Champion, den sista delen i Legend-trilogin, knyter ihop äventyret som handlar om Day och June. Det råder vapenstillestånd mellan Republiken och Kolonierna och det finns en försiktig tillförsikt till den nye elektorn Anden. Day hyllas som hjälte och June gör karriär inom politiken, sin unga ålder till trots. Day har lämnat henne under förespeglingen att söka vård för sin yngre bror Eden, men det är i själva verket han själv som behöver vård. Han är döende i en sjukdom som bryter ner honom och han vill bespara June den smärtan. Dessutom vet han att hon skulle avstå hedersuppdraget som Anden har erbjudit henne och vill inte att hans tillstånd ska avgöra vad hon beslutar sig för. June känner sig dock mycket förvirrad över hans avståndstagande och misstänker att det är någonting han inte har berättat för henne.
Det är fart och fläkt genom hela boken och de två huvudpersonerna, som kommer till tals i jag-form i vartannat kapitel, väver ihop den här historien på ett bra sätt. Allt är inte gulligt, även om naaaaw-faktorn stundvis är hög. De är modiga, trotsar sina egna rädslor för att slåss för en högre sak, värnar om sina kära och är beredda att offra sina liv för andras skull och det ger resultat. Dock inte utan uppoffringar. June får under ett intressant besök i Antarktis (där hon med hjälp av glasögon som översätter deras språk och som projicerar bilder samt ger plus- eller minuspoäng för olika typer av uppförande) får veta allt om USA:s historia, från grundandet till splittringen. Detta höjer underhållningsvärdet och placerar boken på en hög poängskala i dystopirankingen. Kanske kommer den här informationen lite väl sent i läsarens ögon, men bidrar i alla fall till den helhetsbild som i alla fall jag har längtat efter.
Pesten bryter ut, nu i en muterad form, och gör att fredsfördraget håller på att gå om intet. Det visar sig att Eden - och överraskande nog, June - är pusselbitarna som saknas för att tillverka ett tillfredsställande motgift. Samtidigt utför Day ett saftigt kamikazeuppdrag som han mot alla odds överlever. Svårt skadad håller han på att lämna jordelivet och June ber till högre krafter om att hon är beredd att göra vad som helst - utstå vad som helst - bara han överlever. Vilket han gör, men till ett högt pris. Day ligger i koma i fem månader och när han vaknar upp är de senaste två åren utraderade ur hans minne. Han kommer således inte ihåg någonting som har med June att göra och hon inser att hon har blivit bönhörd. Hon har en möjlighet att inte orsaka Day någon smärta (eftersom hon på sätt och vis var delaktig i mordet på hans familj) och hon lämnar honom.
En liten epilog hjälper läsarens brustna hjärta att läka, för i ett hopp tio år fram i tiden, korsas Days och Junes vägar igen och han förstår, utan att minnas, att det är någonting speciellt med henne. Det slutar med att de fattar varandras händer och presenterar sig för varandra och sedan får jag som läsare tänka mig den ljusnande framtid som kan vara deras. Jag nöjer mig med det och sammanfattar trilogin som läsvärd och underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar