att Remy är skeptisk när det kommer till kärlek. Hennes mamma är inne på sitt femte äktenskap och har överlåtit all planering och alla detaljer åt den strukturerade dottern med det välsmorda munlädret. Hon är en stenhård förhandlare och får in priser och offerter som hon antar eller förkastar. När hon arbetar extra i en skönhetssalong tar hon ingen hänsyn till de rika och mäktiga som förväntar sig specialbehandling, utan kan tvärt om ställa hårda krav för att sedan avsluta telefonsamtalen abrupt.

Tillsammans med tjejkompisarna Jess, Lissa och Chole diskuterar Remy livet, kärleken eller bristen på den samtidigt som de dricker cola i olika varianter på en bilhuv. Skönt amerikanskt. Livet är ordnat för Remy. Hon har listor som prickas av och rutiner som följs, oavsett om det gäller att städa sitt rum eller att göra slut med killar. Men så möter hon Dexter. Eller, kanske ska man säga att han möter henne. Han är allt det där som hon inte är: oordnad, betalar inte räkningar i tid, knyter inte sina skosnören och stoppar inte in skjortan. Han lever bohemliv i en fallfärdig kåk och delar huset med sina bandkompisar. En hund med loppor finns också med och Remy är återigen skeptisk. Å andra sidan, intalar hon sig, ska hon ju snart åka till andra sidan kontinenten när hennes tid vid anmärkningsvärda Stanford ska ta sin början. Lite roligt kan ju ha det med Dexter innan det är dags att skiljas åt. Det är bara det att Dexter inte visar sig vara som andra killar och då gäller inte de vanliga reglerna som Remy är van att följa.

Sommarläsning när den är som bäst. Den här har jag haft i handen när jag läste på stranden, när jag vände plättar åt barnen, när jag drack kaffe i lusthuset och när jag väntade i bilen utanför affären. Sarah Dessen är en mästarinna när det kommer till att ge läsaren fjärilar i magen och klumpar i halsen.

Bok och bild från förlaget.

torsdag 4 juli 2013

Edward Tulanes fantastiska resa - Kate DiCamillo

Edward Tulane är en vacker porslinskanin som omges av vackra saker. Han ägs av en flicka som börjar bli lite för stor för att ha med sig en kanin vart hon än går, men flickan, som heter Abilene, älskar sin kanin högre än allt annat. Problemet är bara att Edward inte älskar. Han är tvärt om ganska självgod och lyssnar uttråkat till samtalen kring middagsbordet. Han tycker ofta att han är förmer än andra, inte minst när det gäller andra leksaker i det fina huset, och därför är det till en början svårt att tycka om den här kaninen.

Abilenes mormor Pellegrina brukar inte berätta kvällssagor för Abilene, men en kväll gör hon ett undantag. Sagan hon berättar handlar om en självgod liten flicka som inte kan älska och vilket öde som därmed väntar den flickan. Sedan vänder sig Pellegrina mot Edward och viskar: - Du gör mig besviken.

Sedan börjar Edwards resa, som inte alls är särskilt fantastisk till en början, när Abilene tappar honom i vattnet under en kryssning. Därefter räddas Edward av en fiskare, han slängs på soptippen och hamnar i händerna på en luffare innan han används som fågelskrämma. Därifrån räddas han av en liten pojke som lämnar över Edward till en sjuk liten syster innan hans färd fortsätter igen. Liksom Edward börjar jag, och kanske ännu mer snart nioåriga sonen, att fästa sig vid de olika kaninägarna. Det är sorgligt när en ägare försvinner och det gör ont i hjärtat när en berättelse avslutas. Det gör också ont för Edward och han står snart inte ut med sina stora känslor. Han undrar vad det är för mening att lära sig att älska när det tar så ont när hjärtat brister.

Jag kan naturligtvis inte tala om hur det här slutar, men när vi hade haft högläsning fram till det tjugotredje kapitlet sade jag god natt till sonen och satte mig för att läsa ut boken. Jag var tvungen att få veta hur det skulle sluta och det slutar med tårar, i alla fall för egen del. Det är märkligt det där. Slutet är bra, rent utav tillfredsställande, men det ligger samtidigt en sorgsenhet över historien som vävts ihop. Den här fantastiska berättelsen fångar någonting som förekommer i det verkliga livet, men som många barn inte har hunnit uppleva ännu. Även om jag inte har upplevt det för egen del så har jag ju sett många i min närhet som resonerar precis som Edward, att det är ingen idé att fästa sig för mycket vid någonting, eftersom ingenting är bestående. Precis när Edward tänker så är det någon annan, mycket lik Pellegrina, som återigen upprepar orden: - Jag är besviken på dig.

När de här orden yttras, både första och andra gången, är det någonting som klickar till i mig. Det finns en styrka i just de orden. Att vara ledsen eller arg är en sak, men besvikelse kan svida ännu mer. Det är så snyggt berättat! Som litteraturvetare har jag stött på genren pikareskroman och detta är en sådan. I en pikaresk har vi en huvudperson som binder ihop flera olika berättelser, eller i det här fallet realistiska sagor, till en helhet. Han rör sig mellan olika samhällsklasser och tonen är lätt kritisk eller moraliserande.

Kanske är det tidigt att läsa den här boken för en snart nioåring, men den var minst lika givande för mig! Jag tror att vi kommer att läsa om den här berättelsen när pojkarna blir äldre. Det finns så mycket att diskutera och berättelsen ger en öppning för föräldrar och barn att prata om både kärlek och om sådant som gör ont.

Illustrationerna av den fantastiske Bagram Ibatoulline är väl värda att stanna upp vid och jag tog mig tid att googla andra av hans verk. Titta här till exempel.

Utgiven av Kabusa.

Makten - Naomi Alderman

Vad skulle hända om maktbalansen i världen förändrades? Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, vilket även sätter villkoren för hur...