June och Day har lyckats fly från Los Angeles under dramatiska former och i
Prodigy, den andra delen i trilogin, anses June vara Republikens största fiende medan Day antas vara död. De söker hjälp hos Patrioterna som genast ser fördelarna med att få med sig de före detta Förenta Staternas största upprorsmakare. De utnyttjar att Day rapporterats vara död och ser bl.a. till att bygga upp hans sargade kropp. Hans knä opereras med den nyaste tekniken och de informeras om Patrioternas stora planer på att ta död på den nya Elektorn, Anden. June är ambivalent, eftersom hon känner Anden och har svårt att vara den som ska orsaka hans död. Hennes tidigare blinda lydnad till Republiken ligger kvar, även om hon har förstått att det är ett system som inte kan fungera i längden.
Kärlekshistorien mellan June och Day utvecklas, men inte enbart åt ett håll. Slitningar uppstår, både när Tess visar sig och när June måste infiltrera Andens närmaste krets. Samtidigt får Day reda på något om sig själv som gör att han drar sig bort från June.
Recensionerna av
Prodigy gör gällande att berättelsen är lika underhållande som första delen, men för mig blir det inte riktigt så. Visst är det
spännande och de dystopiska dragen med ödelagda nationer, polarisar som har smält och nya livsvillkor som skulle vara omöjliga i vår dag i dag, höjer underhållningsvärdet. Själv har jag hakat upp mig på att de unga tu bara är femton år gamla, för de verkar mycket äldre. Självklart ska jag läsa sista delen, men mest för att jag vill veta hur det ska sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar