Revolten är inledd och Lotsen presenterar sig. För den som inte är införstådd kan det här vara svårt att förstå, men trots att jag själv har läst de andra böckerna och tyckt mycket bra om dem, har jag svårt att inledningsvis veta vilka trådar jag ska komma ihåg att följa. Samfundet faller och Revolten innebär stora förändringar. Cassia har kommit ifrån både Ky och Xander, men de arbetar alla mot samma mål. Dessa tre har inte samma motiv att utgå från, men det räcker för att allt arbete ska gå att genomföra.
Lotsen övertygar inte Cassia lika mycket som hon hade trott att han skulle göra. När en första våg av pest bryter ut undrar hon om det är Samfundet eller Revolten som ligger bakom. När människor tillfrisknar andas samhället ut för en kort stund, men när pesten dyker upp igen - nu i en muterad version som ingen varit förberedd på - står alla handfallna. Cassia har en gnagande känsla av att hon sitter inne med svaret på hur gåtan kan lösas och hennes farfars ord dyker gång på gång upp i hennes minne. Hon är medveten om att hon har svalt en röd kapsel, dessutom mer än en gång, och nu måste hon komma ihåg sådant hon har tvingats att glömma.
Mitt i detta inferno, där strider och sjukdom sprids utan kontroll, fortsätter också triangeldramat mellan de tre vännerna. Alla tycker om varandra, de till och med älskar varandra, men när det kommer till kritan och de måste välja väg måste också någon bli sårad. Jag kan naturligtvis inte berätta hur det går, men jag tycker att det lite bitterljuva slutet är en passande avslutning på den här bokserien.
Det enda jag har emot den här trilogin är omslagen. Man ska inte döma boken efter omslaget, men säg det till en sextonårig pojke. Omslagen är på sätt och vis lysande i avseendet att tjejen på bilden i första boken befinner sig i en bubbla, att hon i del två har slagit hål på bubblan och att hon i den tredje har krossat den och ser ut att vara på väg bort. Det säger en hel del om berättelsen i sig, men tyvärr hjälper det mina gymnasister föga. Jämför med Hungerspelen, eftersom så mycket i berättandet kan speglas i dessa båda, så tror jag att man har tagit ett klokt beslut att låta omslagen vara mer dramatiska med mörka färger och eldinslag. Då spelar det inte lika stor roll att huvudpersonen fortfarande är en tjej med ett nästan övermäktigt uppdrag att utföra. Den här trilogin förtjänar ett bättre öde än att bara läsas av sådana som inte tar sig förbi pärmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar