Lex är inte bara skoltrött, gymnasist på sitt tredje år som hon är, utan verkar ha drabbats av en typ av livsleda, sina unga år till trots. Hon är fortfarande tonåring, men ser framför sig hur vuxenlivet bara innebär arbete som förutsättning för konsumtion för att i sin tur säkra en nationell tillväxt. Stora tankar för en nittonåring, särskilt när de ställs i kontrast till mammans uppmuntrande tillrop. Mamman som går på zumba och tar med Bruno hem därifrån. Det dröjer inte länge förrän Bruno flyttar in på riktigt och påbörjar sin lärakänna-fas. Lex motarbetar honom intensivt, men detta verkar bara göra honom ännu mer taggad att komma henne in på livet.
Sedan är jag inte säker på vad som händer, eller snarare hur det händer, men Lex måste sätta Bruno på plats. Det har en hel del att göra med att Bruno inte betalar någon hyra och att han skriver ungdomsromaner med beklämmande liten utgivning samtidigt som det också handlar om att Lex pappa sitter i fängelse och lever för dotterns besök. Det har också att göra med att Lex klasskompis, den omåttligt populära Miranda, bloggar om oväsentligheter samtidigt som Lex provoceras av lärarnas eviga litania om att ungdomar "måste odla sina entreprenöriella egenskaper".
Det är här det blir så snyggt alltihopa: Lex, som är emot allt som är mainstream, startar en blogg som innehåller allt det som andra vill läsa om. På bloggen, som för övrigt heter Själens sår, skriver hon på ett sätt som berör, som känns aktuellt och som gör att bloggläsarna förändras utifrån hennes åsikter. Effekten blir hisnande och genomslaget är ett faktum. När hennes bloggaralias Maya måste börja visa sig ute klär Lex ut sig till oigenkännlighet och spelar ut både sina svåra och sina otillgängliga sidor, ensamt eskorterad av bästa kompisen Jonathan. Att det går snabbt från bloggstart till genombrott är lätt att förlåta med tanke på vad de sociala medierna har visat sig både ställa till med och bidra med på sistone.
I det här läget flyter Lex och Maya ihop och det är svårt att veta var den ena börjar och var den andra slutar. Texten övergår från ett jagberättande till ett omnämnande av "oss". Istället för att jag gör någonting gör vi det. Det är också vid denna tidpunkt i boken som Maya blir framgångsrik och lyckas med allt det där som Lex bara för några veckor sedan har föraktat och tagit avstånd från.
Om Sara Kadefors med Sandor slash Ida var nytänkande så har hon, hur omöjligt jag än trodde att det skulle vara, gjort om den bedriften här. Jag älskar det! Ingredienser är en sjukt stark tjej som samtidigt är bräcklig och inget annat vill än att få laga mat med sin mamma utan att det bor en osjälvständig pseudoförfattare i lägenheten som lämnar hår i duschen och fartränder i toaletten. Detta gräddas med bloggandets vara eller icke vara och den svåra frågan om varför och för vems skull en person bloggar. Den färdiga produkten blir en modern ungdomsroman i lyxförpackning som visar att det inte finns några enkla svar, bara komplexa situationer.
Bok och bild från förlaget och snygg boktrailer finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar