Ibland ser man filmen och sedan läser man boken. Eller så gör man tvärt om. Eller så gör man som jag gjorde med den här: jag läste boken, såg filmen och läste sedan boken igen.
Den är fantastisk, oavsett i vilket format man tar den till sig, Berättelsen om Pi. Här får vi möta den godhjärtade pojken som är upkallad efter franskans ord för simbassäng. Han utforskar religionen på samma sätt som han ser på livet: storögt, nyfiket och öppensinnligt. Mötet med hinduismen, kristendomen och islam är framlagt med nästan mytiskt tonläge. Humorn i överlevnadshandbokens klämkäcka formuleringar om ett positivt sinnelag oavsett situation blandas med nattsvarta och deprimerade tankar om livets ändlighet. Allt detta i en liten livbåt med två överlevare från det fruktansvärda skeppsbrott som Pi genomlider.
Frågan är om inte boken är bättre än filmen. Ang Lee har adapterat den här boken på ett oförglömligt sätt och det är en berättelse som bara växer. Slutet är överraskande och tänkvärt, mer så i filmen än i boken, även om alla viktiga detaljer finns med.
Läs den. Se den. Njut av den. Skicka den vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här händer inte mycket vill jag lova...
Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...
-
Bruno är nio år när hela hans värld vänds upp och ner. Hans pappa får en fin uniform, faktiskt mycket finare än många av de andra soldater...
-
Signe är femton år och går i nian. Hon är den tysta typen som har alla rätt på alla prov och som ingen ser eller lägger märke till. Inte lä...
-
To Kill a Mockingbird , Dödssynden i svensk översättning, var för mig inte på något sätt obekant, men däremot oläst. Jag har hört mycket o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar