Charlie ska börja high-school och har nedräkning från första dagen. Han är på många sätt en speciell pojke, men ingen märker det. Eller, det är är i alla fall vad han tror. Han själv är en sådan som iakttar, men som inte deltar. Detta ändras när han träffar Patrick och Sam och plötsligt dras in i deras värld. Situationen när det går upp för honom att andra har lagt märke till honom och talar om honom är storartad.
Boken, som jag helt och hållet hade missat, utkom 1999 och har hyllats för den fantastiska skildring den är om hur det är att vara tonåring under 90-talet. Den hade lika gärna kunnat vara nutida om det inte hade varit för alla blandband som Charlie tillverkar. Det kom sig istället att jag först såg filmen The perks of being a wallflower och sedan ville jag läsa boken. Jag genomför ett projekt med mina elever som går ut på att de ska läsa en bok och se en film för att sedan analysera dem båda i ljuset av varandra. Den här kommer att bli ett fantastiskt tillskott i det arbetet.
Det finns så mycket värme i den här berättelsen, inte minst när det gäller hur unga människor hjälper varandra att finna sig själva och sin plats i tillvaron som unga vuxna. Beskrivningarna av hur föräldrarna alltid såg kraftfulla och lyckliga ut på kort när de var yngre varvas med den vilsenhet de kan känna när de maktlösa ser på hur livet ibland utvecklar sig för barnen.
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
-
“Vad mullan än säger så finns det bara en synd, bara en. Och det är stöld. Alla andra synder är en variation av stöld. Förstår du?” “Nej, B...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar