söndag 14 maj 2017

Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood

Margaret Atwood skrev Tjänarinnans berättelse redan 1985 och det här vältummade exemplaret från bibliotekets magasin är tryckt i svensk översättning 1986. Aldrig har väl en berättelse varit lika aktuell nu som då den skrevs, eftersom parallellerna till vår tid, 2017, är så träffande och exakta.

Läsaren får följa Offred. Namnet fick mig först att tänka symboliskt, att det var någon som blev offrad och det är visserligen så, men det speglar också ofriheten hos de kvinnor som står i centrum. Jag kommer snart till varför. I en nära framtid har miljöförstöring och vårdslösa attityder till preventivmedel gjort större delen av jordens befolkning sterila. Ingen talar om mannens infertilitet, eftersom den styrande gruppen i samhället har blivit ett gammaltestamentligt patriarkat. Problemet ligger alltså hos kvinnan och berättelsen om Jakob och Rakel blir central, bland annat som textläsning innan samlaget ska ske. Mannen i huset kallas Anföraren och hans hustru, den icke fruktbara, får sätta sitt hopp till tjänarinnan att föda fram ett barn åt sin make. Likt mosebokens beskrivning får hustrun sitta bakom tjänarinnan medan maken genomför samlaget (även om Offred inte kan förlika sig med det ordet) och om allt går väl får hustrun nio månader senare sitta bakom tjänarinnan och imitera födslovärkarna så att det barn som kommer ut i alla avseenden kan anses vara hennes.

I en infertil värld blir de fertila kvinnorna alltså tagna som avelsslavar med en enda samhällsuppgift: att bli havande och se till att den regerande klassen kan överleva. Om du inte sköter dig eller om du blir oanvändbar skickas du till kolonierna, vilket oftast innebär en snabb men smärtsam död.

Åter till namnen. Tjänarinnorna blir uppkallade efter mannen i huset, alltså Of-Fred, om mannen heter Fred, eller Ofglen om mannen heter Glen osv. Därför kan en tjänarinna en vecka heta Ofglen för att i nästa heta Ofglen men se helt annorlunda ut om hon har blivit utbytt. De är som djur, som avelshonor, namngivna men identitetslösa, samtidigt som värdet enbart ligger i deras fruktbara kroppar. Om kvinnan inte blir gravid pekas aldrig finger mot mannen, även om kvinnorna (och vissa män också för den delen) ser till att ha lösningar på alla problem.

Som i alla andra dystopier är samhället övervakat och säkraste sättet att överleva är att tjalla på andra. Ingen vet vem de kan lita på och ingen vill bli pekad på, inte av någon anledning. Samtidigt är törsten efter närhet stor, för som Offred säger så är det ingen som dött av för lite erotik, men ingen överlever utan kärlek. Kärlek har hon haft, Offred - som egentligen heter June, men det namnet får aldrig yttras och ska helst glömmas - men har skiljts åt från både honom och sitt barn. De fick inte fortsätta leva tillsammans eftersom hennes man hade varit gift tidigare och enligt de bibliska berättelserna är det en synd. Andra synder som straffas är att inte omvända sig till tron, att vara könsförrädare (homosexuell), att vara abortförespråkare eller att engagera sig politiskt, men också mycket annat. Straffen var tidigare öppna, men efter en tid vet ingen vad de kan bestraffas för eller hur straffen kan gå till. Det är ett effektivt sätt att hålla ett samhälle i schack.

Varför är då denna berättelse aktuell? Ja, det beror inte bara på att HBO har gjort en nyproduktion där vissa uppdateringar har gjorts, t.ex. att June och hennes man straffas för att han är mörkhyad. Rasbegreppet vävs alltså in, medan boken mer betonar 1980-talets AIDS-epidemi. Den är också aktuell eftersom den berättar om sådant som blivit verklighet under slutet av 1900-talets och början av 2000-talets krigsterror med våldtäktsläger där kvinnornas situation i det närmaste är identiska med de tjänarinnor som beskrivs i The Handmaid's Tale.

I slutet av romanen finns ett sista kapitel som kallas "Historiska kommentarer", där ett fiktivt symposium år 2195 i juni (!) - hon heter ju June - utreder om manuskriptet Tjänstekvinnans berättelse (jo, det kallas så) kan vara autentiskt. Jag kan inte avslöja mer, men det här är så bra. Nyutgåvan kommer under hösten 2017, så om ni inte kan vänta till dess får ni be biblioteken leta fram romanen redan nu - och se för all del filmatiseringen också, för den håller hög klass.

Språket i den svenska översättningen är fantastiskt, faktiskt så bra att jag var tvungen att googla translatorn. Det visade sig vara Maria Ekman, dotter till Eyvind och Cilla Johnsson, och hon har många titlar på sin meritlista. Jag är full av beundran och hoppas att hennes formuleringar får följa med in i nyutgåvan när den kommer!

Not till bilden: i exemplaret jag har lånat har en bibliotekarie någon gång i fordom alltså tagit sig tiden att klippa ut en recension och klistrat in den på bokens sista sida.

Makten - Naomi Alderman

Vad skulle hända om maktbalansen i världen förändrades? Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, vilket även sätter villkoren för hur...